Läste ett intressant inlägg i frågan om valfrihet eller inte. Är valfrihet något värt att kämpa för?
Läs Anna Kaagaard Kristensens inlägg om hur hon resonerar. Det finaste är att hon vill att sonen Oskar ska växa upp till människa, inte man!
"Att ha olika förväntningar på könen tror jag inte gör någon gott, men ibland så tror jag att det finns människor som behöver könsroller, begränsningar och de osynliga regler som finns, om man inte är bekväm med sig själv eller inte riktigt har hittat sig själv så är det lättare att ta till sig en färdig mall för hur man ska vara och vad man förväntas att göra, jag tror inte att de människorna gillar att könsroller och förväntningar ifrågasätts.
Jag vill att Oskar ska få välja, jag vill inte att han ska behöva anpassa sig för att passa in i normen, jag vill att han ska känna att han är fri och att han har valfrihet, för jag tycker att det är viktigt. Jag kommer fortfarande ihåg hur det det var när man var yngre och osäker på sig själv, jag kommer ihåg att jag kunde välja efter vad som var "rätt" och "fel" istället för det jag verkligen ville, jag ville vara, leva och finnas på samma villkor som alla andra och då trodde jag att man gjorde som alla andra, när jag fick Oskar så gjorde jag det som jag trodde att jag skulle göra, inte som jag ville göra. Jag blir bitter och olycklig av att inte få frihet och valfrihet, jag vill leva för mig, inte för någon annan. Det vill jag att Oskar ska få möjligheten att göra, att leva för sig själv och göra livsval utifrån sig själv istället för att ha andra människor eller en spånig norm som utgångspunkt. Jag vill att Oskar ska växa upp och bli människa, inte man."
Läs Anna Kaagaard Kristensens inlägg om hur hon resonerar. Det finaste är att hon vill att sonen Oskar ska växa upp till människa, inte man!
"Att ha olika förväntningar på könen tror jag inte gör någon gott, men ibland så tror jag att det finns människor som behöver könsroller, begränsningar och de osynliga regler som finns, om man inte är bekväm med sig själv eller inte riktigt har hittat sig själv så är det lättare att ta till sig en färdig mall för hur man ska vara och vad man förväntas att göra, jag tror inte att de människorna gillar att könsroller och förväntningar ifrågasätts.
Jag vill att Oskar ska få välja, jag vill inte att han ska behöva anpassa sig för att passa in i normen, jag vill att han ska känna att han är fri och att han har valfrihet, för jag tycker att det är viktigt. Jag kommer fortfarande ihåg hur det det var när man var yngre och osäker på sig själv, jag kommer ihåg att jag kunde välja efter vad som var "rätt" och "fel" istället för det jag verkligen ville, jag ville vara, leva och finnas på samma villkor som alla andra och då trodde jag att man gjorde som alla andra, när jag fick Oskar så gjorde jag det som jag trodde att jag skulle göra, inte som jag ville göra. Jag blir bitter och olycklig av att inte få frihet och valfrihet, jag vill leva för mig, inte för någon annan. Det vill jag att Oskar ska få möjligheten att göra, att leva för sig själv och göra livsval utifrån sig själv istället för att ha andra människor eller en spånig norm som utgångspunkt. Jag vill att Oskar ska växa upp och bli människa, inte man."
Inlägg
5 kommentarer:
Ja vad säger man? Fin tanke och kärleksfull handling. Framgick inte i texten HUR detta skulle gå till. Tror ibland vi föräldrar curlar våra barn på många sätt.....för att kämpa med sin identitet tror jag hör till i viss mån. Och identitet och kön hör till viss del ihop. Man utvecklas genom kris och genom att kämpa. Men som sagt, väldigt tänkvärt på många sätt.
Vad roligt att en del av mitt inlägg hamnade här :)
Mia: Hur det ska gå till, jag tror på att ge valfrihet och att inte begränsa barn till att agera, leka eller klä sig endast könstypiskt. Jag presenterar flera olika alternativ sen får han välja vilket som lockar. Vi pratar om hur flickor och pojkar brukar vara och att man har rätt att själv välja hur man vill vara, det viktigaste är att det känns bra i magen inte att andra människor blir nöjda. Man ska leva för sig själv för ingen annan kommer att leva åt en.
Att lära sig att ta besvikelser och motgångar är ju en del av att växa upp och utvecklas som människa och det har egentligen inte så mycket med ämnet att göra, det finns ingen motsägelse i det. Man får inte alltid som man vill och ingen människa kommer någonsin ha ha total frihet att göra exakt vad han eller hon vill och det måste alla barn lära sig.
Jag håller med dig helt, mina pojkar ska också få möjlighet att välja( i den mån jag kan påverka), även om det innebär att det blir väldigt "grabbigt" som för min äldsta just nu. Om det blir "tjejigt", eller ja vad som anses vara det menar jag, är det helt ok det med. Det jag menade med utvecklas och kris var nog menat till din beskrivning av hur du upplevde som liten, inte menat som kritik. Men jag känner igen mig i det du skriver. Fint beskrivet.
Mia: Ok då förstår jag hur du menar :)
Ja, men precis så resonerar jag också angående mina barn (en pojke och en flicka). Jättebra beskrivet Anna!
Skicka en kommentar