måndag 15 februari 2010
Två steg framåt, ett steg bakåt!
Jag har tagit en datorfri helg! Underbart! Men, förstås har jag kollat jobbmejl, facebook och twitter då och då i iphonen...
Redan i fredags tänkte jag länka till Anna Laestadius Larssons krönika i SvD. Känns nästan som vår bok, Skriet från kärnfamiljen, nedtankad i en krönika! Jag var dessutom på samma fantastiska föreläsning av konstintendenten (och feministen) Margareta Gynning som pratade om hur man genom historien avmaktifierar kvinnor som tar ett kliv framåt. Det vi i boken kallar balansering (alltså inte vårt begrepp, utan det finns forskning kring detta). Läs här ur Annas krönika:
"Så fort kvinnor har stakat ut nya vägar, vips så har mammaidealiserandet kommit tillbaka. Kanske är det så vi ska läsa vår tids husmorstrend och fascination över hemmafruar? I dag tar fler kvinnor än män universitetsexamen, kvinnor leder stora företag, nästan hälften av riksdagsledamöterna och hälften av ministrarna i Sverige är kvinnor. Och vilken månad som helst nu firar, enligt The Economist, USA att kvinnor kliver över 50 procenttröskeln för att utgöra majoriteten av den amerikanska arbetsstyrkan. Kvinnors ekonomiska frigörelse är vår tids största sociala skifte. Därav surdegarna, husmorsbloggarna och Anna Anka. Inredningshajpen, Mad Men-modet och lyckade mammor- reportagen i tidningen Mama: Titta, jag har långkok på spisen – jag är inte farlig!"
Läs hela Annas krönika här!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Fast... Jag vet att jag är ny i livet, och inte var med när det var värsta straffet att stå hemma med deg och surade grönsaker och bajsblöjor... Men jag tänker ändå att det är så många kön som är intresserade av surdeg och hemmavarande, alla två könen och kanske andra också. Är det lika mycket bakåtkliv då? Vi kanske tar ett halvt steg tillbaka, båda två, både far och mor?
Om kvinnor vill fira att de snart utgör mer än 50% av arbetsstyrkan i USA har de verkligen förlorat perspektivet, särskilt med tanke på att det är de produktiva jobben i industrin som försvunnit.
Konsekvensen blir ju att kvinnor får bära en allt större del av den samlade arbetsbördan i samhället. Det är väl inte jämställdhet?
Man kan säga att de amerikanska kvinnorna förvärvsarbetar så att det amerikanska männen ska ha något att leva på genom inhemsk brottslighet eller krig runt om i världen.
Skicka en kommentar