måndag 15 februari 2010

Om fantastiska mediepappor

Läser en krönika av Martin Ezpeletas om Marcus Birro som självutnämnd superfarsa. Och ja, visst är det sant att pappor kommer undan med mycket mer. Och hyllas för mycket mindre. Jag har själv varit med och hyllat. Man är liksom så jäkla tacksam att även män definierar sig som föräldrar och slåss för ett jämställd föräldraskap...

Detta var en elegant sågning av alla "fantastiska" mediepappor, läs bara här:

"Jag har själv bloggat om mina barn. Berättat att de är förlängningen av mitt kött och förädlingen av min själ. Att när min dotter tittar mig i ögonen älskar jag livet.

Sen har jag gått runt med mössan och fyllt den med bekräftelse. Oftast av kvinnor, som tycker jag är en fantastisk och kärleksfull pappa.

Det är så otroligt lätt att kamma hem jämställdhetspoäng, när man blir hyllad för det lilla man gör men inte ställs till svars för allt man inte gör."

Ja, det är ju sant. För hur närvarande kan Marcus Birro egentligen vara när han i ena kanalen går till final i På spåret och i andra kanalen röstas ut från Let's dance...

Läs hela krönikan här!

8 kommentarer:

Anna sa...

Krönikan lyfter (ännu en gång) en intressant poäng. När en pappa tar hand om sitt barn är det nästan som att kvinnorna återigen blir småflickor som likt käglor faller för den snygge killen med bil i sista ring. Jag tvivlar på att det är speciellt många män som blir imponerade när andra män lägger extra mycket tid på sina barn. Däremot blir säkert många av dem avundsjuka på andra män som har en mycket bättre relation till sina barn än dem själva.

Sågningen av Birro känns dock allt annat än nyanserad och rättvis. Tills någon följt honom med stoppur och kamera kommer jag hellre fria honom än att fälla när det kommer till huruvida han försakar sina barn. Aftonbladets affärsidé är ju trots allt att vinkla, provocera och att uppröra.

Rebecka Edgren Aldén sa...

Absolut! Håller med om det mesta du skriver. Men efter alla hyllningar är det rätt befriande med en sågning. Tycker jag.

Malinka sa...

Birro är inte värre än någon annan farsa i farten, tycker jag. Möjligen ber han inte tillräckligt om ursäkt för att han susar omkring i landet. Och så älskar ju folk att reta sig på honom.

På spåret spelades in i höstas, så han dubbelarbetar i alla fall inte i kanalerna! :-D

Om man läser sambons blogg, http://finnjonna.blogspot.com, vet man att Birro ska vara föräldraledig nu vår. Mamma ledig i ett år, pappa i sex månader på slutet är inte direkt ett ovanligt upplägg.

Rebecka Edgren Aldén sa...

Nä, han är inte värre eller bättre en någon annan. Grejen med krönikan är väl att han framställer sig som superpappan. Och får beröm för sånt som mammor gör varje dag.

David sa...

Ja, håller med, tröttsamt. Men det är en frigörelseprocess och då måste väl frihetskämpen -- mannen som inte-enbart-förvärvsarbetar -- få skryta lite. Roligare är att läsa om mammor som inte gillar barn och hellre sitter på kontor. Men det ser man inte lika ofta. Skuldkomplexet ivägen.

Anna sa...

Fast tjejer/kvinnor får ju beröm och uppmärksamhet när de gör sådant som killar/män gör varje dag. Fast här är min uppfattning att det återigen är kvinnorna som till övervägande del står för berömmet och uppmärksamheten.

Typ i DN har jag sett en kvinna som bloggar om att hon klättrar i berg (tillsammans med män) och en kvinna som bloggar om att hon kör rallybil. Fast jag har aldrig sett en man i DN som bloggar om dessa eller liknande manliga områden.

Anonym sa...

Det var den mest befriande sågning jag läst på länge. Välformulerad och insiktsfull. Skönt. Läste den högt för mannen och skrattade glatt under tiden. Huvudet på spiken!

Anonym sa...

Känns som bara en förlängning av allt annat som är "sååå fantastiskt" när en man utför det. Om en kvinna gör samma sak är det ju helt i sin ordning och inga guldstjärnor utdelas. Så är det med det mesta, barnpassning, städning, komma ihåg högtidsdagar eller bara att visa lite extra kärlek och förståelse. Det är vi kvinnor som skapat detta, vi delar ut gulstjärnor så fort en man är "duktig"... hmm, kanske dax att förvänta oss samma sak som vi själva kan fixa utan större problem? eller...