Tycker verkligen att det är härligt med alla kommentarer. Ni får mig att tänka till, känna, brinna, ja, allt.
David, du har verkligen en poäng. Att vara hemma med barnen är så mycket mer än att bara vara hemma med barnen. Det är att börja se saker där hemma. Och flera av er har påpekat, mycket klokt, att ett jobb går man ju inte bara till för lönen!
Nej, visst, det kan finnas kvinnor som vill vara hemma - liksom det kan finnas män som vill vara hemma. Men i debatten pratar man nästan uteslutande om "kvinnors val" - de ska få välja om de vill jobba eller vara hemma... Det förutsätter ju att de blir försörjda av någon. Och det är väl lite det jag tycker man då ska vara medveten om. Man ska också vara medveten att man inte bara "väljer" att vara hemma med barnen i några år. Man väljer att ta ett kliv tillbaka från arbetslivet, man väljer att inte vara någon drömrekryt direkt, man väljer bort en utvecklingsmöjlighet i arbetslivet. Man väljer också hemmet som det primära jobbet. Man väljer att bli den som "ser" allt som måste göras. Och det där är rätt svårt att programmera om i efterhand. Jag ser det ständigt och jämt - kvinnor som tagit det mesta av ledigheten, jobbat deltid några år, det är de som sedan klagar på sina män som aldrig ser att det är dammigt, kommer ihåg att mjölken är slut eller att det ska med en gympapåse på onsdagar... Jag känner faktiskt inga feminister som föraktar män. däremot känner jag många kvinnor som tröttnat på att ha huvudansvaret för hemmet, men som inte har råd att skilja sig.
Man kan ändå välja att vara hemma som kvinna. Det är ett fritt land. Men som någon klok skrev: Föräldraförsäkringen ska INTE vara utformad så att den diskriminerar kvinnor på arbetsmarknaden och gör män till familjeförsörjare. Den ska vara individuell.
Take it or leave it.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Jag förstår inte hur ni tänker. Först säger ni att om man är hemma halkar man efter lönemässigt och pensionsmässigt. När någon då ifrågasätter om det verkligen är så viktigt med att tjäna pengar så svarar ni med att det finns även andra orsaker till att arbeta. För mig är det bara att slingra sig.
Skulle du vara för delad föräldraförsäkring även om den inte förändrade fördelningen av föräldraledigheten alls nämnvärt? Om inte, vad vore den minsta tillräckliga förändringen av fördelningen av ledigheten för att en delning av försäkringen vore önskvärt?
Jag skulle vara för en delad försäkring ändå, helt enkelt för att jag inte kan se en enda anledning till att den borde vara utformad på annat sätt!
Sen är jag övertygad om att en delad försäkring kommer att leda till förändrat beteende, precis som att folks beteende ändrades när man först införde en pappamånad, och sedan igen när den månaden blev två.
Det är klart att det är viktigt att så många som möjligt i samhället arbetar och hjälper till att försörja dem som av olika anledningar inte kan arbeta. Det är dessutom viktigt för den egna friheten att tjäna pengar och att få pension. Sen går det ju inte att säga att alla måste sträva efter att tjäna minst 30000 kr i månaden, eller 25, eller 40, det är ju inte det det handlar om.
Men att när man är 30 tänka att "äh, jag kommer ändå inte behöva några pengar när jag är 65" är att göra sig själv en väldigt otjänst tycker jag.
Helan - verkligen bra skrivet! Ja, det där är också ett viktigt perspektiv. Att så många som möjligt ska vara med och bidra till samhället! Vi måste ju alla vara med och betala det gemensamma. Och så är den egna framtiden viktig också. Det kommer att bli tufft för många akademikermammor som har pluggat länge, fått barn rätt sent, stannat hemma länge, inte fått en stark förankring på arbetsmarknaden, jobbar deltid, tar det mesta av vabben. De kommer att få väldigt låg pension. De kanske måste försörjas av enamstående mammor som har tvingats jobba heltid och tjänat sina egna pengar (då de inte har en man som kan försörja dem). Fattigpensionärerna kommer att vara många i framtiden.
"Delad" föräldraförsäkring -- bara ordet är märkligt. Socialförsäkringen (ekonomiskt bistånd) är "delad", olycksförsäkringar också, liksom a-kassan och pensionen. Mer logiskt vore att säga just individuell. Nu har vi en kollektiv föräldraförsäkring, jag försvarar en individuell. Den blir inte "delad", bara knuten till just min inkomst och mitt föräldraskap. Varför ska jag kunna överlåta en försäkring till en annan? Nästan alla andra ekonomiska förbindelser jag har med staten är individuella, då borde även denna vara det.
När 80-talisterna går i pension nån gång vid 74 års ålder om si så där 45-55 år kommer Sverige förmodligen ha ett sådant stort materialistiskt överflöd så att det vore löjeväckande att prata om fattigpensionärer. Det enda som krävs för detta är att överflödet fortsätter att öka lika fort som under 1900-talet samt att värderingarna består. Om folk röstar på att pensionärerna inte ska få någon pension så faller förstås mitt scenario sönder.
Skicka en kommentar