I en av kommentarerna här på bloggen skriver Lotta (med bloggen Silverknuten) så här:
"Vad gör man när man har könstypiska intressen och färdigheter? Jag försöker se det som att bara det faktum i sig att jag har en egen hobby som jag låter ta tid bryter (lite) mot könsnormen."
Ja, så kan man väl se det. Men, just det här ger mig ändå väldigt dåligt samvete... Jag är urusel på allt "manligt". Hittills har jag kommit undan rätt bra eftersom jag är totalt ointresserad av allt som anses vara "kvinnligt" också: baka, laga mat, städa, odla, sticka, sy, inreda, mode, smink... you name it!
Men, men. På senare år är det inte lika lätt. I sommar har jag bakat fantastiskt mycket med mina barn på landet - och till min fasa upptäckt att det var riktigt kul! Jag har plötsligt blivit med trädgård (andra sommaren nu i hus) och fascineras något enormt av allt som växer och frodas där.
Och inredning, nja, intresserad kan jag väl inte påstå. Men åren som redaktionschef på inredningstidning satte väl i alla fall några spår.
Samtidigt, under samma tid har inget hantverks- eller motorintresse väckts...
Jag klipper inte gräset, jag sätter inte upp hyllor, jag är urusel på allt tekniskt, jag borrar inte, jag tankar knappt... (usch, jag skäms!) Jag gör inget "manligt" (utom att vara rätt ointresserad av det mesta som kallas kvinnligt).
Min man däremot har byggt en altan nu i sommar... Han klipper gräset. Fixar med båten. Byter till sommardäck. OCH tvättar, lagar mat, handlar barnkläder, bakar, städar...
Har ingen poäng med det här inlägget. Bara att detta verkligen är min akilleshäl!
Inlägg
8 kommentarer:
Nu när vi väntar barn så har detta med könstypiska kläder, leksaker och hobbies kommit på tal en hel del. Vi väntar en pojk och hans hittills enda kusin är en tjej. Deras föräldrar är duktiga på att inte uppfostra en flicka utan går en neutral väg, kanske ibland med en liten lutning mot pojkhållet för att utmana lite. (Min uppfattning bara.) Vi pratar om hur svårt det är att hitta "könsneutrala" kläder så fort barnet har blivit ett par månader och hur leksaker lätt följer samma mönster. Kusinen har bilar hemma att leka med men mor- och farföräldrar köper leksaksspis och dockor. Jag kan inte låta bli att undra hur det kommer att se ut hos oss? Kommer vår pojk att få en leksaksspis eller en verktygslåda? Blivande mormor har redan letat upp min lillebrors leksaker där hemma. Det ska bli spännande att se! (Jag bryr mig inte så mycket så länge leksakerna inte låter.) Finns det någon bra medelväg gällande detta?
Personligen är jag dålig på typiskt kvinnliga saker (baka, sticka, sy, städa, odla, inreda osv) och manliga saker (kan inte tanka osv men tycker jag är ganska ok på att montera ihop grejer från IKEA). Min kära sambo däremot är bra på allt. Så har vi lyckats kombinera det. Ibland har man tur!
Kul att du tog upp detta! Jag känner igen mig i mycket av det du säger, och tycker också att det känns som en svag punkt hos mig själv.
Min man är bra både på manliga och kvinnliga saker (bakar bullar med barnen och lagar cyklar, skruvar upp hyllor och pysslar om blommor, städar... Han är bra på allt och har en otrolig överblick) medan jag inte gör så mycket av det andra praktiska - annat än att jag gillar att sätta ihop möbler från Ikea (men hur ofta gör man det, i förhållande?).
Min bästa "manliga" egenskap är att jag kan blunda för stöket hemma, och det vet jag inte hur mycket jag vill föra vidare till barnen. Fast det är kanske bra om man vill skära ned på hemarbetstiden?
Vissa saker är könstypiska, andra är mer beroende av inställning till det praktiska. Hemma hos oss står jag för det mesta av det praktiska, eftersom jag behärskar det. Och om jag inte behärskar det ger jag på mig det i alla fall och lär mig en del på köpet.
Sambon har mer en iställning att han inte kan; "bredspackla väggen, nej det skulle jag aldrig ge mig på, det är svårt".
Jag är bättre på att laga mat, eftersom jag har jobbat i kök, det är bara jag som kör bil, så det är jag som sköter om hela den biten. Vi har trädgård sedan några år, så jag har gett mig i kast med den också. Läst på, grävt, planerat. Han är ointresserad.
Vad kan han då som jag kan lägga över ansvaret på? Datorer. Men inte ens där vill jag lämna över, utan vill kunna och ha koll på vad jag och datorn gör.
Inte lätt när man är så olika. Vi har inte lyckats få det att gå ihop. Han klagar över alla mina hobbyprojekt som han tycker stökar till och jag över att han inte tar ansvar för vad som behöver göras här hemma.
Tips någon?
Det stör mig också som ögat att jag är så vanvettigt opraktisk (det har jag efter min far). Jag kör gärna igång och skruvar eller så men det går åt skogen varje gång men jag tror mycket på att man måste kasta sig in i saker, friskt vågat hälften vunnet.
Samma med att släppa ifrån sig ansvar. Behöver Storasyster en bikini och Mannen ska handla den får jag lita på honom istället för att be honom ta mobilbilder och skicka hem till mig för godkännande...
Anledningen till att vi delar så mycket och resonerar om hur vi ska lösa saker /egen tid / hobbys är nog en blandning av att Mannen jobbar oregelbundet och att vi hade en stark känsla av att vi tog oss vatten över huvudet när vi fick vårt fjärde barn;-)
Förresten egentligen borde man inte behöva ha dåligt samvete, vissa intressen kan familjen klara sig utan om intresset inte finns ;-)
Fast måste man vara bra på precis allting? Ramlar man inte i ytterligare en fälla när man ställer det kravet på sig själv? Du kanske är ohändig, men till exempel väldigt bra på att ta plats, argumentera och prioritera din karriär, vilket också faller in under traditionellt manligt.
Men jag förstår hur du känner. Jag är bäst hemma på de "manliga" sysslorna. Min akilleshäl är snarare att jag vill vara sådär kvinnligt till lags och sätta andras behov först.
Bara för att man vill ha jämställdhet betyder det inte att alla kvinnor ska börja meka med bilar och renovera hus det betyder inte heller att alla män ska baka bullar. Vi måste fortfarande få vara individer. Som kommentarerna ovan visar så är vi alla väldigt olika både män och kvinnor och är olika bra på olika saker.
Problemet uppkommer när könsrollernas förväntningar får oss att må dåligt. Oavsett om en feminist har dåligt samvete för att hon inte kan snickra eller om en husmor tycker hon är dålig på att baka bullar. Det är jättesvårt, men om man ser problemet är det lättare att lära sig leva med klumpen i magen.
Tyvärr innebär det en hel del tråkigheter att vara jämställd. Har nöjt mig med att måla huset i sommar. Är det manligt nog? Har i alla fall klättrat på höga stegar. Min poäng, samma som din, det är definitivt min akilleshäl också!
http://lillaosblogg.wordpress.com/2009/07/25/trakigt-maste/
Jag tycker folk ska träna på att ta hand om sina saker, oavsett kön. Som man accepterar jag icke att min fru struntar i bilen, till exempel, jag ignorerar helt enkelt att tanka varannan gång, fylla på spolarvätska, tvätta den osv. Så får hon se hur mycket det faktiskt behövs, och göra det. Det är enda sättet. Läs "Familjens projektledare säger upp sig" och applicera det åt båda håll, vad gäller könskonventioner..! Eller är bilen ett "intresse"? Jaha, så kvinnan använder den inte då, mer än när hon är "intresserad"? Säg samma sak om köket och mannen och alla förstår genast.
Skicka en kommentar