I går (12 augusti) var det en mycket intressant insändare i DN, men jag hittar den tyvärr inte på nätet.
En Pamela Reynold i Järfälla filosoferar över Postens vd Lars G Nordströms alla uppdrag vid sidan av sitt vd-uppdrag. Om man räknar ut hur mycket tid de andra uppdragen tar så kan man räkna ut att han inte kan ha någon 100-procentig närvaro eller fokus på sitt vd-skap. Insändarskribenten har också haft styrelseuppdrag med sin chefs goda minne. Men när det kom till andra viktiga uppdrag gick det inte alls lika bra...
Så här skriver hon bland annat:
"Under min yrkeskarriär har jag knappast stått utan råd och tips om hur jag bör tänka och agera för att lyckas. Budskapet har varit att man inte "kan få allt" (något vi resonerar mycket kring i Skriet, min anmärkning!). På toppen blåser det och det krävs hundraprocentigt engagemang om man skall kunna hävda sig i konkurrensen. Man måste vara noga med livspusslet, och förstå att finna en bra livspartner som kan stå för merparten av arbetet hemma, alternativt att man väntar med karriären tills eventuell avkomma är utflugen.
Kanske har ni gissat det redan, att de åtaganden som mina uppdragsgivare oroat sig för i mitt fall har handlat om mina eventuella, respektive faktiska, barn. Tänk om både jag och min man hade kunnat ägna 100 dagar var per år åt vår familj! Så länge vi bara skötte vårt jobb!"
Tänkvärd insändare, tycker jag!
Så vad säger ni? Det där med hundraprocentigt engagemang för att klara jobben på toppen verkar ju inte stämma när man betänker att de ofta har ett stort antal extraknäck vid sidan av. Varför skulle inte ett sidan av-uppdrag kunna innebära det viktiga uppdraget att ta hand om sina barn och sitt hem? Så länge man sköter sitt jobb?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Intressant begrepp det där med ”vid-sidan-av”. Vid sidan av vadå? Jag jobbar lite vid sidan av. Vid sidan av vadå? Jo, min familj!
Att förvänta sig en person på ett uppdrag som skulle ägna 100% åt jobbet, i betydelsen inget kvar för familjen, vem vill ha en sådan person? På vilken stol/på vilket uppdrag är det viktigt?
Skulle ett arbete (nämn gärna något) vara viktigare än familjen? Tja, det kanske någon tycker. Jag gör det däremot inte.
Jag skulle aldrig anställa någon med den attityden, ej heller som arbetsgivare förvänta mig en sådan inställning från en kandidat. Under ett antal år av min relativt korta yrkeskarriär har jag haft förmånen att vara arbetsgivare och försöker så gott det går att i handling visa att jobbet aldrig kan vara viktigare än familjen (med allt vad det innebär av vabbande, akututryckning till förskolan, föräldraledighet etc.)
När man prioriterar i rätt ordning kan man faktiskt få allt.
Japp. Rickard! Och det var precis det jag menade. Det där med att få allt är en av huvudstenarna i vår bok. Jag förstår inte ditt inlägg riktigt. Kanske missförstod du mitt? Insändarskribenten i DN menar att myten om att det är svårt att ha en familj när man gör karriär blir svår att förstå när man läser om alla "vid sidan av-uppdrag" alla på höga poster har. Varför skulle det då vara skillnad att ha familjen "vid sidan av"?
Skicka en kommentar