Jag hade tänkt att skriva några rader apropå polischefen som nu står åtalad för grov våldtäkt bland annat redan i fredags. Men jag orkade inte. Blev så besviken. Jag intervjuade denna Kapten Klänning för cirka 9 år sedan och jag kommer ihåg hur charmad jag blev av honom. Jag fick nytt hopp om polisen efter det samtalet. Det fanns krafter som jobbade mot machokulturen inom polisen. Fantastiskt!
Och så visade det sig att det var HAN som var den höga polischefen...
Vem ska man tro på, tro på, tro på.
Läser Anna Laestadius Larssons krönika i ämnet i SvD och ja, vad finns det att tillägga?
"...kvinnomisshandel är Sveriges polisers vanligaste brott utanför jobbet. Till skillnad från civila svenskar där trafikbrott toppar listan. Mellan 1998 och 2008 åtalades 48 poliser för grov kvinnofridskränkning eller misshandel av fruar, sambor och expartners. Men väldigt få anmälningar, bara en procent, leder till åtal. Betydligt färre än anmälningar mot män i allmänhet."
och:
"Det finns fler problem. Sverige har flest anmälda våldtäkter i‑Europa, 46 per 100 000 invånare. Det kan i och för sig vara en bra siffra som tyder på att tabut är brutet och att det numera är okej för svenska kvinnor att berätta om sexövergrepp. Om det inte var för att även uppklarningsnivån hamnar på jumboplats, bara 13 procent av de anmälda brotten går till åtal.
Hur ser kvinnosynen egentligen ut i den svenska poliskåren, bortom alla vackra ord om genusperspektiv och jämställdhet?"
Läs hela krönikan här!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
7 kommentarer:
Men om anmälningsfrekvensen är högre kan ju 13% åtal medföra att vi har lika hög åtalsfrekvens per capita som överiga europa. En högre anmälningsfrekvens än övergia europa kan ju tex bero på att det i sverige finns en lägre tröskel för vad som är att betrakta som en våldtäkt. Och en lägre tröskel medför ju att det blir svårare att bevisa.
Sen att den aktuella polischefen säger en sak och gör en annan är väl oundvikligt när jämnställdhet är så pk. Ja menar... vilken chef kan säga att jämnställdhet inte är så viktigt och att män oftast är bättre än kvinnor, och samtidigt behålla jobbet eller inte förstöra sina karriärsmöjligheter? Det gäller ju att säga rätt saker för att avancera i karriären. Ungefär som att alla företag numera säger att de bryr sig om jämnställdhet och miljö.
I polischefens fall tror jag inte han sa "pk"-saker för karriärens skull... Han har tvärtom hela tiden varit motarbetad. Man skulle kunna säga att han kom långt TROTS sitt engagemang för jämställdhet. Tyckte det var jättetråkigt att det var han.
Jag tycker tvärtom att GL alltid föreläst utifrån en tämligen stereotyp macho- och särartsattityd. Han inledde de två föredrag jag har hört av honom med att säga saker som att "jag har mer män och vapen under mitt befäl än någon annan man här inne", "jag dricker tre liter standardmjölk om dan", "jag är den mäktigaste hannen i den här salen" och sedan vidare till sina poänger; ungefär att trots att jag är denna mäktiga, präktiga hanne så stöttar jag de svaga och utsatta; kvinnorna, barnen, de svaga i samhället.
Ena föredraget satt jag faktiskt kvar hela tiden eftersom jag tänkte att det kanske skulle komma någon twist/poäng på slutet, men det gjorde aldrig det. Andra gången kunde jag bara inte sitta av hela spektaklet, var tvungen att gå ut ett tag.
Men men ... på något sätt har han trots sin järnhans/john gray - sexistiska utgångspunkt lyckats skriva in sig i någon sorts mainstream jämställdhets-diskurs; passat in, liksom.
Men ändå; äckligt värre.
/ Fredrik Lundkvist
Jo, du har nog rätt. Jag har aldrig hört honom föreläsa. Men när jag intervjuade honom blev jag positivt överraskad över hans engagemang. Hade ju pratat med en hel del andra poliser tidigare och där var ju inte intresset för dessa frågor särskilt stort...
Är det inte typiskt? Jag blir typ TACKSAM för att en man tycker att det är viktigt med jämställdhet! Jag vet att jag ofta blir GLAD och hyllar feministiska texter som män har skrivit, för att de är män, fast de är på en alldeles för låg nivå jämfört med en massa kvinnliga feminister. Som när Stephan Mendel-Enk kom ut med sin bok. Jag ÄLSKADE den. Och jag älskade att HAN skrev den. Den var bra, men det var egentligen inget nytt. Men det blev nytt för att det var en man som skrev det...
Det Fredrik beskriver låter mest som någon med dålig självkänsla. Fast jag tycker allt manligt beteende och manliga statussymboler kan härledas till dålig självkänsla och brist på insikt om vad som är viktigt i livet. Fast samtidigt är omvärlden så ivrig att belöna manligt beteende och manliga symboler vilket gör att det fortsätter och ofta är framgångsrikt enligt den manliga bedömningsskalan.
Som män i skolan eller på dagis. De är per automatik bra - för att alla vill ha en kille där... Han förväntas tillföra något speciellt. Är supertrött på det där.
Men ÄR det inte synd att en av de få poliserna som öppet jobbar för jämställdhet (även om det nu är på en låg nivå och i en rätt unken form - den särartsfeministiska...) är den som nu gör bort sig.
Skicka en kommentar