tisdagen den 1:e juni 2010

Min debattartikel om vårdnadsbidraget

Här är min debattartikel på Debatt på svt.se mot vårdnadsbidraget som publicerades i dag:

"Göran Hägglund ondgör sig i en artikel på SVT Debatt över oppositionens "ledighetspolitik", utifrån att MP och V vill ha en arbetstidsförkortning. Det är av största vikt att den arbetsföra befolkningen arbetar och bidrar till det gemensamma, tycker han. Jag håller med.

Men varför då slåss för vårdnadsbidraget? För att rädda fiaskot vill man nu höja det från 3 000 till 6 000 kronor i månaden. Mer pengar ska få fler föräldrar att inte arbeta, utan vara hemma med sina barn. Ledighetspolitik någon?

Vissa hävdar att det är arbete att ta hand om sina egna barn. Man skulle i så fall kunna argumentera att en sextimmarsdag skulle göra att fler kunde vara mer med sina barn.

I sitt nya manifest "Från den stora staten till det starka samhället" säger Kristdemokraterna sig vilja befria föräldrarna från det tvångstyre som vänstern fört, där deras naturliga val och traditioner undergrävts, allt sedan Alva Myrdal satte barnen på "institutioner" (förskolor) så att båda föräldrarna kunde förvärvsarbeta.

Göran Hägglunds mantra är att föräldrarna själva ska få bestämma. I hans värld kan alla fatta neutrala och rationella beslut som inte är påverkade av kultur, kön, klass, etnicitet, ekonomi eller föreställningar om den goda modern eller fadern.

Men hur familjen ska leva och se ut har man ändå klart för sig. KD är inte partiet som stått på barrikaderna för de alternativa familjeformerna. Tvärtom ha man med näbbar och klor försvarat just sin bild av hur en familj bör se ut.

Valfrihet någon?

Vårdnadsbidraget är bara ytterligare ett led i partiets könskonservativa familjepolitik.

I världens jämställdaste land där nästan 80 procent av föräldraledigheten, 60 procent av vabben tas av mammorna, nära 70 procent av småbarnsmammorna jobbar deltid, medan småbarnspapporna är den grupp som arbetar mest av alla ­ är det förstås mammor som tar ut vårdnadsbidraget.

Kärnfamiljsmammor, för de ensamstående har inte råd, fast de är med och betalar via skattepengen. Ofta invandrade mammor, som redan har svårt att etablera sig på den svenska arbetsmarknaden.

Arbetslinjen någon?

En KD-politiker i Norrtälje uttryckte sin glädje över att det faktiskt fanns några föräldrar som ville ta ansvar för sina barn.

I hans värld är ett uttag av vårdnadsbidraget ett tecken på att man är en ansvarstagande förälder.

KD får gärna ha åsikter om hur familjer bör leva sina liv. Jag hymlar inte med att jag tror på ett jämställt föräldraskap och en jämställd arbetsmarknad, och samhällets ansvar för att uppnå det. Men KD hävdar att de för en ickepolitik.

Men att vara för vårdnadsbidrag, mot pappamånader och mot en individualiserad föräldraförsäkring ÄR politisk styrning.

Det är att säga ja till minskad jämställdhet, en mer könsuppdelad arbetsmarknad, en mer konservativ arbetsfördelning i hemmen - där kvinnor också får sämre pensioner.

Och det är att acceptera en diskriminering av kvinnor på arbetsmarknaden, och en tydlig signal att pappa inte är lika viktig som mamma. Okej, tyck så, men stå för det!"


Okej – håller ni med? Håller ni inte med? Fritt fram för debatt!

31 kommentarer:

Johan sa...

"Okej, tyck så, men stå för det!"

Vanskligt att uttala sig om vad en annan person tycker då man vanligen inte kan veta detta om personen själva inte sagt vad den faktiskt tycker. Ett uttalande om vad flera personer tycker är så gott som alltid felaktigt.

cruella sa...

Jag tycker precis som du och har fört samma argument i diskussionerna i över tio års tid.

Det riktigt störande är, precis som du skriver, att man tror sig, påstår sig föra en politik som inte innebär styrning. Politikerna fattar förstås precis vad de gör med ett sådant uttalande, men de som går på det borde verkligen tänka ett varv till.

Det är ett ohederligt mischmasch av påstådd frihetlighet och konservativa idéer som får KD att blanda äpplen och päron i diskussionen om samhälle och politik. Visst kan man ha en minimal stat - men då måste vi börja kolla ordentligt på hela transfereringssystemet och då skulle vårdnadsbidraget ligga riktigt risigt till.

Vad hände förresten med Folkpartiets gamla idé om ett barnkonto där i storleksordningen 100 papp skulle gå till familjerna att "själva välja"? Möjligen insåg någon intelligent person bristen på verklig freedom i ett sådant förslag...

Skillnaden mellan KD och FP är förstås att KD *vill ha* ett samhälle som ser ut som ett idylliserat 50-tal medan FP:s förslag byggde på en naiv idé om allas upplevda möjligheter till verkligt fria val. Som tur är finns det gott om frihetliga som ändå inser de strukturbördor varje samhälle dignar under och att genomföra frihetsreformer utan att först ha fått ordning på grundläggande ojämlikheter bara stärker de redan starka.

larsjennfors sa...

Bra skrivet, håller med dig fullt ut!

Johan sa...

cruella,

Kvinnlig rösträtt och bemyndigande av kvinnor är två av många exempel på frihetsreformer där de svaga grupperna blev starkare utan att man innan "fått ordning på grundläggande ojämlikheter".

"Det är ett ohederligt mischmasch av påstådd frihetlighet och konservativa idéer som får KD att blanda äpplen och päron i diskussionen om samhälle och politik."

Vad exakt är det som utgör ohederligheten? Ljuger man? Äpplen och päron ska förstås blandas om man anser att det är relevant. Huruvida det är relevant att blanda dem kommer alltid vara subjektivt. En subjektiv åsikt kan inte i sig vara ohederlig.

Anonym sa...

Väl rutet Johan! femininokraterna verkar inte kunna föra en sansad debatt vare sig om föräldraförsäkring eller vårdnadsbidrag.

Omsorgspolitiken - paternalismen - är osedvanligt stark hos "radikaler" som Rebecca, att främja sig långt från vad 80% av befolkningen tycker om föräldraförsäkringen är att vara framsynt (sic!) och något man gärna koketterar med. Man vet ju bäst, man har "läst" Foucault och Butler mfl. litteraturvetares alster.

Nyspråket att kalla politiskt tvång för "individualiserad föräldraförsäkring" är ungefär som att kalla ett oprovocerat militärt angrepp för "fredsåtgärd".
Man häpnar. Men arvet från de sociala ingenjörer som ville styra och ställa över män - och särskilt - kvinnor under 30-60-talet går i ett rakt nedstigande led till den svenska feministrörelsen, som blir alltmer marginaliserad, tack gode gud för det.

Det är dock kanske tråkigt att den konservativa högern är de enda som verkar kunna föra fram dessa frihetliga åsikter.
Sedan om kvinnor nu väljer att ta hand om och uppfostra sina barn i egenskap av mödrar, vad tusan är det som gör dig så provocerad av det? Alla vill inte dricka cocktails på Manhattan Rebecka.
Världen behöver fler mödrar och fädrar som ägnar tid åt sina barn.

Mvh

Overklighetens folk

HannaA sa...

Det anonyma inlägget från overkligheten. Var det menat som ett vägledande exempel på hur man för en sansad debatt?

Tillåt mig småle. Och häpna.

DrKejs sa...

Förklara vad som hindrar dig från att låta bli att ta ut vårdnadsbidraget och jobba istället. Med denna ändring av vårdnadsbidraget så blir det ditt val om du vill lämna barnen till dagis från det de fyllt ett eller om du vill vara hemma längre med dem.

Själv har jag haft barnen hemma med vårdnadsbidrag, även om det har varit knapert. Detta har inneburit att barnen började på förskola först när de fyllt tre.

Sen använder du dig av siffrorna som visar VAB på ett sätt som inte motsvarar verkligheten. Du tar nämligen inte med i beräkningen alla de pappor som inte kan ta ut vab överhuvudtaget eftersom de är bortknuffade från barnens liv.

När du tar med i beräkningen att det finns många tusen mammor som har enskild vårdnad och ytterligare många tusen som har delad vårdnad men med mamman som boendeförälder så kommer du att se att fördelningen av VAB-dagar är i stort sett jämn.

Anonym sa...

Bra skrivet. Vårdnadsbidraget är enbart ett rikemansbidrag, ingen ensamstående eller vanlig "arbetarfamilj" har råd att vara hemma med barnen för 3 eller 6000 i månaden. Jobben blir färre o färre så är det inte bättre att fler jobbar 6 tim per dag än att en stor massa ska gå hemma o få bidrag. Idag krävs det att bägge arbetar heltid för att det ska gå ihop ekonomiskt och det blir ju självklart väldigt lite tid över till våra barn. Införa 6-tim arbetsdag vore det mest demokratiska för alla!

Anonym sa...

Jag tycker pecis som Johan att det blir väldigt svajigt om man ska börja spekulera i vad någon eller några "egentligen" tycker. Låt oss i stället stanna vid det KD faktiskt föreslår:

-I förslagen finns inget formellt eller juridiskt hinder mot att pappan tar ut vårdnadsbidraget.

-Det finns inget formellt hinder mot att mannen tar HELA föräldrapenningen-alltså kan mannen om han vill ta MER än idag då vi faktiskt inte bara har två pappamånader utan även två mammamånader.

Att vi människor sedan påverkas av normer och värderingar i vår omgivning och i samhället är en annan sak. Jag tror dock INTE att man skapar självständigt tänkande individer genom att begränsa deras valmöjligheter och leda in dem i en enda fålla som ska vara samma för alla. Med KD:s förslag finns större faktiska valmöjligheter än med det rödgröna blockets politik. Det kan ni inte komma runt.

Jag tror vidare att det finns fler än jag som får kraftigt ont i magen av att sätta småbarn i förskolor där barngrupperna i extremfall kan vara så stora som 31småbarn. För mig är det verklig valfrihet att kunna välja bort detta några år till förmån för lite mer hemmatid med mamma eller pappa. Eller båda för den delen-man kan dela på vårdnadsbidraget också och jobba deltid. Valfrihet någon? Ja, jag tror bestämt att det är just valfrihet och INTE tvång.

Säger en feminist och väljare som faktiskt trots allt detta kommer rösta på de rödgröna på grund av deras övriga politik.

Marie sa...

Visst är det en verklig frihet för dom som har det bra ställt att kunna vara hemma med barnen och få bidrag för detta. Som ensamstående mamma är det ingen frihet att kunna välja det alternativet, men jag får gladeligen vara med o betala detta via skattsedeln.

Anonym sa...

Men å andra sidan Marie, betalas dina barns förskoletid också av skattepengar. En förskoleplats kostar ca 13000 kronor per månad. Ganska få föräldrar har så höga inkomster att de betalar för det själva via skattsedeln, i synnerhet om de har flera barn. Jag betalar mer än gärna för det, och jag betalar mer än gärna för ett vårdnadsbidrag på 3000 för de som vill och har möjlighet att använda det.

Skulle gärna också se ett högre vårdnadsbidrag för just ensamstående föräldrar så att det blev en reell möjlighet även för er. Avstå från den generella höjningen till 6000- behåll 3000 generellt och höj riktat för ensamstående. Det handlar inte om 40 års hemmafruskap a la femtiotal som många vill få det till, det handlar om hemmaFÖRÄLDERskap tills barnet är 3år.

Zeb sa...

Så vad är argumentationen från t ex Cruella och andra? Folk är tydligen så fångna i strukturer (de själva inte är fullt medvetna om) att alla fria val därför blir illussioner. Slutsatsen blir då att vi måste ha styrande politikermakt och statligt tvång tills folk börjar tänka rätt (dvs i enlighet med feminismens vision om ett strukturlöst samhället).

Sen därefter kanske de stackars oupplysta medborgarna kan få lite frihet till låns av politikerna när dom väl börjat "tänka rätt".

Nån mer än jag som får lite marxistiska vibbar av det här tänket? Först proletariatets diktatur men sen när det klasslösa samhället inträtt så inför vi demokratin igen. Yeah right...

Marie sa...

Jag betalar inte mer än gärna detta överklassbidrag. Däremot skulle jag mer än gärna välkomna 6-timmars arbetsdag som skulle gynna mig o barnen även efter 3-årsdagen. Vi skulle få 10 timmar i veckan till en meningsfull fritid som inte finns idag med 8 timmars arbetsdag.

cruella sa...

Den anonyma Overklighetens folk visar verkligen upp en lysande förmåga till sansad debatt.

Hahahaha.

cruella sa...

Nja, Zeb, jag röstar som sagt var borgerligt, just för att jag inte klarar av vänsterns bristande tilltro till individen.

Ja, jag anser att vi är alla bär upp och bärs av diverse strukturer - dock inte oföränderliga sådana. Det har ju hänt massor i samhället om vi tittar på det historiskt.

Att försöka jämna ut skillnader i *förutsättningar* är en bra väg att gå om man vill börja förändra dessa strukturer (förutsatt att man tycker att det är något fel på dem, så klart). Som när man införde möjlighet till studiemedel för alla så att inte bara rika kunde studera vidare.

Pelle sa...

Om mammor ser barn som meningen med livet, med övertalning, ultimatum, dolda agendor eller ännu värre ser till att få sitt efterlängtade barn, hur kan man i nästa läge börja kräva något som kallas jämställdhet i uttaget av föräldraledighet?

För glöm inte bort de som skaffar barn för att deras partner ska få den där självuppfyllelsen. Kärleksgåvan som sedan visar sig vara besvärlig, ska han sedan "ta ansvar" för. Inte i bemärkelsen ha tillverkat i full ömsesidighet eller jämställdhet, av kärlek, utan för att partnern krävde. Där de outtalade förväntningarna medför bitterhet hos kvinnan, och i värsta fall en av det stora antalet separatioenr under spädbarnsåren.

Ett krav på 50% föräldraledighet ter sig ganska verklighetsfrämmande i vår tid. Det vore intressant att höra den bakomliggande agendan från förespråkarna. För inte är det barnens bästa vi talar om här.

Anonym sa...

Om man vinnlägger sig om att inta ett barnperspektiv här, så går det inte att komma ifrån att vårdnadsbidraget innebär större möjlighet att skapa en tillvaro som passar just det unika barnet och den familjen allra bäst. Alla barn är inte stöpta i samma form-alla passar inte att gå på förskola från ett års ålder.

Om man vågar ha ett verkligt barnperspektiv här så är det svårt att dra någon annan slutsats än att barnets bästa bör gå före millimeterjämställdhet. Därmed inte sagt att jämställdhetsarbete är oviktigt-tvärtom! Det är viktigt både för oss här idag och för våra uppväxande barn. Men det är inte VIKTIGARE än en trygg tillvaro för det lilla barnet. Vårdnadsbidraget är till för barnen i allra första hand, inte föräldrarna. Tycker man sedan att det är ett prblem att det mestadels tas ut av kvinnor så får man väl lägga opinionsarbetet där- att få fler män att ta ut det. Men att ta bort det känns att börja i väldigt galen ända-om man har barnens bästa för ögonen vill säga.

cruella sa...

Jag kan inte tolka Anonyms inlägg på annat sätt än som en gigantisk misstro mot farson som fullvärdiga föräldrar.

Samtidigt är många skribenter förbittrade över att ha blivit sidsteppade vid skilsmässor och separationer.

Ibland är det samma personer som hävdar båda ståndpunkterna.

För mig går detta inte ihop alls.

Johan sa...

cruella,

Jag tycker det går alldeles utmärkt att hävda att mammor generellt är bättre föräldrar än pappor generellt, men att pappor generellt ändå borde ha halva vårdnaden. Det räcker väl att pappor generellt är tillräckligt bra för att man ska dela vårdnaden på hälften, om än inte lika bra som mammor generellt.

Men du kan ju utveckla vad du menar med gigantisk misstro och vad det innebär att vara en icke-fullvärdig förälder så kanske jag förstår dig bättre?

cruella sa...

Ska det vara så svårt det här?

Många som inte vill se en individuell föräldrapenning hävdar att en sådan skulle leda till att många barn skulle få börja "för tidigt" på dagis.

Varför då? Jo, argumentet är att papporna inte skulle ta ut alla sina dagar och förmodligen inte heller dra ut på tiden genom att ta ut ett mindre antal dagar i veckan än sju. Som mammor ofta gör.

Papporna gör alltså ett val som barnet får lida för, är konsekvensen av detta argument. Och det menar jag är en misstro mot papporna. Varför skulle de göra val som är dåliga för barnet? Jag tror inte det är naturgivet - gör du, Johan, eftersom du verkar tycka att män generellt sätt är sämre föräldrar?

Den förvånade pappan sa...

Cruella.

"Ska det vara så svårt det här?"

Ja, det är nog det som är problemet. Att det är svårt. Och komplicerat. Och oerhört komplex.

Att kvotera föräldraförsäkringen är enkelt. Då pekar man med hela handen och leder in skocken precis där man vill ha dem. I teorin.

I praktiken kanske resultatet blir något helt annat och det vet varken du eller jag. Däremot vet jag att en kvotering skulle kassa betydligt färre än dagens mer flexibla försäkring.

Så, ja, det är svårt. Oerhört svårt. Så svårt att vi inte ska lämna över det till politiker, vi ska låta familjerna själva bestämma över sina liv.

Marie sa...

Och därmed behålla dagens ojämlika samhälle!!!!

Den förvånade pappan sa...

Nej, det har jag aldrig sagt. Ni tror att kvotering är enda lösningen på problemet. Jag är helt övertygad om att så inte är fallet.

Och återigen, dagens system hindrar ingen från att dela lika, det är upp till var och en.

Anonym sa...

Hellre ett ojämställt samhälle än ett stelt och oflexibelt system där föräldrar som inte vill tvingas lämna små barn till tidig förskolestart.

Det är viktigt för barnen-oerhört viktigt-att få växa upp i ett samhälle där män och kvinnor är jämställda.

Men ärligt talat tror jag att de små barnen tycker att föräldrakontakten är ännu viktigare än att föräldrarna har exakt samma löneutveckling. Vårdnadsbidraget erbjuder en möjlighet för föräldrar och barn att tillbringa lite mer tid tillsammans de första viktiga åren. Om sedan fler kvinnor väljer det så är det knappast för att de gått i en "fälla" utan för att de VILL välja det. Vi lever trots allt i ett samhälle där kvinnor FÅR välja själva, till skillnad från i många andra delar av världen. Vad är det om inte kvinnoförtryck att då hävda att kvinnor väljer "fel"? Hur kan vi kalla oss feminister och i samma andetag hävda att kvinnor inte klarar av att fatta egna beslut? Något är galet i den argumentationen. Visst kan man alltid-i alla sammanhaang-ifrågasätta HUR fria våra fria val EGENTLIGEN är, men då landar vi i en filosofisk diskussion där vi kan ställa samma fråga kring ALLA val och ALL ideologi. Låt oss i stället konstatera att kvinnor och män faktiskt har lika rättigheter och möjligheter i dagens Sverige. Om man då börjar anklaga människor för att välja "fel", tar vi inte ett steg bort från det samhället då?

cruella sa...

Jag ställer gärna samma fråga om våra viktiga livsval. Och är beredd att verka för en förändring om jag tycker att det krävs.

Vi kan ju låta barn till lågutbildade och arbetslösa föräldrar misslyckas i skolan och strunta i högre utbildning eller varför inte möjligheter till jobb över huvud taget också. Om vi tycker att det är viktigt att alla får välja som de själva vill och struntar i vad dessa val grundar sig på.

Inget område är så heligt att det inte får ifrågasättas - inte ens moderskapet.

Rebecka Edgren Aldén sa...

Cruella - bra skrivet! Människan är föränderlig, tack och lov! Och på massa områden har vi krävt och önskat förändring och även påverkat på alla möjliga sätt (både med lagstiftning, bidrag och andra påverkningsverktyg). Och de flesta har accepterat detta (ex. barnaga, rökning på krogen, att det inte längre är okej att våldta sin fru, att homosexualitet inte är en sjukdom, fri skola för alla barn, barnbidrag... ja, det finns hur många exempel som helst). Men just när det gäller föräldraskapet är det så heligt.

Och jag skulle inte säga att män och kvinnor har lika möjligheter och val i dag. Flickor som växer upp i dag kommer att bli diskriminerade på arbetsmarknaden för sin troliga förmåga att föda barn (även om de sen inte föder barn). Det kan ingen kvinna välja bort.

Anonym sa...

Jag tycker att det är så oerhört märkligt att jämföra en icke individualiserad föräldraförsäkring med barnaga och hustruvåldtäkt.

Jag tror inte att ens den mest brinnande förespråkare av delad föräldraförsäkring egentligen tycker att dagens system är en form av misshandel och övergrepp. Eller gör ni det? Menar ni på allvar att barnen far illa- får störd självkänsla, skadas för livet- om mamma och pappa inte delar lika? I så fall skulle jag gärna ha en forskningskälla på det.

cruella sa...

Anonym, nu klev du lite snett va?

Jämförelsen består i att man lagstiftningsvägen "lagt sig i" sånt som ansetts vara privatsaker förr. Och den vägen hjälpt attityder på traven.

Inget annat.

Anonym sa...

Nej, jag har aldrig hävdat det. Och nej jag tycker inte att det är samma sak. Jag gav bara exempel på hur människor har förmått att ändra sig. Det vi kallar naturligt i dag är det kanske inte i morgon. Vi förändras och vi kan vara med och påverka förändringen. Om hundra år tror jag att vi ser tillbaka på den här tiden och tyckte att det är underligt att vi som är så moderna är så gammeldagsa i synen på moderskap och fadersskap. Vuxna barn kommer att fråga sina fäder; men varför ville inte du vara hemma med mig också, pappa? Det var inte så på den tiden, det ansågs naturligt att det var mamman som var med barnen. Papporna var ute och jobbade, kommer vi svara. Konstigt säger våra vuxna barn.

Den förvånade pappan sa...

Rebecka m.fl., det känns inte riktigt seriöst att jämföra detta med barnmisshanden (aga), våldtäkt, rösträtt, allmän skolgång och så vidare.

Det finns flera fundamentala skillnader, nämligen att röstrött mm är frihetsreformer och reformer för lika rättigheter. Olika typer av våld är natruligtvis kriminell handling. Att bruka våld på någon är, och ska vara, olagligt.

Att anse att kvotering av föräldraförsäkring går att jämställa med detta känns mest fånigt. Och varför då då?

Jo, bland annat för att föräldraförsäkringen som sådan ÄR jämställd redan idag. Och väldigt få människor kommer att lida fysisk skada av friheten att kunna välja själva. (Och nej, knappast psykisk skada heller för den delen) Men visst, firhet är det hemskaste man kan ge människor, då måste de ju både ta ansvar för att fatta beslut och dessutom senare ta ansvar för de val de gjort- Usch så hemskt. (Eller alldeles alldeles underbart)

Om man nu känner så hemskt mycket för att lagstifta borde man väl lagstifta om den realla tiden med barnet? Allt annat måste väl ändå vara tämligen irrelevant. (Dock skulle naturligtvis även det vara fel)

Anonym sa...

Som den förvånade pappan skriver-föräldraförsäkringen ÄR jämställd idag.

Om vi hade ett system där endast mamman FICK ta ut föräldraförsäkringen-då skulle man kunna tala om ett verkligt jämställdhetsproblem.