måndag 7 juni 2010

Göran Hägglund svarar

Göran Hägglund svarar på min debattartikel. Här!

Det är ju inget förvånande svar. Tror man inte att det finns saker som påverkar ens val, så gör man det inte. Konstigt nog pratar han i DN om att han stödjer sin familjepolitik på forskningen och därför tycker att det är så viktigt med både en mamma och en pappa. Han vill inte "förbjuda" någon att skaffa barn, men skulle helst ske att barn endast alstrades i kärnfamiljer.
Eftersom forskningen säger det.

Saxat ur DN i dag:

"Göran Hägglund är också skeptisk till att två homosexuella par av olika kön skaffar barn tillsammans.

– Jag tror att det bästa är att barn i en uppväxtsituation kan identifiera sig med både en man och en kvinna i sin närhet. Det handlar också om barns rätt att veta sitt ursprung. Det är något som visat sig vara väldigt betydelsefullt. Vi ser bland annat att adopterade gärna söker sitt ursprung för att hitta sitt sammanhang. Och det tycker jag är viktiga bitar.
Men om ett manligt och ett kvinnligt homosexuellt par skaffar barn har man ju manliga och kvinnliga förebilder och man vet vem som är förälder?

– Ja, om man ordnar det på det sättet. Att man får möjlighet att träffas och umgås.

Tycker du då att det fungerar, det är ju inget ovanligt sätt.

– Nej det är verkligen inte ovanligt. För det första, det går inte att förbjuda att människor sätter barn till världen. Det andra är att det är viktigt att tänka på att barn ska veta sitt ursprung och att man får möjlighet att identifiera sig med både man och kvinna. Vi eftersträvar att barn ska få växa upp med båda sina föräldrar. Vi försöker eftersträva de här små gemenskaperna där barn kan växa upp i den trygghet det innebär i den lilla gemenskapen."

Lite lustigt då att han bortser från all sociologisk/socialantropologisk forskning som säger att kultur ritar ut kartan för vårt tänkande. Eller den forskning som faktiskt visar att lesbiska är bättre föräldrar! (Jo, det finns sådan forskning, men jag tror inte att man är en bättre förälder för att man är lesbisk, dock kan det nog vara så att man har högre krav på sig att vara förälder om man är homosexuell och att det kräver ett mer aktivt beslut att bli föräldrar för homosexuella.) Men sådan forskning bemödar sig inte Göran Hägglund att läsa. Nej, han tycker föräldrarna ska få bestämma själva (bara de inte är homosexuella eller avviker från normen för mycket).

Min kära vän Tinni skriver rasande och rasande bra om Görans debattsvar. Läs här!

Läs hela intervjun med Göran Hägglund i DN här!

Läs också vad Trollhare skriver om intervjun, här!

15 kommentarer:

Den förvånade pappan sa...

Nu kan man ju i och för sig tro att miljö spelar in, men ändå vara emot kvoterad föräldraförsäkring.

Jag tror att miljö spelar in, men jag tror fortfarande att människor gör val de faktiskt vill göra och att de kan stå för dem. (Således är jag, som förmodligen alla vet, negativ till ytterligare kvotering av föräldraförsäkringen)

Frihet är som sagt jobbigt att ha, men de flesta vuxna människor kan nog faktiskt själva avgöra hur de vill leva sina (familje)liv.

malin sa...

visst borde man få lösa sin uppdelning av vem som ska vara hemma med barnen vid köksbordet. men hur ska man vid köksbordet lösa att man ses som paria för arbetsgivarna när man är är arbetslös kvinna i "barnafödande ålder"?
man behöver tänka större än vad som får plats vid köksbordet.

Anonym sa...

Jag som kvinna vill inte avstå från att vara hemma med mina barn de första viktiga FÅ åren av deras liv därför att andra kvinnor får det tufft på arbetsmarknaden. Där går gränsen för min solidaritet.

Jag är feminist, jag är för lika möjligheter och rättigheter för män och kvinnor. Jag tycker att all form av diskriminering är för jävlig, blir så arg att jag ser rött när kvinnor missgynnas på jobbet för att de är i barnafödande ålder.

Men med det sagt, om andra kvinnor missgynnas i karriären för att jag är hemma ett par år med mina barn så får det vara så. Hellre det än att jag ska fatta ett beslut för mina barn som i hjärtat känns helt galet, det vill säga avbruten amning och moderskontakt vid 6-9 månader.

Låt oss kämpa för en arbetsmarknad fri från diskriminering, men gör inte oss kvinnor till dubbla offer i den kampen-diskriminerade på arbetsmarknaden PLUS förvägrade att följa det som vissa av oss väljer att kalla modersinstinkt, nämligen övertygelsen att vi är det allra bästa alternativet för våra spädbarn.

I mina ögon står ni som vill dela föräldraförsäkringen rakt av för ett dubbelt kvinnoförtryck (med goda avsikter förvisso.) Föräldraförsäkringen ÄR jämställd idag- man måste godkänna att dagar förs över till den andra föräldern. Människor är olika och har olika uppfattningar om det bästa föräldraskapet. Idag tillmötesgår systemet både er som vill dela rakt av och oss som inte vill det. När ni vill inskränka detta är det ni som är bakåtsträvare i mina ögon.

Jämställdhet-ja. Påtvingad likhet-nej.

Säger en övertygad feminist som har den största respekt och förståelse för att andra människor har helt andra värderingar och gör helt andra val än jag.

Johan sa...

"Lite lustigt då att han bortser från all sociologisk/socialantropologisk forskning som säger att kultur ritar ut kartan för vårt tänkande. Eller den forskning som faktiskt visar att lesbiska är bättre föräldrar! (Jo, det finns sådan forskning, men jag tror inte att man är en bättre förälder för att man är lesbisk, dock kan det nog vara så att man har högre krav på sig att vara förälder om man är homosexuell och att det kräver ett mer aktivt beslut att bli föräldrar för homosexuella.) Men sådan forskning bemödar sig inte Göran Hägglund att läsa. Nej, han tycker föräldrarna ska få bestämma själva (bara de inte är homosexuella eller avviker från normen för mycket)."

Vilket fantastiskt stycke det här är. Du lyckas alltså i ett och samma stycke döma ut Göran Hägglund för att du anser att han inte tror på eller utgår från forskningen samtidigt som du själv säger att du inte tror på all den här forskningen. Underhållning på hög nivå :)

malin sa...

"Jag som kvinna vill inte avstå från att vara hemma med mina barn de första viktiga FÅ åren av deras liv därför att andra kvinnor får det tufft på arbetsmarknaden. Där går gränsen för min solidaritet."

jämför: jag som arbetslös vill inte avstå ett arbete för att en kanske mer kvalificerade invandrare får det tufft på arbetsmarknaden. Där går gränsen för min solidaritet.

det är ju så all diskriminering kan fortgå, att det är andra som missgynnas och inte en själv. Det här är en fråga som bara kan redas upp genom att man delar mer på föräldraskapet (vilket i rättvisans namn skulle kunna ske på andra sätt än via delad föräldraförsäkring). Jag ser iallfall ingen annan väg, se dig själv som arbetsgivare, du ska anställa någon och det är stor chans att den du anställer jobbar ett år för att sen vara hemma med barn i över ett år. Det du investerat i personen och det som krävs för att hitta en ersättare avskräcker företagare och jag kan förstå dem. Endast om det vore likställt att anställa en man som en kvinna kan problemet försvinna.

Den förvånade pappan sa...

Mailn ,jag vill inte vara otrevlig, men det där var faktiskt en riktigt usel jämförelse.

För det första ska INGEN arbetslös frivilligt tacka nej till något som erbjuds. Däremot ska arbetsgivaren välja den mest kompetenta, vilket i ditt exempel skulle bli invandraren. Men den arbetslösa ska inte på något sätt påverka situationen annat än att framställa sig själv så fördelaktigt som möjligt.

Dessutom undrar jag lite förstrött om någon endaste marbetslös skulle ge upp en möjlighet till jobb för att någon annan förtjänar jobbet mer. (Det finns i och för sig slöa människor som inte vill arbeta, men det är inte dem jag pratar om här)

Johan sa...

Malin,

Varför begränsa sig till att inte ta hand om sina barn för att andra kvinnor ska få jobb?

När vi ändå är igång med att vara osjälviska och solidariska kan vi väl en gång för alla enas om att alla svenskar ska skänka minst hälften av sin nettolön till folk i andra länder som har det sämre ställt?
Detta vore ju en åtgärd som skulle ge andra människor långt mycket mer livskvalitet än vad vi skulle kunna uppnå genom ökad jämnställdhet i Sverige.

Eller tycker du gränsen för solidariteten ska gå vid att alla lämnar sina barn på dagis?

Anonym sa...

Malin-det jag ser som mina barns bästa går före solidaritet med främlingar-ja.

Det låter säkert småborgerligt, inskränkt, egoistiskt i dina öron menså är det. Trots att jag orienterar mig vänster om mitten politiskt, gärna betalar höga skatter till vår allmänna värlfärd och så vidare.

Men ALDRIG att jag skulle göra mina barn och vår familj till ett politiskt projekt (som jag inte ens tror på). Börjar man sätta de politiska målen framför människorna blir de politiska målen rätt meningslösa när man väl nått dem. Vad har man kvar då?

Rebecka Edgren Aldén sa...

Men vänta nu. Varje familj får väl göra som de vill. Vad i alla fall jag diskuterar är hur vi ska göra med våra skattepengar! Jag tycker att dagens system så uppenbart diskriminerar alla kvinnor, även de utan barn, att det är helt galet att det ser ut som det gör. Mina skattepengar ska inte gå till ett sånt system. Alla försäkringar är individuella. Det ska föräldraförsäkringen vara också. Sen får man ta ut eller inte ta ut om man vill - precis som alla andra system. Var du hemma hur länge du vill, men staten ska inte betala dig för att vara hemma flera år. Varken med föräldraförsäkringen eller något vårdnadsbidrag.

Anonym sa...

Rebecka-ja det är den skattefinansierade föräldraförsäkringen och det skattefinasierade vårdnadsbidraget vi diskuterar, det trodde jag var så självklart att det inte behövde sägas...

Men okej då, för att vara extra tydlig: Ja, jag vill att skattepengar ska användas till en föräldraförsäkring som står föräldrarna fritt att dela upp sinsemellan, FÖRUTSATT att de kommer överens om det förstås. Precis som idag då föräldern aktivt måste skriva på att man avstår dagar till den andra föräldern. Vilket innebär att den är individuell. Men flexibel. Vilket du vill ta bort.

Jag vill också att skattepengar ska användas till att familjer som så önskar ska kunna få 3000/månad i kommunalt vårdnadsbidrag som alternativ till de cirka 13 000/månad-minus förskoleavgift som man får i subvention för att ha sitt barn i förskola. Också förskolekostnaden vill jag finansiera med skattesystemet. Precis som idag ;-)

Sedan är ju föräldraförsäkringen faktiskt i allra första hand en försäkring för barnet och inte föräldrarna. En försäkring för barnet där man har rätt till ett -förvisso lågt- grundbelopp även om man helt saknat inkomst. Jämförelsen med andra försäkringar haltar således.

Och vad gäller vårdnadsbidraget är det också en försäkring för barnet-där kan ju till och med en helt annan person-tex farfar eller mormor- vara hemma med barnet medan båda föräldrarna jobbar.

Så du får jättegärna läsa om mina inlägg ifall du vill-med utgångspunkten att allt jag argumenterar för självklart gäller vad våra skattepenngar ska användas till. De som har tillräckligt god ekonomi behöver ju inte bekymra sig-annat än av solidaritet- eftersom de i alla fall -precis som du skriver-kan vara hemma hur länge de vill i alla fall. Allt detta berör ju främst dem med låga eller normala inkomster.

Johan sa...

Hmm en åsikt i stil med att "skattepengar ska endast gå till det jag tycker är rätt" känns inte vidare sympatiskt. Då är man ju för att folk ska betala skatt men att de ska bara få tillbaka några pengar från staten ifall de väljer att leva så som man själv tycker är rätt. Det rimliga vore ju i så fall att skattebefria dessa människor som lever fel och så kan de som lever på rätt sätt betala skatt och få bidrag.

Helena W sa...

Anonym 10:e juni!
Din ekonomiska jämförelse haltar också. Hur mycket förlorar staten per månad i skatteintäkter och arbetsgivaravgifter när en förälder är hemma med vårdnadsbidrag? Skulle gissa på att det täcker upp för de där 10 000 som skillnaden skulle vara mellan förskola och vårdnadsbidrag.

Anonym sa...

Håller med Johans inlägg. De som tar ut vårdnadsbidrag och föräldraförsäkring är faktiskt skattebetalare de med.

Den som är hemma betalar skatt på föräldrapenningen och har förmodligen betalat in en hel del inkomstskatt innan han/hon fick barn. Den andra föräldern betalar förmodligen inkomstskatt-i synnerhet om familjen tar ut vårdnadsbidrag eftersom ett grundkrav för att få bidraget är att man inte har arbetslöshetsersättning eller andra bidrag. I praktiken måste den andra föräldern förvärvsarbeta om familjen inte lever på besparingar. Undantaget är studier.

Skattesatsen är samma för dem som delar föräldraförsäkringen rakt av som för dem som inte gör det. Samma för den familj som tar vårdnadsbidrag som för familjen med barnen på förskola. Den familj som har barnen hemma betalar betydligt mer för förskoleplatser än tvärtom. Att hemmaföräldrarna skulle tära på samhället är rena myten. Lägg dessutom till alla vab-dagar som tillkommer för förskolebarnen och du kommer upp i ännu mer än de 13 000/månad som en förskoleplats kostar. Per barn. Vårdnadsbidraget är 3000 per barn.

Visst kan man vara emot vårdnadsbidraget på ett ideologiskt plan, men det ekonomiska argumentet håller inte.

Anonym sa...

Såg att det kommit in ett nytt inlägg från Helena W angående detta medan jag skrev mitt förra inlägg.

Hur mycket som försvinner i uteblivna arbetsgivaravgifter vet jag ej-någon annan kanske vet?

Vad gäller inkomstskatten så tror jag att ganska få föräldrar med barn på förskola har så höga inkomster att de betalar för förskoleplatsen med sina skattepengar. Har du två barn på förskola kostar det cirka 26 000 kronor i månaden. Sedan tillkommer tillfällig föräldrapenning för vab-dagarna, som brukar bli rätt många till antalet de första åren. En gissning är att även föräldrarna får en hel del egna sjukdagar eftersom dagissmittorna brukar däcka en hel del...Vidare har man rätt till förskoleplats även när man studerar, är föräldraledig, arbetslös. Slutligen betalar vi ju även skatt till några nadra områden i samhället än barnomsorgen- så nej, jag tror inte att föräldrar med barn på förskola betalar in mer till systemet än de får ut. Jag är FÖR allt detta vill jag framhålla, och jag gillar egentligen inte alls att omvandla människor till kronor och ören på det här sättet, men jag anser att även vårdnadsbidrag ska vara en del av vår allmänna välfärd. Vår allmänna välfärd som inte bara finansieras av dem som vill dela föräldraförsäkringen och ta bort vårdnadsbidraget.

Anonym sa...

Angående arbetsgivaravgifterna så betalas dessa även in för den vikarie som arbetsgivaren tar in när den ordinarie anställde är hemma. Har svårt att se hur det kan bli några uteblivna arbetsgivaravgifter då- arbetstillfällena blir ju inte fler till antalet för att man avstår från vårdnadsbidraget och vill jobba i stället...

Däremot får en (kanske arbetslös?) person chansen till vikariat och arbetslivserfarenhet när en förälder väljer att vara ledig från jobbet med vårdnadsbidrag. Och den personen betalar då inkomstskatt i stället för att ta ut a-kassa...