På bloggen Grannfrun hittade jag den här artikeln i New York Times. Väldigt roligt att läsa! Här är en del i artikeln som sätter fingret på vad det egentligen handlar om (Mr Bengt Westerberg är intervjuad):
“I always thought if we made it easier for women to work, families would eventually choose a more equal division of parental leave by themselves,” said Mr. Westerberg, 67. “But I gradually became convinced that there wasn’t all that much choice.”
Sweden, he said, faced a vicious circle. Women continued to take parental leave not just for tradition’s sake but because their pay was often lower, thus perpetuating pay differences. Companies, meanwhile, made clear to men that staying home with baby was not compatible with a career.
“Society is a mirror of the family,” Mr. Westerberg said. “The only way to achieve equality in society is to achieve equality in the home. Getting fathers to share the parental leave is an essential part of that.”
Sverige är ett fantastiskt land ändå! Och tänk vad långt vi har kommit. Och tänk vad mycket motstånd alla förändringar ger - och efter ett tag känns de självklara! Jag är övertygad om att det som står här är framtiden och att mammor och pappor en dag kommer att ses som likvärdiga, både i hemmet och ute på arbetsmarknaden.
Och tack Bengt Westerberg för att du vågade införa den första pappamånaden (trots opinionen)!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Jag tillhör de tre procenten som tycker att det är viktigt. Jag tycker att det är viktigt att värna om jämställdheten och om välfärden. Det är en hel del saker som vi tycker är självklara som inte var det för bara tjugo trettio år sedan. Kram
Ja, jag vet att ni finns där ute. Och jag är tacksam för det! Kram.
Visst är det så, men jag vill bara påminna om att det väl var samme Bengt W som införde vårdnadsbidraget i första vändan? Inte särskilt kompatibelt kanske?
citat från svd ang Bengt Westerberg och vårdnadsbidraget:
"Förseningarna är tråkiga, men den här gången lär reformen ändå kunna sätta sig bättre än sist det begav sig, under den borgerliga regeringen 1991–1994. Då infördes vårdnadsbidraget bara några månader före valet – efter rejält motstånd från dåvarande folkpartiledaren Bengt Westerberg. Det hann inte slå rot och efter maktskiftet var det ingen match för socialdemokraterna att lägga valfriheten till handlingarna. Få protester hördes."
Skicka en kommentar