Göran Hägglund undrar vad jag vill. Ja, för det första vill få bort vårdnadsbidraget och få till en individualiserad föräldraförsäkring - av skäl som jag har skrivit en hel bok om, och debatterat på denna blogg i snart ett och ett halvt år, skäl som jag har ägnat mina senaste tio år åt att tänka, tycka, debattera kring.
Och för det andra (som jag debatterade i artikeln) vill jag att KD står upp för att de också står för en politik. De har en ideologi och en massa tankar om hur familjen bör se ut och hur familjer bör leva sina liv. Om man verkligen skulle granska deras politik så skulle man nog komma fram till att de vill styra familjerna mer än vad jag vill.
Jag erkänner att jag tror på en viss styrning. Men KD gör det inte. Och det är det jag stör mig på. Att de kallar sin familjepolitik för opolitisk! Jag vet egentligen inget parti som har fler åsikter om hur familjen ska se ut och leva som KD! Och det blir tydligt bara man skrapar lite på fernissan.
Särskilt när det gäller synen på andra familjeformer än just kärnfamiljen. Via bloggen Trollhare hittade jag den här debattartikeln (jättebra, läs!) av Gunilla Gerland på Newsmill. I den reagerar hon på hur Göran Hägglund debatterat att vissa familjer inte är eftersträvansvärda i vårt samhälle (låter väldigt likt den han sa i DN i dag...). Hon skriver bland annat så här:
"Att KD tycker att kärnfamiljen i heterotappning är det eftersträvansvärda är en politisk åsikt. Det är en åsikt i likhet med att tycka att den kristna värdegrunden skall råda i samhället, att planekonomi är det bästa alternativet, att vi bör ha mindre invandring, att vi skall privatisera all vård och omsorg, eller någon annan åsikt som vilar på politisk ideologi.
På ett plan är det givetvis okej att KD har dessa politiska åsikter (precis som andra partier får ha sina, vi har ju demokrati), men att använda vetenskapen som argument för att påstå att man har rätt är i detta sammanhang ohederligt. Att man i rollen som socialminister i en alliansregering framför dessa åsikter är också djupt bekymmersamt."
Ja, precis. Detta är precis min poäng. KD får tycka så här - men tala för guds skull klarspråk!
KD:s familjepolitik är långt ifrån valfrihetens politik. Och den är bara till för vissa - familjer som följer normen. Läs till exempel vad bloggen Nya flickrummet skriver!
Och sedan måste ni läsa det här inlägget (har inte direkt med KD och denna debatt att göra, men absolut indirekt). Om hur valet och möjligheten att bli förälder bara är till för vissa - i världens mest jämställda land: Från Amanda Briheds blogg.
Fler bloggar on Göran Hägglunds ologiska människosyn här, här och här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
30 kommentarer:
Jag har svårt att följa ditt resonemang eftersom det för mig framstår som att du diskuterar flera olika saker samtidigt.
Dels diskuterar du föräldraförsäkring och vårdnadsbidrag- hur den förstnämnda ska fördelas och huruvida det sistnämnda ska existera. Dels diskuterar du kristdemokraterna som parti-kd:s eventuellt outtalade agendor, samt deras politik kring vilka som ska få ingå äktenskap och adoptera barn.
Jag förstår att din poäng är att du upplever partiet kd som inkonsekvent. Enligt dig står de för styrning på vissa områden men inte på andra (även om du tycker att de gör det hela tiden men ibland dolt).
Men låt vara nu att kd är inkonsekvent-faktum kvarstår ju att en föräldraförsäkring som går att dela fritt samt ett vårdnadsbidrag som kan tas ut av såväl mamma som pappa innebär en stor valfrihet för den enskilda familjen. Det faktum att kd har en snäv syn på andra områden i familjepolitiken innebär ju inte att de har en snäv politik kring föräldraledighet och vårdnadsbidrag. Ingenstans i deras förslag läser jag att bara kvinnor ska ha rätt att ta ut föräldradagar och vårdnadsbidrag.
Så om vi stannar vid detta-hur ska du komma runt att de erbjuder betydligt större valmöjligheter kring vård av små barn än vad du gör? De erbjuder att pappa kan ta alla dagar, mamma kan ta alla dagar, man kan dela 50/50 eller efter precis vilka andra procentsatser man vill. Vidare kan man låta sitt barn börja på förskola vid 12 månaders ålder eller få ekonomiskt bidrag-till mamma, pappa eller båda-för att låta barnet vänta med förskola upp till 3 år. Jag räknar in betydligt fler alternativa val där än i ditt förslag: 50/50 föräldraförsäkring, inget vårdnadsbidrag. Punkt.
På samma sätt som du efterlyser ett mer rakryggat kd så efterlyser jag att du ska vara mer rakryggad. Göm dig inte bakom en filosofisk och väldigt teoretisk diskussion om hur fria våra fria val "egentligen" är. Försök inte få det till att du står för en politik som de flesta-särskilt kvinnor- "egentligen" skulle stödja bara vi inte var så bundna av konventioner och samhällets outtalade normer. Stå för att DU tror att män, kvinnor, barn och samhälle mår bäst av att alla föräldrar delar rakt av på förräldraförsäkringen samt att alla barn börjar på förskolan mellan 12-18 månaders ålder. Och viktigast av allt-stå för att DU vill ha en lagstiftning som gör att endast de mest bemedlade i framtiden har möjlighet att välja något annat.
Som du själv skriver-vi lever i en demokrati och du har rätt till din åsikt precis som Göran Hägglund. Men du representerar inte alla och du lär vara precis lika påverkad av outtalade normer som alla andra människor. Det är väl inte så att just DU och dina meningsfränder har lyckats frigöra er från allt sådant till skillnad från resten av mänskligheten? Eller?
Något att fundera över.
Du säger att KD vill styra familjen inom vissa områden, men inte andra.
Du säger att du vill styra familjen inom vissa områden, men inte andra.
Rent spontant tycker jag att nu båda har fel. Inte överallt, men där ni vill in och styra har ni fel.
Ditt styrande är inte bättre än KD:s eller tvärtom.
Angående Anonyms allra sista stycke, om frigörelse från normer: Jo. Det finns individer som faktiskt strävar efter att frigöra sig själva och sin familj, sina barn och omgivningen från outtalade och förtäckta förutfattade meningar. Till och med fast resultatet skulle ligga en själv i fatet rent ekonomiskt - konstiga människor vi är va?!
Man kan höja nyllet ovanför sin egen plånbok och resonera på ett samhällsplan, men det verkar vara en väldigt främmande tanke för många.
"Om man verkligen skulle granska [KD:s] politik så skulle man nog komma fram till att de vill styra familjerna mer än vad jag vill."
Hur tycker du man lämpligen skulle kunna mäta detta och vilka mätvariabler skulle man kunna tänka sig att använda?
Vidare, kan man ha en åsikt som inte indirekt vilar på en politisk ideologi? Vad är alternativet? En åsikt som baseras på instinkt?
"På ett plan är det givetvis okej att KD har dessa politiska åsikter (precis som andra partier får ha sina, vi har ju demokrati), men att använda vetenskapen som argument för att påstå att man har rätt är i detta sammanhang ohederligt."
Såvida det inte är rena lögner man syftar på tycker jag det verkar som att man inte förstår vad forskning och vetenskap innebär när man uttrycker sig så här.
Cruella, bara för att man strävar efter att frigöra sig från omgivande norner och värderingaar innebär det inte att man ÄR fri från dem.
Vad får dig förresten att tro att jag- som inte vill ha en individualiserad föräldraförsäkring samt vill ha kvar vårdnadsbidraget-inte strävar efter att frigöra mig från omgivande normer precis som du?
Har egentligen ingen större lust att bli personlig i den här diskussionen, men eftersom du är ute och cyklar i ditt inlägg kan jag inte låta bli: Jag bor i storstad, har akademisk examen inom ett yrke där majoriteten av utövarna är både vänster och feminister, känner knappt en enda familj i min egen generation där man inte delat på föräldraförsäkringen, har suttit på öppna förskolan som en av två kvinnor tillsammans med ett tiotal pappalediga män, tjänade mer än min man när vi fick barn, hade kommit längre i min karriär än vad han hade, jag är äldre än honom samt från en mer priviligerad samhällsklass och vi hade definitivt tjänat ekonomiskt på att han varit hemma i stället för mig. Ändå valde vi såhär och skulle välja likadant igen.
Jag tycker att du själv formulerade det hela rätt väl:
"Jo. Det finns individer som faktiskt strävar efter att frigöra sig själva och sin familj, sina barn och omgivningen från outtalade och förtäckta förutfattade meningar. Till och med fast resultatet skulle ligga en själv i fatet rent ekonomiskt - konstiga människor vi är va?!"
Ett tillägg Cruella:
Jag hade ungefär samma övertygelse som du när jag var yngre. Jag talade mig varm för delad föräldraförsäkring och mot vårdnadsbidraget. Jag fnös föraktfullt åt kd:s familjepolitik.
Sedan fick jag barn och omvärderade som framgått en hel del. Men det innebar att jag verkligen tvingades våga bryta mot MIN omgivnings normer-hade jag inte vågat det hade jag haft kvar mina gamla åsikter och då hade vi varit rörande överens tror jag ;-)
(Jag skulle fortfarande inte kunna rösta på kd, bland annat på grund av den negativa syn på homosexuella som fortfarande verkar vara alltför utbredd inom partiet. Plus att en röst på dem dessutom innebär en röst på övriga allianspartier. Men just när det gäller föräldraförsäkring och vårdnadsbidrag har de den överlägset bästa politiken anser jag.)
Anonym: Inte behöver du bli personlig, även om det förstås alltid är intressant att höra hur andra lever, mina anmärkningar var generella utifrån ditt sista stycke.
Visst är det väldigt många som bara utgår från sin personliga situation när de bedömer utfallet av olika politiska beslut! Annars skulle inte plånboksfrågorna ha så stor betydelse i våra valrörelser;-)
Jag formade för övrigt mina egna åsikter om jämställt föräldraskap, föräldraförsäkring etc när jag själv fått barn. Innan dess hade jag inga särskilda åsikter på just det området.
cruella
"Jag formade för övrigt mina egna åsikter om jämställt föräldraskap, föräldraförsäkring etc när jag själv fått barn."
Säg en åsikt om jämnställt föräldraskap du kommit på själv och som du inte fått genom media eller vänner osv...
Har du två stycken är du högst ovanlig.
Cruella: Jag tror att det är omöjligt- och inte heller önskvärt-att avgöra vem av oss två som format sina åsikter på ett mest självständigt vis.
Vi är två individer med väldigt olika åsikter kring familjepolitiken. Med dagens system har vi båda möjlighet att välja hur vi vill lägga upp tillvaron under småbarnsåren. Det finns utrymme både för att dela rakt av och att inte göra det. Med en påtvingad individualiserad föräldraförsäkring och borttaget vårdnadsbidrag kan du följa det du tror på medan jag kanske inte längre kan göra det. Är det verkligen ett steg framåt för kvinnorna-att kvinnor inskränker varandras möjligheter? Jag är ju inte heller den enda kvinnan (eller mannen-känner flera familjer där mannen tagit ut flest dagar) i den situationen.
Personligen tror jag inte heller att du uppnår det du vill-en jämställd arbetsmarknad. Kvinnor som känner som jag kommer förmodligen fortfarande att vabba mer, vara mer benägna att gå ner på deltid, kanske till och med göra ett halvtaskigt jobb därför att man har tankarna på barnet.
Attityder på arbetsmarknaden måste man jobba med från annat håll än att göra våld på människors valfrihet tror jag.
Johan,
""På ett plan är det givetvis okej att KD har dessa politiska åsikter (precis som andra partier får ha sina, vi har ju demokrati), men att använda vetenskapen som argument för att påstå att man har rätt är i detta sammanhang ohederligt."
Såvida det inte är rena lögner man syftar på tycker jag det verkar som att man inte förstår vad forskning och vetenskap innebär när man uttrycker sig så här. "
Det är just precis det. Att hänvisa till "forskning" utan att uppge källa är ohederligt och det är det som har kritiserats. Jag har inte kunnat hitta någon aktuell forskning som stöder KD´s argument. De enda länkar jag sett lämnas ut är de Charlie Weimers lämnat ut till Gunilla Gerland i den länkade artikeln ovan, och de är som du kan läsa alldeles för gamla. Fram med källredovisningen av "forskningen" så lovar jag ta ställning till den. Varför tror du KD vägrar lämna ut sina källor?
KD är det parti i riksdagen som har den tydligaste familjepolitiken. Och det handlar såklart inte om valfrihet, för då hade man inte motarbetat alla frihetsreformer som genomförts inom området. I deras värld är familjer gifta olikkönade par med barn. Punkt.
flickrummets weblog flickrummets weblog,
"Att hänvisa till "forskning" utan att uppge källa är ohederligt och det är det som har kritiserats."
Wow. Shit asså. Tycker du verkligen så?
Är det överhuvudtaget möjligt under rådande samhällsstrukturer och mediaklimat med mera?
Inte ens på högskolorna anger man alltid källa under en vanlig föreläsning. När en forskare är inbjuden till Aktuellt anger de vanligen inte källa till vad de pratar om.
Skulle du säga att de andra partierna är bättre på att ange källa?
Johan,
Ja. Jag tycker man på anmodan ska kunna redovisa de källor man hänvisar till. Självklart. Och de ska kunna verifiera det man säger.
I övrigt instämmer jag med Anders ovan och sätter härmed punkt.
Johan: Jag förstår inte din kommentar, vad menar du?
Anonym: Jag delar inte din uppfattning om kvinnors förmåga att både ha barn och arbeta. Tror inte det finns någon inneboende skillnad i hur män och kvinnor beter sig som föräldrar. Olika förväntningar på kvinnligt och manligt föräldraskap styr hur vi beter oss, jag vill inte att dessa förväntningar ska begränsa någon enda individ, varken man eller kvinna.
Det är ett långsiktigt arbete där både lagstiftning och attitydarbete har sin givna plats.
cruella
Jag menar att de allra flesta har inte tänkt ut sina åsikter själva. Vanligen är det någon på 1700-talet eller tidigare som tänkte ut de åsikter man själv har. I andra fall är det någon mer samtida person som tänkt ut ens åsikter åt en. Typ som åsikt att det är fel att slå barn. Det är ju inget man kommit på själv lixom - det handlar snarare om kulturell indoktrinering.
Angående forskning vore källhänvisningar inte så viktigt om folk i allmänhet förstog att forskningsresultat är inte någon sanning. Men i Sverige lägger man en närmast religös tilltro till forskningsresultat och forskare. Grundinställning bör förövrigt vara att om det inte är en forskare som gör uttalandet bör man överhuvudtaget inte tro på vad som sägs om man själv inte vill.
Cruella: Jag vet inte heller om det finns någon skillnad mellan kvinnligt och manligt föräldraskap. Jag är vidare tveksam till att det någonsin går att utreda detta-tror att det är närapå omöjligt att bena ut vad som är biologi och vad som är miljö.
Min magkänsla säger att det finns en VISS biologisk skillnad på ett statistiskt plan-vilket ju verkligen inte innebär att varje enskild individ går att kategorisera på ett visst sätt utifrån sitt kön.
Men oavsett vilka skälen är till att samhället ser ut som det gör- eller rättare sagt oavsett vilka proportioner arv respektive miljö har för vårt sätt att vara-så vill inte jag bidra till ett samhälle där en styrande elit drar upp riktlinjerna för hur ALLA människor ska vara, definierar det ENDA rätta sättet och utifrån det tvingar på människor sitt eget synsätt.
Majoriteten av svenska folket vill inte ha en individualiserad föräldraförsäkring. Vilken anledningen bakom detta än är så anser jag att dessa människors vilja måste repekteras. Vad är alternativeet?
Tänk om en liten styrande minoritet utifrån samma resonemang sade att svenska folket EGENTLIGEN skulle vara kristdemokrater-bara de inte var så indoktrinerade av övriga svenska partier. Ska vi då "gå före" och införa en kristdemokratisk regering?
Skillnaden mellan dig och mig är att du inte tror att jag och andra kvinnor som gjort samma val som jag vet vad vi egentligen vill. Jag är övertygad om att du vet vad som är bäst för dig och din situation-hade vi en föräldraförsäkring som endast tillät kvinnor vara hemma hade jag argumenterat lika kraftfullt för att vi skulle inför ett system där varje familj fick välja själv. Det skulle har varit ett lika inskränkt tvång som det tvång du vill införa.
Hej Anonym,
Jag ser att du skrivit till Cruella, men känner ändå spontant att jag gärna vill ställa en fråga, om det går bra?
Du skriver:"Majoriteten av svenska folket vill inte ha en individualiserad föräldraförsäkring."
Min fråga är: hur vet du det?
Själv har jag inte sett någon sådan tilförlitlig statistik. Min gissning är istället att svenska folket tycker ungefär som de partier de valt att rösta på. Det stämmer kanske inte helt, men det är det tillförlitligaste jag kan hitta. Partierna i det ena blocket är för medan det andra blocket är mot. Det skulle innebära ungefär hälften-hälften av svenska folket och det är därför iallafall jag tycker det här är en viktig fråga att diskutera. I Sverige röstar vi på de partier vi vill ska företräda våra åsikter. De som "bestämmer", alltså Sveriges regering och riksdag förväntas motsvara befolkningens åsikter procentuellt. De är på sätt och vis en styrande elit, men det är vi som röstar fram de partier vars politik överensstämmer bäst med våra egna åsikter. Allt annat skulle vara hemskt. Hur det blir får vi se i september. Jag hoppas alla röstar utifrån hur de själva tycker och tänker känns bäst, och inte av rädsla för någon slags påhittad maktelit. I Sverige bestämmer vår folkvalda riksdag/regering. Allt annat är mytbildning.
Du skriver att: "så vill inte jag bidra till ett samhälle där en styrande elit drar upp riktlinjerna för hur ALLA människor ska vara, definierar det ENDA rätta sättet och utifrån det tvingar på människor sitt eget synsätt."
Isåfall tycker jag du ska gå och rösta utifrån ditt eget huvud PRECIS så som du själv vill. Och att alla andra gör det också. För jag tror inte att det finns något politiskt system där ingen får ha rumpan bak litegrann, om du förstår hur jag menar? Individualisera försäkringen? Tja, de som hade velat dela annorlunda får det tristare. Ha kvar den som den är? Trist för de pappor som har taskiga arbetsgivare som trycker på att de inte ska ta ut ledigt. Jag tror inte det finns politik som i alla lägen är bra för alla, så rösta du som tycker, så röstar jag som jag tycker, men se till att det är din åsikt och inte rädsla för någon slags "elit". I September får vi veta hur majoriteten tycker. Och jag respekterar din åsikt -oavsett hur den är, bara det är din egen.
Flickrummet: Det finns flera undersökningar som visar att svenska folket inte vill tvångsdela föräldraförsäkringen. En av de senaste är från april i år, då SIFO genomförde en opinionsmätning med 1000 intervjuade personer. De fick svara på följande:
"1. Ska det vara obligatoriskt eller frivilligt eller förbjudet för kommunerna att erbjuda småbarnsföräldrarna vårdnadsbidrag?
2. Vad anser du om vårdnadsbidragets storlek? Bör det höjas, sänkas eller vara oförändrat?
3. Tycker du att riksdagen ska lagstifta om hur många månader pappan eller mamman måste ta ut eller ska föräldrarna själva få bestämma detta?"
81 procent sade ja till att ha kvar alternativt utöka vårdnadsbidraget. 85 procent sade nej till ytterligare delning av föräldraförsäkringen- bland dem som sympatiserade med det rödgröna blocket var den siffran 82 procent.
Själv kommer jag att rösta på de rödgröna trots mina åsikter om familjepolitiken. Det finns andra politikområden som jag tycker väger ännu tyngre. Enligt dagens Dagens Nyheter är det fler än jag som sätter andra frågor högre på dagordningen. Av riksdagspartiernas väljare är det endast kd:s sympatisörer som listar familjepolitiken som ett av de allra viktigaste politikområdena. Så man kan knappast säga att svenska folkets åsikter om familjepolitik generellt avspeglar sig i vilket block man röstar på-det är andra frågor som avgör.
Med anledning av det så känns det väldigt viktigt att alla vi som är emot delad föräldraförsäkring och slopat vårdnadsbidrag höjer våra röster. Är vi tillräckligt många som protesterar tillräckligt mycket kan vi i bästa fall få de rödgröna att ändra sig när de (förhoppningsvis) vinner valet.
Anonym:
Tack. Jag hittade den. Frågorna verkade en aning ledande tyckte jag, men så såg jag att det var KD som beställt den. Men även om siffrorna kan påverkas av ledande frågor, tycker det är värt att notera att siffrorna var såhär höga. Trots det väljer jag ändå att vara för, eftersom jag tror att det också påverkar synen på familjen. Och för mig är familjepolitiken en viktig fråga, eftersom jag bryr mig mycket om stjärnfamiljers rättigheter, så då är det viktigt att inte understödja en ökad normering av kärnfamiljen. Men jag respekterar absolut din åsikt. Jag förstår hur du tänker när jag såg undersökningen.
"Och för mig är familjepolitiken en viktig fråga, eftersom jag bryr mig mycket om stjärnfamiljers rättigheter, så då är det viktigt att inte understödja en ökad normering av kärnfamiljen."
Spännande. Inte minst med tanke på att det just för vissa typer av familjer just blir riktigt dåligt med 50 % till pappan och 50 % till mamman. Har en kompis kompis som lever i ett lesbiskt förhållande, de har ett barn. Om inte pappan kunde skriva över dagarna till mamman skulle 50 % av dagarna brinna inne. (De vill inte adoptera barnet eftersom pappan, om något hände med kvinnorna, helt skulle förlora barnet)
Så inte heller för stjärnfamiljer blir det per automatik bättre.
Detta är ytterligare ett exempel på hur många unika familjesituationer det finns och hur en begränsning skulle försvåra för väldigt många.
Att byta bort ett flexibelt system till ett statisk system är inte bra. Valfrihet är bättre än tvång. Morötter är bättre än piskor.
Till pappan,
Du skriver "pappan" och "mamman". Ska jag förstå det som att det är de två som är föräldrar och att kvinnans partner är bonusmamma? Eller är de föräldrar alla tre?
Du inser själv att det behövs en reformering av vårdnadslagarna, så att i detta fall tex bonusmamman kan ha möjlighet att tex underteckna papper till skolan framöver, om hon nu som jag förstår det inte är vårdnadshavare. Vi ska ha nya möjligheter. Därför är det så viktigt att inte enbart hålla hårt de i de vi har. Men jag förstod inte helt ditt resonemang. Om nu pappan var förälder och ska vara en vårdnadshavare och ha barnet växelvis boende hos sig? Varför skulle han inte vilja ha föräldraledighet då? Jag förstår inte helt hur du resonerar. Det är väl mycket få saker som blir bättre per automatik, det mesta blir bättre genom människors ansträngning. :)
Nej, pappan är i praktiken bara "barntillverkare", de båda kvinnorna är mammor. De skulle kunna adoptera barnet, men då, om något skulle hända mammorna, skulle barnets pappa inte ha någon juridisk koppling till barnet. Därför har de inte adopterat barnet. Med ditt system skulle 50 % av alla dagar brinna inne för att pappan, som inte är ett smack inblandad i föräldraskapet, inte kan skriva över dagar. Dåligt.
Och som någon redan har påpekat, mellan 75 - 80 procent är emot en ytterligare kvotering. (Även i andra undersökningar som ej är beställda av KD) Jag orkar inte leta upp dem nu, men det har kommit en rad sådana för ett antal år sedan.
Och precis som du säger, få saker per automatik blir bättre, men att införa ett system som per automatik försämra för en stor majoritet av familjerna, för att inte säga alla, måste ses som vansinnigt.
Pappan,
Jag förhåller mig ändå tvekande till att de som står som juridiska föräldrar inte är identiska med de som faktiskt i praktiken är föräldrar, men det är deras grej, men jag köper inte riktigt ditt argument just därför.
Däremot kan jag respektera att du har en annan åsikt. Så har jag också. Jämfört med din.
Så politisk praktik ska vara att bevara status quo alternativt utföra folkets önskningar på en direkt fråga?
Så uppfattar jag sannerligen varken politik eller vårt parlamentariska system.
Politik är att ha visioner om vårt samhälle. Har man som politiker och/eller folkvald en vision som går ut på jämställdhet OCH dessutom en praktiskt genomförbar idé om hur en förändring kan ske, hur kan det vara fel att använda till buds stående medel?
Opponerar man sig som medborgare mot just det med hur-kan-de-argument, ja, då måste man nog ta sig en funderare.
Anonym är konstruktiv - höj era röster och lobba. Men kom inte och påstå att politiker inte bör styra! Och tala om det för Göran Hägglund samtidigt.
Du köper inte vilket argument?
Föräldrarna har barnet och pappan har inte barnet. Pappan skriver över alla dagar han kan på mamman vilket resulterar i att mamman får 420 dagar. Om du får bestämma får hon 240. Låter ju mycket bättre för barnet.
Cruella.
Politikerna är valda av folket. Politikerna ska vara en förlängning av folket och föra folkets talan. Folket har makten att tillsätta eller avsätta politiker genom den demokratiska processen. Men att som politiker inte lyssna av opinionen låter tämligen självdestruktivt.
Poltiker ska, precis som du säger, ha visioner. De ska således sälja in sina visioner till folket, vill folket inte köpa detta så lär de få färre röster. Om nu cirka 75 % av befolkningen (eller åtminstone föräldrarna) är emot "ert förslag" så hamnar politikerna i en spännande situation.
Så varför det är fel är ju naturligtvis för att folket inte vill detta. Och i just den här frågan finns det två tydliga alternativ. Vänstern som vill in och detaljstyra och helst ta alla våra pengar eller högern som tror på att individen och familjen bäst vet hur de ska leva sina liv och hur de ska spendera sina pengar.
Valet är mycket enkelt för mig.
Jag röstar som sagt var höger själv.
Och visionärer och politiker kan och ska gå före.
Jag och de som tycker som jag anser helt enkelt att vi gör våra egna val på skeva premisser. Och vill göra något åt dessa premisser. Det är ett långsiktigt arbete, sannolikt i uppförsbacke. Vi som står här och nu och ser det invanda förändras är förstås förlorare i någon mening. Det får man alltså ta, enligt min mening.
Pappan,
Som jag förstår det så beskriver du en familj som har tre föräldrar: två mammor och en passiv pappa, som också är och vill vara juridisk vårdnadshavare? Jag tror en reformering av lagarna kring vårdnadshavare vore en bättre lösning på denna familjs svårigheter.
Vill också påpeka att de rödgrönas förslag i nuläget går ut på en tredelning av föräldraförsäkringen.
I övrigt tycker jag diskussionen är intressant, men håller mest med Cruella. Själv röstar jag varken höger eller vänster -inte heller för mig avgör frågan om tredelad föräldraförsäkring.
det där om ifall man kritiserar de pappor som tar mest. nej det gör man inte, det är så få procent, i runt 80% av fallen tar mamman, huvuddelan av likheten. Hade siffrorna varit att 20% av mammorna tar mest, 20% av papporna tar mest och 60% delar lika hade inte kritiken antagligen inte ens funnits. Sen är det viktigt att tillägga att man inte kritiserar de mammor som tar huvuddelen av föräldraledigheten utan de strukturer som gör att de flesta familjer gör detta val. Sämre kvinno-löner, tradition, företag som motverkar pappor att vara hemma osv.
oj, sorry, skrev min kommentar till fel inlägg... my bad :)
Skicka en kommentar