Lite tid och lästips

Juni är det nya december - gånger tio. Sjukt mycket att göra. Och då ser jag inte på fotbolls-VM alls... Bara några dagar till semestern och det känns som att jag skulle behöva minst tre veckor till för att hinna allt jag måste hinna.

Har därför inte hunnit blogga så mycket. Ska inte göra det nu heller. Men jag måste tipsa om några bra texter som jag i alla fall har hunnit läsa senaste veckan (kanske fyller jag på om jag kommer på fler jag har läst men glömt nu).

Utan inbördes ordning:

Bloggen In the head of a scream talker skriver en jättebra text om hur vi inte föds som små rosa flickor och blå gossar. Läs här!

Amanda Brihed skrev en jättebra debattartikel om hur staten tvingar vissa människor att avstå från att bli föräldrar, hon själv drabbad.

På Andreas Ekströms blogg har det pågått en väldigt intressant debatt om man får skriva om föräldraskapets avigsidor eller inte, apropå "bloggbråket" mellan Linna Johansson och Alex Schulman. Även om inte alla inlägg är svarta eller vita, så är det påfallande ofta papporna som tycker att det gnälls för mycket... Jag är där benägen att hålla med Malinka. För det första uppfattar jag inte Linna som gnällig, och för det andra så är det stor skillnad på olika sorters föräldraledigheter. Jag har ju varit hemma tre gånger 10 månader. Med den första hade jag en förlossningdepression, 80 i järnvärden och total sömnbrist. Då, 2001, var det absolut förbjudet att gnälla! För mig var boken Uppdrag: mamma en stor räddning - det var den första bok på länge, länge som tog upp även de svåra sidorna av föräldraskapet (och jag var sen glad och stolt över att jag fick vara med och skriva ett kapitel i uppföljaren Uppdrag: familj).

Linus Fremin skriver på sin blogg (som jag aldrig lyckas lägga upp i min blogglista - varför?) om idiotiska chefredaktören på kristina tidningen Dagen som förbjöd en annons för ett ungdomsläger för kristna homo-, bi- och transpersoner. Nej, det var inte mycket med det kristina kärleksbudskapet där inte...

Ulrika Lorentzi skriver en bra artikel på Lärarnas Nyheter om normkritisk pedagogik. Mycket intressant och bra, tycker jag. Som detta:

"Problemet med toleranspedagogik är, enligt Karol Vieker, att den ger de personer som ingår i normen rätt att tolerera de som avviker, men ifrågasätter inte de mekanismer i samhället som gör att vissa uppfattas som avvikande. Hon jämför det med att titta på apor i en bur.

– ”Titta på de där konstiga människorna – i slöja, i rullstol, en kille som ser ut som en tjej.” Det blir enkelt för dem som lyssnar. De kan tolerera den här konstiga personen och sedan gå tillbaka och leva sitt liv som förut.

När diskussionen istället handlar om normer måste var och en tänka på hur det han eller hon gör påverkar andras liv. RFSL Stockholm var först med den normkritiska skolinformationen. Det blev rabalder, berättar Karol Vieker."


Och så skriver Tove Leffler så här på newsmill:

"Ebba Witt-Brattström tycker att dagens feminister är historielösa, och till och med lite otacksamma. Jag håller inte med. Däremot tycker jag att dagens politiker är historielösa. För mig är det nämligen uppenbart: Här kan man inte ligga på latsidan. Då står vi plötsligt där och skurar golv utan betalning, snyter ungar (även det oavlönat), tvingas till sex av nersupna män och har inget att säga till om längre. Så lätt är det nämligen att utvecklingen tar två steg tillbaka. Och längre än två steg är det inte till en rätt sunkig tillvaro."

Och det är därför jag är feminist. För det är så lätt att falla tillbaka i de gamla könsrollerna. Man tar sina rättigheter för givet och vips är de borta. Nej, jämställdhet är något man hela tiden måste slåss för. Varje generation.

Ps. Och så skriver min vän Moa Herngren i sin blogg om hur hon lyckades med Stockholm Maraton. Hon är en av mina främsta förebilder! För knappt två år sedan var hon en obotlig soffpotatis, men så började hon träna offentligt inför hela DN:s läsekrets och nu förra helgen sprang hon Stockholm Maraton! Vilken resa hon har gjort. Och vad fantastisk stark och målmedveten hon är. Och en så fin och ödmjuk människa. Skriver bra gör hon också! Läs hennes två romaner: Allt är bara bra, tack och Jag ska bara fixa en grej i köket!