Shit! Den här tjejen sammafattar vår bok bättre än vad jag någonsin skulle kunna göra!
Från bloggen Anna does life:
"Boken handlar om vad som händer med jämställdheten när det kommer barn in i bilden. Den viktigaste punkten av alla handlar om föräldraförsäkringen. Vi har lång föräldraledighet i Sverige. Syftet är att man inte ska behöver bli hemmafru bara för att man får barn - alltså ett sätt att stärka kvinnors position på arbetsmarknaden. Man ska kunna fortsätta jobba. MEN VAD HÄNDER??
86% av alla nyblivna mammor lägger beslag även på pappadagarna. Bara nån promille av alla nyblivna föräldrar delar lika. Mamma blir borta från jobbet ett år, drygt. Kanske kommer det fler barn. Borta lite till. Vid det här laget har hennes snubbes karriär tagit fart, han jobbar mer än heltid, schemat börjar bli tajt. Han är dessutom noga med att upprätthålla sina fritidsintressen: spela fotboll, kanske träna på gym, hänga med grabbarna nån kväll, dagens män kanske spelar CS några timmar. Medan hon går ner på deltid för att hinna sköta barnen, och allt det andra. Och hur hon än gör plågas hon av dåligt samvete inför sina barn. Att ligga på soffan och slöa är otänkbart, skulden blir outhärdlig.
Det här är baserat på färsk forskning från våra universitet och på statistik för Sverige.
Det här innebär två saker: hon hamnar efter i arbetslivet. Familjen är hennes jobb och fritidssysselsättning. När ni hör någon dra ekonomi-argumentet för att hon ska vara hemma hela föräldraledigheten, betänk följande: skulle snubben hamna i en olycka och bli invalidiserad, om han skulle dö eller om de helt enkelt skulle separera ligger hon pyrt till ekonomiskt. När hennes barn är små får de veta att kvinnor förväntas offra sig själva, förväntas sätta sina egna intressen sist, förväntas ställa upp i alla lägen, aldrig begära att få vara ifred, vara mamma först och människa sen... och sen får de en bitter, frånskild och fattig klimakteriekossa lagom till de fyller moppe.
Eftersom det här mönstret är så vanligt, innebär det också att alla kvinnor i fertil ålder ses som riskarbetskraft. Sveriges generösa föräldraförsäkring slår tillbaka på dem som en gång i tiden stod på barrikaderna och slogs för den.
Jag känner mig lurad, igen. 80-talisten som kom på att hon hade äggstockar och livmoder, det är jag. Som tur är erbjuder författarna några jäkligt bra lösningar. Nummer ett är att man delar lika på föräldraledigheten, det är där allting har sin början."
Läs hela inlägget här!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
7 kommentarer:
Nämen! Tack!! :D :D
Nu undrar jag; hur får man sin kille att läsa boken??
Hej !
Jag har läst boken även jag och ville lämna lite reflektioner som jag gjort över vår jämställdsresa.
Jag och min sambo har varit tillsammans i 15 år och verkligen gjort stora framsteg.
Vi har varit fast i den klassiska fällan där min Sambo jobbat halv ihjäl sig, 60 tim/vecka och jag varit hemma med två små barn med hus på landet. Jag drev eget friskvårdsföretag och tog inte ut någon lön. Vi gick båda på knäna och var djupt stressade och olyckliga tills vi en dag vaknade upp och tog tag i våra liv för hela famijens överlevnad. Det låter drastiskt men om inte vi hade förändrat oss så skulle vi vara separerade idag.
NU fyra år senare har vi båda två bytt karrär och fått nya jobb, flyttat. jag jobbar 90% och min sambo börjar gå 80% från mitten av september. Vi har även fått ett tredje barn som är tre år idag. Han har fått lika stor tillgång till båda föräldrarna från start. Vi ser en enorm skillnad på hans kontakt med Pappa och hur naturligt det blir att vi båda kan trösta, natta och finnas i vardagen jämfört med då de andra var små. Vårt förhållande är just nu mycket bra och harmoniskt. Vi lever det liv vi vill leva, aktivt på landsbygden. Vi försöker leva istället för att konsumera och jobba ihjäl oss. Vi har under vår omställningsfas då min man studerat och vi var färäldralediga levt på en lön. Vi lärde oss verkligen att lyckan ej finns i pengar. Det viktia är tid tillsammans.
Så mycket av det som står i boken blev verkligen bekräftat.
Det som är vår utmaning vad gäller jämställdhet och verkligen min svaga punkt är det som ni skrev om i tidigare inlägg. Min förmåga att ta mig an min karls "manliga" sysslor. Dvs han bygger, servar bilar, hugger ved tex. Medans han även har stora delar av hushållssysslorna tex matlagning, städning och barnen.
Han tycker att all feministisk litteratur är så vinklad till kvinnans fördel vad gäller detta. Jämställdhet åt båda hållen liksom.
Hur får jag honom att läsa boken ?
Den är den bästa och mest konstruktiva bok jag läst, helt såld.
Känner även igen mig i att vi har ett mer stormigt förhållande än innan, med långa och hetsiga diskussioner om förhållandet. Men de leder oftast framåt, ventilerar och utvecklar vår relation. Tidigare var det liksom ingen dialog kring detta alls. Men som sagt var står vi och stampar kring de "manliga" sysslorna. Några tips???
Min sambo har dragit de stora vinsterna med en gladare, piggare och mer självständig och kaxig sambo. Inte en nertryckt martyr.
Han har en bra kontakt med barnen, känner sig inte utarbetad pga den stora försörjningsplikten och har även fått större personlig mognad och kompetens.
Vi är ett bevis på en lyckad resa.
kram
Ulrika, vad kul att höra er story :D Jag ligger i startgroparna för hela det där projektet, nästa vecka skriver vi sannolikt på papprena för ett gammalt hus på landet, haha.... Det betyder mycket att få veta hur andra har gjort! Våra tankar går i samma riktning som era. Hoppas även det blir så i praktiken...
Min egna taktik när det gäller de typiskt manliga sysslorna är att bara försöka våga och inte skämmas om det blir lite fel. Man måste få misslyckas för att lära sig. Grabbarna har ju ofta hållit på sen barnsben, min kille började köra cross medan jag fortfarande lekte med Barbie. Min pappa har ändå gjort mig en tjänst som till exempel tvingade mig byta mina egna bildäck när jag skaffade min första skruttiga bil.
Jag tror att min kille tycker att det är lite roligt när jag hugger i och visar intresse för de där grejerna. Det är också roligare att få ha ett projekt tillsammans, att få skapa något som ett team.
Sen är det ju trots allt inte rocket science... :)
Kram från Anna .
Detta är helt otroligt. Vilken värld lever ni i? Känner inte igen det där någonstans. Ni får det som att låta som männen är på konstant semester. Att vara på arbetet heltid, att känna att man har det huvudsakliga försörjningsansvaret är en jävligt tung börda att bära det också. Och är det inte underligt tycker ni att kvinnor väljer att vara hemma med barnen, väljer att ta ut pappans pappaledighet. Varför gör dom det om det är så jävla jobbigt? Jag skulle gärna byta med kvinnor. Lägga ansvaret att det ska stå mat på bordet, att man inte blir vräkt o.s.v på någon annan. Jag försöker inte förminska erat arbete. Ni har det jobbigt också. Men ni ska inte förminska männens arbete. Ni vet inte hur jävla jobbigt det är att vara man.
Men snälla Bob! Vi vill ju DELA försörjningsbördan med er män! Har du över huvud taget läst boken? Den handlar lika mycket om vad pappan förlorar på den fördelning som är nu. Och det vi diskuterar här är ju hur kvinnor kan bli bättre på att avlasta männen i det som traditionellt har kallats manligt! Hur du kan få det till ett angrepp på männen övergår min förmåga!!! Det måste ligga något annat i bakgrunden. Något obearbetat! Som du tar ut på oss här.
Bob: Jag håller med Rebecka om att du borde läsa boken ordentligt! Ingenstans förminskas mäns insats för försörjningen eller deras roller som pappor. Hela diskussionen går ju ut på hur hela familjen får det bra tillsammans, mamma pappa och barn. Du har kanske förväxlat jämställdhet med manshat??
Boken tar upp lösningar på precis det problem du beskriver. Mycket handlar om varför även mamma ska jobba, varför hon ska ge fan i att talla på pappadagarna och hur man som kvinna blir bättre på det typiska karlgörat (nu när männen lagar mat, diskar och städar). Det kanske skulle vara givande läsning?
Skicka en kommentar