Ja, varför kan man inte låta de som vill vara hemmafruar vara det? Jo. Självklart! Jag skulle aldrig få för mig att föreslå en lagstiftning mot hemmafruar!! (Däremot är jag förstås för en individualisering av föräldraförsäkringen, men det är en hel annan sak.)
Jag förstår ju också att människor är olika. Att en del verkligen vill vara hemma. Men det jag har sett, det är en hemmafrutrend - en backlash där man glömt bort varför kvinnor kämpade med näbbar och klor för att få komma ut på arbetsmarknaden och tjäna sina egna pengar.
I en jämställd värld skulle ungefär lika många män vilja vara hemma.
Sedan tror jag också att mångas dröm om att vara mer hemma handlar om att de inte hinner det de vill hinna. De får helt enkelt inte ihop livet. Jag tror då mer på att dela uppgifterna jämlikt + att dra ner på kraven, istället för att ge upp sin självständighet och bli försörjd av någon annan.
Sen är det några andra saker som gör att jag inte är så förtjust i hemmafruprylen:
1. Hemmamammor är hemma på bekostnad av pappornas tid med sina barn - männen tvingas jobba mer för att ha råd att ha kvinnan hemma. Det drabbar barnen. Och papporna.
2. Jag tycker att vuxna i arbetsför ålder bör, så långt det är möjligt, vara med och bidra till samhället - betala skatt så att vi har råd med vår välfärd.
3. Jag tycker att hemmafruar förmedlar fel värderingar till sina barn, att pappa behövs ute i arbetslivet och är den som drar in pengar, mamma är den som vårdar, städar, lagar mat och inte får betalt.
4. Jag tror att många, många hemmafruar ångrar sig senare. Jag VET att de gör det. Får mängder av mejl till redaktionen jag jobbar på från kvinnor 50+ som sitter på usel pension, usel lön, ofrivillig deltid, inga pengar. Mannen har dragit med en yngre kvinna. Eller så vill hon lämna, men har inte råd. Det är ingen bra situation för någon.
5. Att det är ett kön, just kvinnor, som står för nästan hela procenten av hemmaföräldrarna, och att det är mammorna som tar det mesta av ledigheten och jobbar deltid senare gör att arbetsgivarna ser kvinnor som riskarbetskraft och det drabbar alla kvinnor - även de som lever jämställt eller inte ens har några barn. Vi kommer aldrig att få ett jämställt arbetsliv om vi inte lever jämställda hemma.
6. Tycker att det känns allmänt olustigt att en person är till för att plocka undan och serva en annan - och inte ens få betalt för det.
Inlägg
12 kommentarer:
Jag skriver under på allt och vill lägga till punkt 7:
För att skapa en trygg uppväxt för barnen bör båda föräldrarna kunna bidra till familjeförsörjningen. Vad händer om hemmafruns man blir sjuk? Eller arbetslös? Det händer oftare än man vill tro och samhällets skyddsnät har större hål som man kan falla igenom än många anar.
Åh, tack! Den glömde jag!
Jag tror att den viktigaste nyckeln finns längre upp.
"I en jämställd värld skulle ungefär lika många män vilja vara hemma."
Skulle vilja slå ett slag för att det är ditåt vi ska leda diskussionen när stenåldersmänniskor (och andra) drar upp att "många mammor faktiskt vill vara hemma bla bla".
Svar till Rebecka:
"..man [har] glömt bort varför kvinnor kämpade med näbbar och klor för att få komma ut på arbetsmarknaden och tjäna sina egna pengar"
Mmmm... men så var det inte.
Statarhustrur och fabriksarbeterskor kämpade ingalunda "med näbbar och klor för att få komma ut på arbetsmarknaden".
Statarhustrur och fabriksarbeterskor jobbade, därför att de inte hade något val.
Samtidigt fanns det en ganska liten grupp kvinnor, som kämpade för att professionerna skulle acceptera kvinnor - t.ex. som lektorer, läkare osv.
Idag framställer man denna lilla grupp kvinnor som typisk och representativ för alla kvinnor. Det är nog ett förhastat antagande.
-----
"vuxna i arbetsför ålder bör, så långt det är möjligt, vara med och bidra till samhället - betala skatt så att vi har råd med vår välfärd"
De flesta kvinnor arbetar med statligt och kommunalt reproduktionsarbete - dvs de är förskollärare, lärare, sjuksköterskor, socialarbetare, administratörer (i den offentliga sektorn) osv. Då deras löner är skattefinansierade, så utgör deras skatteinbetalningar bara en rundgång av de resurser, som näringslivet skapar.
-----
"I en jämställd värld skulle ungefär lika många män vilja vara hemma"
Och i en s.k. jämställd värld, så skulle lika många kvinnor som män trivas med en partner som vill vara hemma.
Handen på hjärtat, Rebecka - tycker du, att de flesta kvinnor verkar attraheras av män, som vill vara hemma?
Handen på hjärtat, Anna, tror du att män tycker det attraktigt med kvinnor som såsar runt där hemma hela dagarna? Kanske 1950, inte 2009.
Statarhustrur och kvinnliga fabrikarbetare hade kanske inte heller 8 timmars arbetsdag, fin arbetsmiljö och utbyggd barnomsorg -- om så hade varit fallet kan de mycket väl ha föredragit arbetsgemenskap än hemmatillvaro (som nu påstås).
Hemmamannen?
Min dotter, 10 år, funderade idag över sin framtid. "jag vill ha ett eller två barn och en snäll man. Rolig också. Han behöver inte vara rik, men inte fattig heller. Det är bra om han inte jobbar för mycket. Hmm, det är nog bra om han har ett eget företag så han kan jobba hemifrån. För då kan han vara hemma när barnen blir sjuka. Det kommer att vara svårt för mig som tandläkare att vara hemma. Och så är det bra om han lagar mat, det gör inte så många män..."
Hej Ensamma mamman!
Hur hade du (och andra) reagerat, om du hade haft en 10-årig son, som framfört: "jag vill ha ett eller två barn och en snäll fru med humor. Det är bra om hon har ett eget företag så hon kan jobba hemifrån. För då kan hon vara hemma när barnen blir sjuka. Det kommer att vara svårt för mig som tandläkare att vara hemma"?
Sendan kanske man inte ska utgå från, att vad ett barn tycker verkar bra - det kommer hon som vuxen också att tilltalas av..
Hej David!
Det är ovanligt med hemmamän - kvinnor verkar inte välja män som vill vara hemma. Det är alltså vanligare att kvinnor väljer bort män, som vill vara hemma (än att män väljer bort kvinnor som vill vara hemma)."
För ett par dagar sedan uppmärksammades ett liknande fenomen, att kvinnor (jämfört med män) är mer negativa till att dejta arbetslösa.
-----
Det är en falsk historieskrivning, att kvinnor som grupp "kämpade med näbbar och klor för att få komma ut på arbetsmarknaden". Att spekulera över, om historien hade sett annorlunda ut, om diverse faktorer varit annorlunda - vad har det för relevans? Oavsett hur många andra hypotetiska scenarion som är möjliga att fantisera ihop, så är en falsk historieskrivning falsk.
De kvinnor, som kämpade för att professionerna skulle acceptera kvinnor (t.ex. som lektorer, läkare osv) utgjorde en ganska liten grupp. Det är ett förhastat antagande att utgå från, att eftersom dessa kvinnor ville göra karriär, så kan man postulera, att de flesta/alla kvinnor spontant vill prioritera karriären framför familjelivet.
Klockrena argument. Jättebra inlägg tycker jag!
Hej Anna!
Jag tror du har rätt i att en hemmaman inte upplevs som attraktiv av de flesta kvinnor, men min poäng var att hemmafruar inte heller upplevs så av män. Jag känner i alla fall ingen man som skulle föredra en hemmafru. Vad göra i ett hem? Jag har själv varit hemma länge med barn och det mesta är ju hur enkelt och bekvämt som helst. Det är förvisso oerhört utvecklande socialt men man vill gärna ha annan stimulans också, inte minst för att kunna prata med en arbetande partner. Att sitta och surfa räcker inte, ett riktigt arbete eller en riktigt uppgift ute i samhället och bortom familjen tror jag är både attraktivt och livgivande för en relation och barn.
Och min poäng med att spekulera över historiens gång: du missförstod mig, tror jag. Jag menade att om arbetsvillkoren hade varit så fina som de vanligen är idag, ja då hade troligen fler kvinnor förr frivilligt valt att arbeta. Alltså kan du inte dra slutsatsen att kvinnor generrellt ofta vill vara hemma eftersom de förr i tiden enbart kunde tvingas till arbeta, så att säga, bortsett från den där eliten du talar om, som verkligen ville ut. Det kan ju vara så att även dåtidens kvinnor hade sett förtjänster med dagens samhälle. Ja, faktum är att utbyggd barnomsorg och kortare arbetstid har genomförts demokratiskt och med folkflertalets stöd, inte minst kvinnor.
Min undran kvarstår: vad gör en hemmafru 2009? Förr, utan diskmaskin, tvättmaskin, kylskåp, osv. var det förstås en bedrift, men idag? Det måste bli mycket enahanda. Kanske så enahanda att hobbydebattör blir ett 'yrke' att erövra? Och då HAR man ju ett stort samhällsintresse -- varför då inte jobba med nåt..?
David, jag skriver under på allt du skriver. Bra poäng där att kvinnornas tillgång till arbetsmarknaden och resurserna att stödja hennes väg ut i arbetslivet ju faktiskt varit kvinnor (och män) som drivit fram. Alla demokratiska samhällen har ju utvecklats fortare än diktaturer. Vi vet ju egentligen inget om vad varken män eller kvinnor ville innan de hade något att säga till om.
Och så en liten reflektion: Vi lägger faktiskt ner mer tid på tvätt i dag än för hundra år sedan... Trots, eller tack vare, tvättmaskinen. Tänk om alla både barn och vuxna kunde ha alla kläder åtminstone två dagar i rad! Vad vi skull kunna få ner tvättande. Och vad skulle det inte betyda för miljön? Bara en liten reflektion ;-)
Skicka en kommentar