torsdag 22 april 2010

80-talister igen...

Jag har ju tidigare, flera gånger, skrivit om 80-talistföräldrarna och deras syn på livet. Visst, jag har generaliserat. Men det är ju det man gör när man spanar. Något uns av sanning i det jag har skrivit tror jag ändå att det finns. Även om människor främst är individer så präglas man ju av sin samtid. Nu fick jag precis ett pressmeddelande från trendanalysföretaget United Minds (som ju är professionella spanare) om just 80-talister. Det var nästan skrattaretande att läsa. Så mycket av det jag har skrivit här på bloggen speglas i deras undersökning. Läs bara här (jag har fetat några stycken...):

Sex, kärlek och 80-talister

85 procent tror på livslång kärlek. Men nästan hälften av 80-talisterna tycker inte att man behöver veta namnet på den som man har sex med. De gillar hemmafruar men gifter sig senare än äldre generationer och tycker att man kan gå in och ut ur kärleksrelationer när det passar med de personliga ambitionerna. United Minds har kartlagt den nya generationen vuxna och funnit en komplex, spännande och mycket mångfacetterad grupp. Som präglas av viljan att göra allt samtidigt. Dagens spaning bjuder på några smakprov på 80-talisternas syn på kärleksrelationer, sex, hem och familj.

Attityden till kärlek och sex är splittrad. Ja, också på det här området har 80-talisterna lätt ångest över alla val som går att göra. Å ena sidan tycker fyra av tio att man inte behöver veta vad någon heter innan man går till sängs med honom eller henne. Nästan lika många procent påstår dessutom att de har haft sex på offentlig plats. Ingen annan generation har någonsin tidigare haft ett så öppet förhållningssätt till sexuella relationer, samtidigt som man är övertygad om att det går att hitta Den Rätte.

Hemmafrufeeling

På ett sätt präglas den hypermoderna 80-talistgenerationen av konventionella, kanske till och med konservativa, värderingar. Om teveserien Sex the City var stilbildande för 60- och 70-talister, är till exempel Desperate Housewives och Big Love vägledande för många 80-talister. Signe Siemsen, som bloggar för det urbana livsstilsmagasinet Rodeo och jobbar som fotograf och modell, fantiserar till exempel om att bli hemmafru.

För tidskriften Café berättar Signe om sina framtidsplaner: ”Inte helt säker. Jag har en del DJ-jobb inbokade, fast egentligen vill jag helst bara skaffa barn och bli hemmafru. Men jag har lovat mamma att vänta tills jag blir 25.” När United Minds intervjuade henne tidigare i år sa hon också:
– Jag ser mig typ som en hemmafru nu. Ifall jag är på en plåtning eller på ett event eller på en pressfrukost, då ser jag ändå fram emot att gå till butiken och handla och laga mat till min pojkvän och att städa och göra det fint hemma. Jag tycker att det är jätteroligt. Jag kommer att vidareutbilda mig men jag tror att jag aldrig kommer att kunna jobba heltid, utan jag kommer alltid jobba mindre och sedan på något sätt också vara hemmafru. Jag tycker att det är mysigt.

Caroline Geijer, tidigare redaktionschef på föräldratidningen Mama och nu redaktionschef på nya magasinet Yourlife, fyller i:

– Det är lite hemmafrufeeling över 80-talisterna. De får barn betydligt tidigare än 70-talisterna, kanske för att det inte finns jobb och att man därför kör familjeracet först. De tycker att vi 70-talister är dåliga på att ”chilla” och besatta av jämställdhet. 80-talisterna anser sig vara jämställda, och därför tycker de inte att det är ett problem att mamman är hemma några år med barnen.

Men det är just en ”feeling”, en lek med en stil som man inte riktigt ska ta på allvar. Att aktivt välja att vara hemmafru är kanske en av de mest kontroversiella sysslorna som man kan ta sig för i Sverige nuförtiden. När arbetslinjen råder för alla och i alla politiska läger. Men det är inte politik eller jämställdhetsprotester som driver en 80-talist som Signe Siemsen.

För henne, och många andra i hennes generation, är det snarare den estetiska, praktiska drömmen om hemmafrun som kittlar och lockar. De vackra 50- och 60-talskläderna, dräkterna som hemmafruarna bär i Mad Men. Ett liv befriat från ekonomiskt ansvar. En fluffig tillvaro inbäddad i det som är trevligt och mysigt.

Med allt detta för ögonen ser och hör 80-talisterna inte äldre generationers ojande om en feministisk backlash. Det behöver de kanske inte nödvändigtvis göra. Eftersom kvinnorna, såväl som männen med självklarhet ser sig inta viktiga positioner på arbetsmarknaden. 80-talisterna förvandlar inte hemmafrudrömmen till verklighet – inte för att de inte orkar eller vill, utan för att det finns så många skilda roller, tillfällen och möjligheter i livet att förhålla sig till. 80-talisterna vill hålla alla fönster och dörrar öppna. Girigt griper de efter alla möjligheter.

Färre äktenskap

Det är till exempel därför som 80-talister, trots att somliga ogenerat svarar att de gillar idén att vara hemmafruar, inte gifter sig tidigare än generationerna före dem. Enligt SCB var drygt 80 procent av 28-åriga kvinnor gifta år 1969. I dag har bara var fjärde kvinna i samma ålder ingått äktenskap.

Stabila relationer blir dock viktiga när barn kommer in i bilden. Nära sju av tio 80-talister vill ha hittat den rätta innan de skaffar barn. Men återigen måste det passas ihop med de andra ambitionerna som 80-talisterna har.

80-talisterna förväntar sig nämligen att på samma gång kunna ge sig ut och resa i världen på egen hand. Det är en betydande skillnad från hur det var med till exempel 60-talisterna när de var unga. Och det visar att 80-talisterna i grunden tar lättare på den stora kärleken än vad de ger sken av. Frågan är om det inte är för att 80-talisterna redan har hitta sin stora kärlek – sig själva.

Mod är attraktivt

80-talister träffar varandra på nya sätt, till exempel på olika mötesplatser på internet. United Minds gjorde en undersökning om hur man formulerar sig i kontaktannonser på dejtingsajten Match.com. Och vad 80-talister söker hos andra är för det första mod och självsäkerhet, för det andra att man vill visa ömhet på offentlig plats (vilket kanske inte är så konstigt när nästan 40 procent säger sig ha haft sex på offentlig plats) och, för det tredje, att man är flirtig.

Andra generationer har andra preferenser. 40-talister vill ha någon som först och främst är bra på att dansa, och har gott om pengar. För 60-talister är det allra viktigaste att en potentiell partner öppet vill visa sin kärlek, och inte är sarkastisk. 60-talisterna växte upp innan ironin slog igenom och har därför ett spänt förhållande till sarkasmer som kanske senare generationer lättsamt avfärdar som mer eller mindre lyckade ironier.

Det är inte alls förvånande att 80-talister vill vara tillsammans med djärva personer. Om det är något karaktärsdrag som alla 80-talister har gemensamt är det just självsäkerhet. Som en demonstration av det serverar vi till sist också ett tips om hur man skapar och upprätthåller ett lyckligt professionellt äktenskap mellan arbetsgivare och 80-talist.

När United Minds granskade hur olika generationer formulerar sina CV:s såg vi att 80-talister i mycket högre utsträckning än 40- och 60-talister använder ordet ”jag”. Jämfört med 40-talister skriver 80-talister ”jag” nästan tre gånger så ofta. 80-talisterna skäms inte för att lyfta fram sig själva, kanske är det den första generationen som inte låtit Jante prägla dem. Med sin ringa erfarenhet på arbetsmarknaden använder de ändå gärna förstärkningsord som ”mycket” och ”väldigt” i sina CV:s. Betydligt oftare än andra generationer, för att betona sina personliga styrkor och lämpligheten för olika tjänster – också detta får dem att framstå som mer självsäkra än äldre generationer.

Om 80-talister älskar sig själva vill de förstås också bli älskade av sina arbetsgivare. Att vattna 80-talistjaget med beröm och bekräftelse är därmed det säkraste sättet att behålla en lättrörlig medlem av historiens bästa generation. De vill också ha frihet att själva hitta arbetsmetoder och teorier, helst under en ständigt värmande ström av positiva tillrop. Rätt behandlade utgör 80-talisterna en enorm förändringspotential. Enligt cheferna jobbar de väldigt mycket och bra när jobbet sammanfaller med den egna lusten. Därför kan det löna sig att ge 80-talisterna, trots deras självsäkerhet och mod, ett ständigt tillflöde av bekräftelse.


Läs vad jag har skrivit om 80-talistföräldrar vs 70-talistföräldrar här, här och här! Och jämför ;-)

Och för att förtydliga nu, jag tror verkligen inte att alla 80-talister är så här!!! På samma sätt som att alla 70-talister skulle vara på samma sätt.

15 kommentarer:

Hanna sa...

Men det här känns ju lite som utdragen ur recensioner som man kan hitta på baksidan av böcker, där man har utelämnat ord som skulle ge ett helt annat budskap: "...rolig []intressant", när de urelämnade orden skulle gett "varken rolig eller intressant".

Du vill använda texten för att understöda ditt eget budskap, vilket jag har börjat uppfatta som att jämställdhetsarbetet kommer gå åt helvete när det lämnas i händerna på 80-talisterna. De vill bara vara hemmafruar och föda barn och inte jobba.

Men att då välja ut stycken som understryker ens egen teori och strunta i de andra känns kontraproduktivt:

"Med allt detta för ögonen ser och hör 80-talisterna inte äldre generationers ojande om en feministisk backlash. Det behöver de kanske inte nödvändigtvis göra. Eftersom kvinnorna, såväl som männen med självklarhet ser sig inta viktiga positioner på arbetsmarknaden. 80-talisterna förvandlar inte hemmafrudrömmen till verklighet – inte för att de inte orkar eller vill, utan för att det finns så många skilda roller, tillfällen och möjligheter i livet att förhålla sig till."

Artikelförfattarna påpekar ju att man kanske ska se det här med hemmafruandet som en del av sökandet efter en egen identitet, kanske att likna vid drömmen om att flytta ut i ett stort hus på landet och ge sina barn hemundervisning (vilken, när man börjar syna den i sömmarna kanske är ganska lik?).

Vill du att 80-talisterna ska vara en del av lösningen så tycker jag du ska sluta betrakta dem (oss, naturligtvis) som det stora problemet.

FiaLisa sa...

Men är de inte bara unga? När de sprungit in i några glasväggar kanske de ändrar åsikt?

Anonym sa...

Synd om det verkligen skulle vara så att unga kvinnor idag vill vara hemmafruar. På universitet jag går på är alla tjejer drivna och vill ha karriär.
Om det nu skulle vara så att många av mina jämnåriga vill bli hemmafruar är det inte mer än beklagligt. Vi är 67 % på universiteten och är majoriteten av de som går de finaste utbildningarna. och sen väljer man att vara hemma när vi äntligen håller på att komma ikapp männen?
Hoppas innerligt att det är fel.

Alex sa...

Det vore onekligen väldigt intressant att få veta vad 70-talisterna tyckte och tänkte om samma frågor när de var nybakade vuxna!

Anna sa...

United Minds har dock inte så mycket trovärdighet sen boken om status kom från dem. Mätmedtoden kunde ju omöjligen mäta vad man påstog att den mätte. Och jag vet då inget som talar för att man använt sig av en bättre metod i det här fallet.

"Vi är 67 % på universiteten och är majoriteten av de som går de finaste utbildningarna."

Sorligt att uttrycka sig på det här viset. Säger så mycket om personens livs- och människosyn. Jaja, männen är ännu i majoritet på de svåraste utbildningarna.

chokladmoose sa...

@Anna: Hur definierar du "svåraste utbildningarna"?

Anna sa...

Utbildningar som består av fler svåra moment och/eller kurser än andra utbildningar. Kurser med många sidor litteratur är inte svåra utan jobbiga. Tex juridik och medicin. Kurser som innehåller abstrakta teorier och koncept som tex kvantfysik eller matematisk analys i det komplexa talplanet är svåra. De är mer kognitivt krävande om man så vill. Medan jobbiga kurser främst kräver tid och koncentration.

Zeb sa...

Är undersökningen bara inriktad på 80-talisttjejer? Killarna var inte med alls?

Verkar så med tanke på alla tv-såpareferenser. Tror inte så många killar identifierar sig med såpa-figurer överhuvudtaget. Hur många killar ser på Sex & The City eller Desp Housewives? Knappt någon skulle jag tro.

Sen den här kommentaren om att "vi är 67% på universiteten". Vilken kollektiv grupp identifierar du dig med då? Denna tvåtredjedelsmajoritet verkar i alla fall glädja dig på något sätt. Lustigt, med tanke på hur feminister annars brukar vilja framställa sig som förespråkare för jämställdhet. Men det är väl som vanligt. 0-49% kvinnor är patriarkat. 50-100% kvinnor är jämställdhet.

Anna sa...

Fast att kvinnorn har denna 2/3-majoritet på högskolorna beror ju dels på att staten valt att förlägga många av de "kvinnliga" utbildningarna på just högskolan. Man kan bli lärare, journalist, studievägledare, bibliotekarie och socialtant på högskolan men man kan inte bli polis, brandman, pilot, säljare, hanterverkare eller tekniker på högskolan.

Att man valt att lägga "kvinnliga" yrkens utbildningar på högskolan antar jag har att göra med att man vill ge dem mer status. Jag kan i alla fall inte se att det finns ett större behov för dessa utbildningar att ligga på högskolan än för de "manliga".

Zeb sa...

Anna har helt rätt. I stort sett alla "sociala" utbildningar med stor kvinnlig majoritet har staten "akademiserat". Och traditionella statusutbildningar som journalist, lärare och präst har tappat all sin forna glans idag. Känns knappast som att någon tillhör en akademisk elit för att denne tagit sig igenom JHS eller lärarhögskolan.

Det jag finner lustigt är bara den känsla av "förnöjsamhet" som jag kan uppleva när feminister talar om läget på högskolan, som att en ojämn könsfördelning där på något sätt vore ett exempel på en feministisk framgång. Det kontrasterar tycker jag på ett underligt sätt med feministers vanliga besatthet vid 50% i många andra sammanhang, t ex bolagsstyrelser eller uttag av föräldraledighet.

Karin sa...

Lärare och journalist är ju yrken som varit mansdominerade tidigare, och i alla fall läraryrket har sedan långt innan feminiseringen krävt akademisk utbildning. Att läraryrket (och kanske snart också journalistyrket) har låg status och lön beror nog till stora delar på förändringar i utbildningens sammansättning - och just feminiseringen.

Anna sa...

Karin,

Det där med att lärarutbildning KRÄVER akademisk utbildning är det ju lite si och så med. Många lärarutbildningar på olika lärosäten blir årligen kritiserade för att de inte håller tillräcklig hög akademisk nivå. Så då kan man ju ifrågasätta om det ska kallas för en akademisk utbildning över huvudtaget.
Jag vet inte om det går fortfarande men tidigare kunde man ju få en lärarexamen efter att haft en enda salstenta på fyra år medan resten av examinationen skett genom hemtentor, inlämningsuppgifter och grupparbeten - något som man ofta kan glida eller fuska sig igenom.

Feminiseringen är nog en stor anledning till fallande status. Men statusen för lärarna faller nog även för att de numera är så många i och med att det är den vanligaste högskoleutbildningen. De är inte så unika längre. Vidare är dagens skolor riktigt dåliga och stressande arbetsplatser vilket bidrar till att minska yrkets attraktivitet och därmed statusen.

Att journalisternas status sjunker får de räkna med när nyheterna mer och mer kommer att handla om vem som åkte ur senaste dokusåpaavsnittet eller att någon plåtat Britney Spears utan trosor på fyllan. Eller hur man ska gå ner i vikt eller nått om sex. Eller bara allmänt tyckande i krönikaform.

Anonym sa...

Jag förstår inte riktigt var idén om att 80-talister skulle romantisera "hemmafru"-idealet kommer ifrån? Enligt mina erfarenheter är 80-talisterna alltid de som pratar om jämställdhet i situationer när de andra generationerna inte ens identifierar någon genus-problematik alls.

Anonym sa...

In many countries in the world, including most industrialized ones, pornography is not banned or hidden from view. For example, at King's Cross district in Sydney, Australia a section of the city is designated to show and sell pornography Sex oriented videos, DVDs, books, sex toys, lubricants, assumed aphrodisiacs, are sold in kiosks and stores. Strip clubs, restaurants, massage parlors and other clubs are available to meet members of the opposite sex.
More options for online dating are Dejtingsajt, Hitta Sex Kontakt, Knullkontakt and Sex Dejting.

In Europe, in many countries, and cities pornography is not hidden and thus available for adults. In all the countries there are restrictions to the sale of pornography to children and prosecution of offenders is open and continuous.
Click for free sign up
Sex Kontakt
Sex Romans

Unknown sa...

Jag har ofta märkt att 70-talisterna glöms bort i diskussioner om generationer. När man talar om 80-talisterna och deras "pionjärsanda", som exempelvis deras avslappnade inställning till sex, var vi 70-talister faktiskt de mest promiskuösa tonåringarna. (60-talisterna var kanske inte heller mycket annorlunda, i det hänseendet gissar jag). Vi buntas rutinmässigt ihop med 80-talisternas föräldrageneration, (60-50-40-talister) trots att många av oss hade samma föräldrar som 80-talisterna.

När det gäller att skaffa barn, påstås det i texten att vi 70-talister väntade eftersom det fanns jobb – vilket inte stämmer. Arbetslösheten var svår för oss, och många fick därför barn sent, eller aldrig, men ingen talar om det, inte ens vi själva.

Jag ser att trenden fortsätter: 80-talisterna anses självsäkra, (vilket många blivit genom att kunna dominera så, och aldrig behöva tävla med oss då vi hölls nere på ett konstlat sätt) och vi 70-talister blir osynliga. Vi som hade en digital nativity på samma nivå som 80-talisterna anses ändå mindre teknikkunniga, vilket är fel. 60-talisterna och deras barn gynnades på vår bekostnad, och detta osynliggörande verkar vara planerad sedan länge. Vi utbildade oss under 90-talets arbetslöshet (det enda vi kunde göra för att inte vara arbetslösa) och stämplas som överkvalificerade när vi söker jobb.

På TikTok görs narr av "Karens" – medelålders kvinnor som vill bli chefer, som om det vore löjligt. När vi var 35 kallades vi gubbar och tanter och var passé, medan 80-talister nu i samma ålder anses unga. Och tillräckligt gamla för att redan vara chef.

Jag tror att samhället bestämde sig för att hoppa över oss 70-talister, och det är därför vi aldrig riktigt fick chansen att visa vad vi kan. Vår generation har blivit övergiven och utelåst, trots att vi har erfarenhet och utbildning och många kvalitéer som kan gynna alla generationer: Något av de bästa kvalitéerna hos både 60- och 80-talisterna.

Vem vet, kanske kommer vi få vårt inflytande senare genom våra barn, ofta födda sent i vårat liv och därför ännu väldigt unga, och inte så inflytesrika ännu, men det känns som en klen tröst.

Jag vill också påpeka att 60-talisterna var de som började med ironin. Vi 70-talister tar gärna till den när vi minglar med dem, då de uppskattar det, men det är mer för vi försöker tala till dem på deras språk. Så att säga att 60-talister inte fattar ironi är helt fel.