Tillbaka på jobbet i dag efter fyra veckor. I dag har vi igen diskuterat hur viktigt det är för kvinnor att tjäna sina egna pengar. Är man 50+ så har man förstått det. Vi får hur många brev som helst från kvinnor som insett det. Ofta försent. Och av egna dåliga erfarenheter...
Och så hittade jag det här inlägget på bloggen Mariakoden:
"Själv jobbade jag deltid ett tag. Det är den värsta tiden i mitt liv. Stressnivån var på max. Eftersom jag jobbade mindre timmar om dagen så var det outtalat men ändå så att jag skulle ta barnen till läkaren, tandis, gå på föräldramöten, handla, laga mat, plocka, tvätta, vika tvätt...osv....detta för att jag var ju hemma mer. Egentligen blev det bara 1.5 timme varje dag när jag jobbade deltid. 45 min av detta gick åt till att hämta barn från skolan.Vad får man för det då? Jo, en lägre pension då det är dags."
Nej, deltid är alltför ofta bara deltid i pengar. Inte i saker att göra... Eller vad säger ni?
Läs hela inlägget här!
Och så hittade jag det här inlägget på bloggen Mariakoden:
"Själv jobbade jag deltid ett tag. Det är den värsta tiden i mitt liv. Stressnivån var på max. Eftersom jag jobbade mindre timmar om dagen så var det outtalat men ändå så att jag skulle ta barnen till läkaren, tandis, gå på föräldramöten, handla, laga mat, plocka, tvätta, vika tvätt...osv....detta för att jag var ju hemma mer. Egentligen blev det bara 1.5 timme varje dag när jag jobbade deltid. 45 min av detta gick åt till att hämta barn från skolan.Vad får man för det då? Jo, en lägre pension då det är dags."
Nej, deltid är alltför ofta bara deltid i pengar. Inte i saker att göra... Eller vad säger ni?
Läs hela inlägget här!
Inlägg
6 kommentarer:
Jag förstår definitivt argumenten för pensionen. Men samtidigt är det ett dilemma för mig det här med deltid eller ej. Jag vill ta vara på tiden med mina små, jag vill inte lämna tidigt på morgonen och komma hem sent på em. När jag blir gammal vill jag inte sitta och önska att jag skulle jobbat mindre och spenderat mer tide med barnen. Ingen mer som känner så här?
Jo! Absolut! Jag har själv typ gått ner på 80 procent. Gjorde det i påskas. Fast det har inte blivit riktigt 80... Men då är det viktigt att min man också gör det! Så att inte de där 20 procenten äts upp av hemarbete. Det är DET som är fällan. Många borde må bra av att downshifta lite.
Mitt jobb är väldigt viktigt för mig men jag vill också spendera mycket tid med mina barn. Jag har löst det genom att släppa taget om hemmet istället. Det kan till och med vara bra för familjens immunförsvar att hemmet inte är så rent. Jag jobbar mer än 100% men jag tror ändå att jag ägnar mer tid med mina barn än de flesta för all tid som inte är jobb är verkligen tid med barnen.
Var och en måste hitta sin lösning men jag förstår uppriktigt inte de som går ner i arbetstid för att hinna lägga en massa arbete åt att sköta hus och hem.
Hm. Svårt det där. Jag förstår klart problematiken samtidigt som jag måste säga att beslutet att gå ner till 75% var ett av de bästa jag fattat i mitt liv. Äntligen orkar jag med tillvaron.
Men mannen jobbar 100%, fast vi har en ständigt pågående diskussion om detta (han har inte alltid jobbat heltid, när sonen var nyfådd jobbade han 50% några månader och sedan 75% i några).
Men jag tror att det är väldigt viktigt att se till att man inte blir den som ska fixa alla tandläkarbesök, sköta hela marktjänsten osv.
Hmm.. ständigt intressant fråga. Frilansade när sonen var riktigt liten, just för att som Linda beskriver, jag inte ville lämna tidigt, ville kunna ta mysmorgon, baka, leka och vara hemma mycket. Men vi gjorde en superklassiker och flyttade till ett fint hus långt bort, för att barnet skulle få växa upp med en trädgård. Så till slut var jag ensam hemma, gjorde allt eftersom maken behövde åka tidigt och åt middag själv eftersom maken kom hem sent... Nu är sonen snart 6 år, vi jobbar båda heltid, har flyttat in till stan igen ochh umgås mer än någonsin! Får vi ett barn till vet jag dock inte vad som händer. För jag vill inte att små barn ska vara för länge på dagis. Vill inte ha barnflicka. Men vill verkligen inte jobba deltid igen, det var värsta fällan rakt in i att göra familjejobbet på dagtid och "riktiga" jobbet på kvällar och helger. Kanske som Rebecka, 80/80? Hur tycker ni det funkar?
Men vad gör man om mannen inte vill jobba deltid? Accepterar att vi jobbar heltid båda två - trots att jag vill ha mer tid med barnen och tycker det blir för stressigt själv att klara av vardagarna? Eller jobbar deltid själv - fast vägrar göra mer i hemmet?
Skicka en kommentar