Ännu mer om hemmafrutrenden

Vad är det med denna hemmafrutrend?

I senaste Glamour (finns ute nu) är jag intervjuad apropå den senaste hemmafrutrenden (den sprider sig neråt i åldrarna - HJÄLP!).

Och ja, de brittiska kvinnorna skrev vi också om i boken. Så det är inget nytt för mig att så många av dem vill vara hemmafruar. Men det är lika sorgligt varje gång jag läser det.

(Tack till Lilla O som tipsade om artikeln!)

Det sorgligaste med artikeln är nästan kommentaren under: "jag vill också vara en hemmafru! jag var hemma när barnen var små tack vare min snälla man – så jag vet hur det känns ekonomiskt - csn tom ville att jag bevisar att jag hade inkomst 0. det riktigt svårt för en hemmafru är dock ensamheten. man kan bara längta efter good old days - kvinnorna vann ingenting på jämställdheten, bara 8-timmars extra arbetspass."

"Bara 8-timmars extra arbetspass"... Vad är det för sorglig värld hon lever i... Fortsätter hon göra allt där hemma även när hon lönearbetar? Ser hon inget positivt med att tjäna sina egna pengar? Och. Kanske viktigast – mannen och hans relation till barnen då? Att vara hemma med barnen och låta mannen försörja är ju på bekostnad av hans tid med barnen. Egoistiskt om ni frågar mig.