Smuts är frihet

Oj, oj, så många dagar utan något blogginlägg!! Kom hem i morse från min utlandssemester i drygt tre veckor (är inte lika fancy som det låter, vi har landställe i Finland). Har ingen aning om vad som debatteras här hemma. Har precis läst igenom kvällstidningarnas webbplatser och ska ge mig på morgontidningarnas snart, när barnen lagt sig.

Så, med det sagt vill jag framför att jag inget har att säga. Jag tycker ingenting just nu. Känns lite annorlunda ;-)

Men jag skrev faktiskt en liten krönika under semestern. Och den klistrar jag in här så länge.

Smuts är frihet!
Jag har köpt två ursöta sjömansklänningar med tillhörande Emil-mysse till mina två småtjejer. Svindyra, men bedårande. Britta och Kerstin vill flickorna bli kallade nu. De ser precis ut som tagna ur en Bullerbyfilm.
Men rätt snart ser de inte ut som små filmstjärnor längre. Klänningarna är blöta och stela av salt havsvatten, blålila av smultron- och blåbärsfingrar, sotiga av jord och sand och solkiga av matrester. Ena mössan ramlade av när det grävdes metmask. Deras hår som var så omsorgsfullt borstat för någon dag sedan påminner nu mer om fågelboet uppe i trädet utanför vårt lilla sommarhus. Jag suckar och tänker att det ändå är bra. Att de trivs med att vara lortiga och rufsiga. Det visar att de har lekt, busat och haft kul.
För dem var det inga problem att ställa om till sommarhuslivet utan rinnande vatten. För mig som är van att duscha och tvätta håret varje dag var det värre. Jag längtar till bastudagarna då jag äntligen kan bli riktigt ren.
Men sakta infinner sig en frihetskänsla även hos mig. Skönt att slippa vara slav under schampot. Slippa det där överdrivna tvättandet, smörjandet, rakandet man håller på med där hemma. Det är bara dyrt och tidskrävande.
Tänker att det där kravet på flickor och kvinnor att de ska vara så rena, prydliga, välansade, nytvättade, väldoftande hela tiden gör något med dem.
Det begränsar.
Och så läser jag Våtmarker av Charlotte Roche. Som blev en sådan oväntad succé i det konservativa hemmafru-landet Tyskland. Där skapade den en rejäl debatt och sålde i över en miljon exemplar. I våras gavs den ut i 25 länder till, bland annat på svenska.
Romanen är en rasande uppgörelse mot all renlighetsiver bland små och vuxna flickor. Mot allt rakat, vaxat, fixat, sprejat, sanitetsbehandlat. Huvudpersonen Helen har inga hämningar och bryter alla kroppsliga och sanitära tabun som tänkas kan. Hon gnider lustfyllt sitt underliv mot offentliga toasitsringar, vänder ut och in på trosorna när de blir smutsiga, tillverkar sina egna tamponger som hon sen glatt byter med sin väninna. Hon skyr alla parfymer, krämer och sprejer, njuter i stället av sin egen lukt, sitt blod, sina pormaskar, svett och sekret.
Äckligt? Ja, men också enormt befriande.
När jag har läst klart är jag mer vän med min kropp än på länge. Känner mig inte ett dugg äcklig. Trots att jag trampar omkring här på landet i otvättat hår och matsolkiga svettiga kläder. Lika skitig som mina barn.
Tänker att smuts är frihet.