Visst drömmer ni också om en övernattningslägenhet ibland? Hur mycket man än älskar sina barn och familjelivet så finns det ju en del av en som längtar tillbaka till den där sorgliga tiden då man var ung och bara hade ansvar för sig själv. Kanske inte ens ett jobb att gå till på morgonen, bara några universitetsföreläsningar som började vid tio som man hjälpligt kom i tid till...
Hittade en blogg här där en mamma jämförde sin morgon med Blondinbellas (och plötsligt minns jag Linda Skugges "vem som har det mest stressigt-debatt" med Ebba von Sydow, i detta fall vinner bloggmamman över Blondinbella alla gånger ;-)
Läs här!
Inlägg
5 kommentarer:
Tja, jag vet inte vad som är mest lockande. Dock önskar jag mig mer egentid, så just nu kanske BBs inlägg låter mer lockande än det andra som ligger betydligt närmare min vardag.
Jag har precis börjat att läsa er bok, kom med posten idag. Tycker att den är mycket bra, men den gör mig en smula (läs mycket) arg. Och irriterad. Över sakernas tillstånd. Jämställdhet är för mig livsviktigt. Relationen till mina barn är livsviktig. Och jobbet utvecklar mig. Och hemmet vill jag trivas i. Och vännerna vill jag ha kvar....
Dock en liten sak som jag upptäckt i boken. Louise Hallin är inte föräldrapsykolog, hon titulerar sig föräldraexpert. I botten är hon barnmorska och efter det är hon vidareutbildad till psykoterapeut. En liten skillnad kan tyckas, men för mig som befinner mig i det första nämnda yrket (psykolog) är skillnaden stor.
Dumt fel. Ber verkligen om ursäkt! Håller med - det är verkligen inte samma sak!
Tackar för snabb replik! Har flera ggr sett henne omnämnas som föräldrapsykolog och reagerat varje gång. Däremot kamperar hon ju ofta med en helt excellent psykolog; Malin Alfvén, som belyser föräldraskapet betydligt mer lyhört.
Jag tänker att uttalandet från Louise om mammors hemmavarande och ammande stammar från hennes "bas" inom sjukvården. Det finns ju en falang som handlar mycket om "det naturligt biologiska" för människan och som hämtar mycket av sin kunskap från naturfolken. Och de ammar sina barn länge, har tre till fyra år (åtminstone) emellan osv. Det handlar ju till viss del om biologi tror jag, men också de livsbetingelser man lever i. Man kan ju tex. inte bära så många barn samtidigt och har kanske inte samma tillgång till föda (vätska) som vi har här. Alltså lever man på det viset och då får det stämpeln "naturligt".
Ja, möjligt. Men samtidigt finns det inget naturfolk som helammar sina barn länge, så som vi förespråkar i Sverige. När WHO skulle undersöka hur nyttigt det är med helamning i sex månader (en undersökning som gjordes på initiativ från norska och svenska WHO-människor, by the way) så hoppade hälften av forskarna av därefter att underlaget att undersöka om helamning i sex månader är fullt tillräckligt inte var tillräckligt. Man hittade helt enkelt inga barn att studera! De kvarvarande forskarna komm fram till att det är fullt möjligt att helamma i sex månader (det lilla barnen förlorar på det i bland annat järn är inte så farligt). Och det har i Sverige omförvandlats till tesen: Att helamma sina barn i sex månader är det bästa för barnet... Så kan det gå när ideologin får styra. Den ideologi du också nämner, som Louise Hallin är en stor del av.
Malin Alfvén är en pärla!
Åh, det du nämner nu har gått mig helt förbi! Kul att få ta del av bakgrunden till forskningen. Det är ju rätt intressant hur saker och ting förvandlas och blir en norm. För alla vill ju göra det bästa för sina barn! Och då får ju vissa saker väldigt stor genomslagskraft. Det är en intressant tid vi lever i. Å ena sidan handlar det om det "naturliga" och å andra sidan har vi nannyprogram, timeouter osv. Nåväl. Forskning låter ju så snyggt, men det är som sagt viktigt att fundera på vad som ligger bakom forskningen, hur den är gjord osv.
Måste säga att jag är väldigt imponerad av er bok. Har lagt den till mannen nu och funderar över hur vi ska få till de mönster som också vi, trots vår medvetenhet, hamnat i. Min plan för dagen var att gå ut och gräva bort ett par rejäla rötter, men jag vaknat tyvärr med nackspärr... Undermedvetet? då jag hatar att göra "grovjobb";-)
Följer bloggen med stort intresse!
Skicka en kommentar