Jag har en riktigt morbid sida, slukar allt som har med styckmordsfallet att göra. Alltså, mordet på Catrin da Costa. Det här har egentligen ingenting med feminism, jämställdhet eller familjeliv att göra... mer än att Hanna Ohlsons bok Catrin och rättvisan var en av mina feministbiblar när den kom. Fast på senare år har jag behövt omvärdera den, tyvärr. För jag är inte alls längre lika säker på att det var obducenten och allmänläkaren som gjorde det. Men. Även om den kommer till fel slutsats är det en väldigt bra bok. Och Catrins fruktansvärda öde berör mig än i dag. Nu när alla är så upprörda över justitiemordet på läkarna är det lätt att glömma bort att en ung kvinna faktiskt blev brutalt mördad. (Men självklart ska man inte dömas oskyldig och är de oskyldiga är det verkligen fruktansvärt.)
Nu gör kontroversiella Marianne Ahrne en dokumentärfilm om fallet. Måste jag så klart se, även om hon inte är en favorit sedan filmerna Gott om pojkar, ont om män och Flickor, kvinnor – och en annan drake... Vilken debatt det var när de filmerna kom... Nostalgi. Oj, vad kul det var att vara feminist på den tiden!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar