tisdag 28 april 2009

Mer blått och rosa

Hillevis krönika om blått och rosa på barn. Vad tycker ni? Jag tycker att hon har en poäng. Självklart är det viktigt att inga föräldrar är rädda för att klä sina pojkar i rosa och att det är idiotiskt att de gör rosa flickkläder insvängda, urringade och så... Självklart!! Men vi kan ju välja bort det vi inte vill ha. Och uppmuntra handeln med det vi vill ha! Och sen ska vi inte döma andra föräldrar så hårt och tro att alla andra är idioter. Barnens kläder blir lätt en tydlig klass- och etnisk markör som visar hur medvetna just vi är och hur korkade alla andra är...

Och så min käpphäst: Vad har du själv på dig? Går du till jobbet i kjol, högklackade stövlar, långt hår, mascara, foundation och läppstift? Hur går pappan klädd?

Barn gör som man gör, inte som man säger.

Vad tycker ni?

6 kommentarer:

Helga sa...

Jag tycker att Hillevi gör det lite väl enkelt för sig. Det är inte bara att ta med ungarna till både den rosa och den blå hörnan. Varför finns det överhuvudtaget en rosa och en blå? Varför är det så himla intressant och definierande vad ett litet barn har mellan benen?

Jag blev rätt chockad när jag fick barn, dels över hur uppdelat det är, dels över att könet alltid är det första folk frågar efter, men sedan också över hur stereotypt de flesta tänker. Min son har mycket rött och blir alltså ofta tagen för flicka. Å andra sidan är han ganska kortklippt (jag tycker det är praktiskt) vilket inte alla killar är numera. Kläder är tydligen en starkare markör och ett starkare tabu än frisyr.

Jag är rätt rabiat och tröttsam i denna fråga, men ju äldre jag blir desto mer förbannad blir jag över att vi ska begränsas av våra könsroller, och detta redan som mycket små!

Och som svar på din sista fråga: nej, jag använder sällan kjol och högklackat för jag tycker det är obekvämt och opraktiskt. Visst är det okej att både måla sig och raka benen men jag tycker att man kan fundera över varför man gör det. Varför är männen okej som de är men inte vi kvinnor?

Och förresten tycker jag nog att jämförelsen med vuxenkläder haltar lite. Det är mycket liten skillnad på pojk- och flickkroppar före puberteten, alltså finns det en poäng med ett unisexmode för barn.

Linda sa...

Min ståndpunkt är att man gärna ska bända på gränserna lite. Speciellt när dt retar någon som t.ex. svärmor :) Därmed inte sagt att jag skulle sätta på mina pojkar klänning när vi ska gå på fest, men gärna en rosa tröja. Klänning har de dock i sin utklädningslåda och använder i leken då och då.

Själv har jag ofta "tjejiga" kläder och trivs i det. Håller med Helga att det är lite skillnad på vuxen kroppar och små barn kroppar och att därmed finns en helt annan poäng med unisex kläder för barn.

Rebecka Edgren Aldén sa...

Hej hej, jag måste förtydliga! Jag är INTE för könsuppdelade kläder! Jag är INTE för att man klär sina barn könsstereotypt. Jag är INTE för att affärer delar på sina avdelningar i rosa och blått.

Det jag säger är att JAG aldrig egentligen haft svårt att hitta könsneutrala kläder. Min yngsta går klädd i regnbågens alla färger (mest grönt och brunt dock, för hon passar i det). Mitt problem har snarare varit att FÅ mina större barn att INTE klä sig könstereotypt. Så det är därför jag är så hang up på vilka förebilder vi vuxna är!! Jag kan köpa hur många könsöverskridande kläder som helst till mina äldsta, men de sätter inte på sig dem. Det spelar ingen roll vilken sorts kropp de har.

Förstår ni? Problemet för mig är inte att det finns rosa och blå avdelningar, jag kan lugnt gå över till den andra avdelningen. Problemet är att hela världen är så könsuppdelad och att barn snappar upp det så tidigt och sparkar bakut om man kommer med något lite mer utmanande.

Sedan har förstås affärerna del i att världen är så uppdelad och därför gillar jag inte det heller. Jag skrev en artikel om detta i Mama för många år sedan där jag ställde alla de stora kedjorna till svars och frågade voffo di gör på detta viset. De hävdade att det berodde på efterfrågan... Kul då att unisex blivit på modet nu!

Jag tror dock att vi måste förändra oss själva också! För barnen tar efter oss vuxna. Och då spelar det ingen roll om hyllorna i affären är blandade. Ungarna vet ändå vad som är "tjejfärg" och "killfärg". Och det är det som är mitt största problem.

Ingrid sa...

Jag får nog hålla med Helga att Hillevi gör det lite lätt för sig.

Och att jag inte stött på så många människor som velat markera sitt genusperspektiv som nån slags statussymbol, så för min del blir det lite svårt att vara trött på något som jag sällan upplever.

Och genusperspektiv när det gäller barn är ju svårt och krångligt och känsligt. Det sitter i det vi gör, det vi säger, det som kommer utifrån, det sitter i ryggmärgen och i rädsla att själva sticka ut och vara annorlunda. Eller i ett behov att visa hur bra och medveten just jag är. Men krångligt är det och krångligt måste det få vara.

Jag tror att debatten i DN, den här bloggen, att jag pratade med min sons förskollärarare igår, att pappan pratade om att sonen ville vara lucia(Hillevis krönika) och alla andra samtal och reflektioner är bra.

Lisbeth sa...

Har en dotter på 10 som älskar gröna kläder. Vilket gör att det inte är så enkelt för henne att hitta något.
Så ofta köper hon sina kläder på kill-avdelningen.
Men sen är hon stolt och nöjde över sin nya tröja, men vill inte att kompisarna ska veta att det är en killtröja.

Helga sa...

Zamira sätter fingret på problemet tycker jag. Dottern får sina gröna byxor som hon vill ha men vill inte att det ska komma ut att de är köpta på pojkavdelningen. Det visar ju hur mottagliga barn är för den uppdelning som råder. Rosa/blå avdelningar har stor del i detta anser jag. Tänk vad mycket lättare det skulle vara om barnkläder bara var uppdelade efter storlek! Att säga att den rådande uppdelningen inte är ett problem är att lägga över ett stort ansvar på barnen, anser jag.

Och såklart ska man försöka leva som man lär ifråga om könsroller och unisexkläder. Men det är fortfarande skillnad på barn och vuxna. Jag kan tänka mig att ha spetsbehå och bikini men jag tycker inte att det är OK att småflickor har det, det är att sexualisera och objektifiera dem på ett alldeles för tidigt stadium.

Himla intressant diskussion i alla fall!