Hemliga damen berättar på sin blogg om en heltidsarbetande småbarnsmamma som skyndar sig hem för att avlasta den föräldralediga pappan. Läs här!
Ett typiskt fall av balansering skulle jag säga. I boken har vi ett helt kapitel om detta. Om hur vi omedvetet eller medvetet försöker balansera upp våra könsroller när det börjar bli för jämställt. Det finns alltså en del teorier kring detta och de är hur intressanta som helst. Hemliga damen har hittat på ett nytt ord för dem, riktigt bra och säkert sant, men kanske lite väl hårt: "jämställdhetsförgörare".
Ja, jag tror att vi många gånger lägger krokben för oss själva. Jag vet att jag ofta, ofta balanserar. Ett enkelt exempel: Eftersom vi har delat på föräldraledigheten rakt av (tio månader vardera med alla tre barnen), så har jag istället ammat sjukt länge (14 månader + 24 månader + 19 månader = 57 månader = 4 år och 9 månader...). Det har säkert något med att jag försökt bevisa min moderlighet.
Det vore intressant att höra, är det fler som vet med sig att de balanserar? Och i så fall hur? Bikten är öppen ;-)
Ett typiskt fall av balansering skulle jag säga. I boken har vi ett helt kapitel om detta. Om hur vi omedvetet eller medvetet försöker balansera upp våra könsroller när det börjar bli för jämställt. Det finns alltså en del teorier kring detta och de är hur intressanta som helst. Hemliga damen har hittat på ett nytt ord för dem, riktigt bra och säkert sant, men kanske lite väl hårt: "jämställdhetsförgörare".
Ja, jag tror att vi många gånger lägger krokben för oss själva. Jag vet att jag ofta, ofta balanserar. Ett enkelt exempel: Eftersom vi har delat på föräldraledigheten rakt av (tio månader vardera med alla tre barnen), så har jag istället ammat sjukt länge (14 månader + 24 månader + 19 månader = 57 månader = 4 år och 9 månader...). Det har säkert något med att jag försökt bevisa min moderlighet.
Det vore intressant att höra, är det fler som vet med sig att de balanserar? Och i så fall hur? Bikten är öppen ;-)
Inlägg
7 kommentarer:
När hon är hemma och han på jobbet brukar det låta likadant-dvs att mannen ska avslastas pga att han haft det jobbigt på arbetet........
/Susanne
Ja, HAN måste få sova på natten, eftersom han ska jobba... HAN måste få sova, eftersom han ska vara med barnet sen hela dagen...
/Mia
Jag reser en del i jobbet, det gör också min man. Så fort jag kommer hem från en resa så är jag jättemycket med barnen. Sätter igång en massa aktiviteter, bakar bullar med dem, spelar spel, läser för dem. Ja, allt. Men när min man kommer hem från en jobbresa har han inga problem att lägga sig och vila. Han verkar inte behöva kompensera att han varit borta på samma sätt som jag. Tror att det är mitt sätt att balansera.
C
I mitt jobb ingår en hel del tjänsteresor, så inte i min mans. Jag får alltid dåligt samvete, ser att jag delar det med fler här och städar,gosar, lagar mat till tusan... dessutom har jag jobbat in en massa övertid så jag ska kunna hämta tidigt de veckor jag inte reser. Maken har inga problem med att spara disk och städning till jag kommer hem...
/M
Roligt att du hakade på tråden! Jag tänkte nog mer att det var själva fenomenet som var en jämställdhetsförgörare - inte direkt de enskilda personerna (oftast mammorna). Själv balanserar jag järnet när vi har konflikter med barnen. Jag känner själv ett behov av att ha mycket kvalitetstid när det är mycket bråktid. Det kräver massor av energi. Mannen känner inte alls samma behov och kan därför lugnt luta sig tillbaka medan jag slår knut på mig själv för att livet ska vara harmoniskt i familjen. Jag är ofta avundsjuk på hans sätt att slappna av i situationen.
Hemma hos oss är det ok för mej med avbrott i det jag gör t ex äter frukost, dricker kaffe: Medans sambon vil göra det i fred. Hur kan det komma sej?
/Ulrika
Och hemma hos mig är det MIG de avbryter, men inte pappan. Går jag på toa har jag hela skocken med mig... Går min man på toa får han vara ifred. Och vi har ändå delat lika. Man undrar ju varför det är så?
Skicka en kommentar