I dag började SvD sin serie om pojkar i klänning. Rätt förutsägbar, men tyvärr fortfarande ack så viktig. När jag läser känner jag: Men finns det fortfarande föräldrar som tycker att det är jobbigt om deras söner vill ha klänning? Men tydligen.
Läs bara det här stycket ur artikeln:
"Din son på fyra år önskar sig en klänning. Han vill inte ha en utklädningsklänning att leka i hemma utan en klänning att ha på sig på kalas och på förskolan. Vad gör du? På en föräldrasajt där frågan livligt diskuterats utkristalliserar sig tre olika reaktioner bland de över 700 inläggen:
1. Klart killen ska ha en klänning!
2. Försök hitta en tuff ”kill”-klänning med bilmönster på eller en lite längre t-shirt.
3. Sätt ner foten och säg ”Nej!” Det är lika bra att lära sig på en gång att pojkar är pojkar och de har inte klänning."
Eh... Ja, tydligen är det fortfarande otroligt hotfullt med en liten kille i rosa klänning.
Det är så synd att pojkar begränsas så mycket - mycket mer än flickor.
Läs hela artikeln här!
Jag har tidigare skrivit om pojkar och flickor och rosa och blått. Här, här och här och här, bland annat (det var de jag hittade nu).
Jag vet att jag har skrivit om hur sorgligt det var när jag upptäckte att min son "censurerade" sig och sin stil (kan bara inte hitta det). Min äldsta dotter som i dag är 7,5 är fortfarande gränslös. Svarta tighta jeans ena dagen, mjukisbyxor andra, fotbollsshorts tredje, prinsessklänning fjärde och discoklänning femte dagen. Men min son. jeans och t-shirt.
Han var oerhört förtjust i mina högklackade skor när han var liten. Och han älskade allt som var glittrigt och färgglatt. Han hade gärna målade naglar och hårspännen i håret (hans pappa hade långt hår och hårspänne under den tiden). Men så en dag stannade han till inne på H&M, plockade upp ett par glittriga rosa barnskor och tittade längtansfullt på dem och sa: De här skulle passa Ellinor!
(Ellinor är alltså syrran.) Mitt hjärta höll på att brista. Jag sa att jag kunde köpa de till honom, han var kanske 5-6 år. Men nej, han hade redan lärt sig att sånt har man inte på sig.
Sorgligt. De som tror att jämställdhet bara handlar om att ge flickor mer och öka kvinnors makt misstar sig ordentligt. Det handlar i allra högsta grad om män och pojkar. Det är männens könsroller som är som allra trångast och mest begränsade. I dag fick jag pressmeddelandet om den nya utredningen om jämställdheten i skolan. Både pojkarna och flickorna är förlorarna. Så här skriver man till exempel:
"Pojkar och flickor får inte samma förutsättningar att lära sig och trivas i skolan. Flickor presterar bättre än pojkar i skolan, flickor mår sämre än pojkar, flickor utsätts oftare för trakasserier och både pojkar och flickor hindras av traditionella könsroller."
Och:
"I betänkandet går DEJA igenom tänkbara orsaker och förklaringar till att flickorna sedan decennier presterar bättre än pojkarna i skolan. Delegationen bedömer att många pojkar riskerar att mötas av negativa förväntningar och tidigt lära sig hantera skolmisslyckanden, något som kan ha sin grund dels i föreställningar om att pojkar ofta presterar sämre, dels i pojkarnas genomsnittligt senare biologiska mognad. Särskilt intresse ägnas åt pojkars och flickors läsutveckling och förmåga till djupläsning."
För framtiden känner jag ofta mer oro för min son än för mina döttrar. Jo, jag är rädd för självskadebeteende, sexuella övergrepp, anorexi och ätstörningar och stress och ångest när det gäller mina flickor. Men pojkarna... de skadar sig inte lika ofta själva, men när de gör det dör de oftare, och de skadar varandra (och sig själva med destruktiva beteenden), de läser inte, de pluggar inte.
Jag hoppas att utredningen som presenterades i dag kan påverka något. För jag tänker som de att jämställdheten är superviktig (särskilt i skolan):
"Jämställdhetsarbetet i skolan är viktigt på många plan. Dels för att olika normer kopplade till kön kan göra det svårt för individer att fullt ut utveckla sina intressen och förmågor och dels för att dessa könsnormer också kan ligga till grund för sexuella trakasserier och kränkningar.
– Att uppnå ett bra klimat och bra relationer i skolan, mellan elever och mellan personal och elever, är en demokratisk fråga som har stort egenvärde. Men det är också en förutsättning för att nå framgång i skolans kunskapsuppdrag, menar Anna Ekström."
Läs bara det här stycket ur artikeln:
"Din son på fyra år önskar sig en klänning. Han vill inte ha en utklädningsklänning att leka i hemma utan en klänning att ha på sig på kalas och på förskolan. Vad gör du? På en föräldrasajt där frågan livligt diskuterats utkristalliserar sig tre olika reaktioner bland de över 700 inläggen:
1. Klart killen ska ha en klänning!
2. Försök hitta en tuff ”kill”-klänning med bilmönster på eller en lite längre t-shirt.
3. Sätt ner foten och säg ”Nej!” Det är lika bra att lära sig på en gång att pojkar är pojkar och de har inte klänning."
Eh... Ja, tydligen är det fortfarande otroligt hotfullt med en liten kille i rosa klänning.
Det är så synd att pojkar begränsas så mycket - mycket mer än flickor.
Läs hela artikeln här!
Jag har tidigare skrivit om pojkar och flickor och rosa och blått. Här, här och här och här, bland annat (det var de jag hittade nu).
Jag vet att jag har skrivit om hur sorgligt det var när jag upptäckte att min son "censurerade" sig och sin stil (kan bara inte hitta det). Min äldsta dotter som i dag är 7,5 är fortfarande gränslös. Svarta tighta jeans ena dagen, mjukisbyxor andra, fotbollsshorts tredje, prinsessklänning fjärde och discoklänning femte dagen. Men min son. jeans och t-shirt.
Han var oerhört förtjust i mina högklackade skor när han var liten. Och han älskade allt som var glittrigt och färgglatt. Han hade gärna målade naglar och hårspännen i håret (hans pappa hade långt hår och hårspänne under den tiden). Men så en dag stannade han till inne på H&M, plockade upp ett par glittriga rosa barnskor och tittade längtansfullt på dem och sa: De här skulle passa Ellinor!
(Ellinor är alltså syrran.) Mitt hjärta höll på att brista. Jag sa att jag kunde köpa de till honom, han var kanske 5-6 år. Men nej, han hade redan lärt sig att sånt har man inte på sig.
Sorgligt. De som tror att jämställdhet bara handlar om att ge flickor mer och öka kvinnors makt misstar sig ordentligt. Det handlar i allra högsta grad om män och pojkar. Det är männens könsroller som är som allra trångast och mest begränsade. I dag fick jag pressmeddelandet om den nya utredningen om jämställdheten i skolan. Både pojkarna och flickorna är förlorarna. Så här skriver man till exempel:
"Pojkar och flickor får inte samma förutsättningar att lära sig och trivas i skolan. Flickor presterar bättre än pojkar i skolan, flickor mår sämre än pojkar, flickor utsätts oftare för trakasserier och både pojkar och flickor hindras av traditionella könsroller."
Och:
"I betänkandet går DEJA igenom tänkbara orsaker och förklaringar till att flickorna sedan decennier presterar bättre än pojkarna i skolan. Delegationen bedömer att många pojkar riskerar att mötas av negativa förväntningar och tidigt lära sig hantera skolmisslyckanden, något som kan ha sin grund dels i föreställningar om att pojkar ofta presterar sämre, dels i pojkarnas genomsnittligt senare biologiska mognad. Särskilt intresse ägnas åt pojkars och flickors läsutveckling och förmåga till djupläsning."
För framtiden känner jag ofta mer oro för min son än för mina döttrar. Jo, jag är rädd för självskadebeteende, sexuella övergrepp, anorexi och ätstörningar och stress och ångest när det gäller mina flickor. Men pojkarna... de skadar sig inte lika ofta själva, men när de gör det dör de oftare, och de skadar varandra (och sig själva med destruktiva beteenden), de läser inte, de pluggar inte.
Jag hoppas att utredningen som presenterades i dag kan påverka något. För jag tänker som de att jämställdheten är superviktig (särskilt i skolan):
"Jämställdhetsarbetet i skolan är viktigt på många plan. Dels för att olika normer kopplade till kön kan göra det svårt för individer att fullt ut utveckla sina intressen och förmågor och dels för att dessa könsnormer också kan ligga till grund för sexuella trakasserier och kränkningar.
– Att uppnå ett bra klimat och bra relationer i skolan, mellan elever och mellan personal och elever, är en demokratisk fråga som har stort egenvärde. Men det är också en förutsättning för att nå framgång i skolans kunskapsuppdrag, menar Anna Ekström."
Inlägg
11 kommentarer:
Att som kille inte få ha klänning måste dock generellt betraktas som en marginell begränsning utan avgörande konsekvenser för individens framtida välbefinnande och "framgång". För det är ju knappast som så att det är hans gener som är den drivande kraften bakom hans önskan. Snarare är det omgivningen som påverkat honom till att vilja ha en klänning, precis som för tjejerna.
Då torde det vara värre när den sociala miljön förbjuder pojken att slå andra vilket är något som däremot kommer från hans gener om det rör sig om normala omständigheter. Och vem tycker att det är förskräckligt och synd om pojkar för att de inte får slåss?
Sitter det i flickornas gener att vilja ha klänning menar du? Och sitter det bara i pojkars gener att slåss? Eller borde alla få slåss - för att det sitter i våra gener?
Nej, om du läser ordentligt så ser du att jag skriver att det är den sociala miljön som gör att tjejer vill ha klänning. Och det sitter i även i tjejers gener att även de slåss tills den social miljlön lär dem att inte göra detta.
"Eller borde alla få slåss - för att det sitter i våra gener?"
Förstår du verkligen inte vad jag skriver? Eller vill du inte. Försök en gång till.
Du skriver att det sitter i hans gener att vilja slåss och du frågar vem som tycker synd om pojkar för att de inte får slåss. Jag frågar därför dig: sitter det i flickors gener också att de vill slåss? Det är självklart så att viljan att bära klänning eller vilket plagg som helst inte sitter i generna. Jag förstår bara inte varför du över huvud taget blandar in gener i det här. Är det mer synd om de som inte får utlopp för det som sitter i deras gener? Än det som styrs socialt?
Åh så bra du skriver. Jag blir så lycklig av att läsa dina välformulerade ord som beskriver många av mina tankar samt ger mig nya infallsvinklar.
Å så får jag se att jag finns med i din länklista - det är fantastiskt. OM du vill får du ändra till aktuell rsslänk: http://ninaruthstrom.se/feed/
Jag skrev precis ett inlägg med samma artikel som utgångspunkt. Bra med en text som också betonar vad män har att tjäna på minskade könsroller. Jag vill mena att det är den manliga könsrollen som borde brytas upp, den är snävast, farligast och ställer till det mest.
Tack för att du bloggar!
Hade en gång en vän som sa att hon aldrig skulle förlåta sig om hon klädde sina pojkar i rosa kläder. Det lät nästan som att hon likställde det med misshandel.
Detta gjorde mig minst sagt upprörd eftersom mina gossar lätt och ledigt har både rosa overaller, hade rosa nappar, rosa skor, någon rosa tröja osv.
Hon försvarade sig med att de kommer få det jobbigt på dagis och i skolan. Jag sa att det va på grund av föräldrar som henne. Som sände signaler om hur fel det är med rosa på killar.
Behöver jag nämna att vi inte umgås längre?
Om min äldsta kille älskar sin rosa overall!
...så fick jag en tjej... och här börjar det roliga. Hon fick en blå napp, har bara kläder som är svarta, gröna och blå. Tröjor med hårdrockstryck på och hon springer runt och skjuter pistol och kör bil.
Det bara blev så =)
Ja, visst är det sorgligt när en så liten kille som din son "censurerar" sig själv och väljer bort det rosa och glittriga.
Det som också är sorgligt är anledningen till att han tvingas välja bort de kläder hn egentligen vill ha: att de har låg status just för att de traditionellt förknippas med flickor.
Bland politiskt korrekt medelklass är rosa tabu även för tjejer och man skakar förläget på huvudet åt döttrarnas prinsessperioder.
Det som är riktig status är traditionella killkläder-föräldrar berättar stolt när döttrarna väljer fotbollskläder och "kill-färger". Medan alla skäms när barnet väljer rosa, oavsett om barnet är kille eller tjej. Trots att jag själv tillhör denna högutbildade, storstadslevande medelklass vägrar jag att problematisera det rosa och glittriga. Jag är stolt när döttrarna väljer det och jag skulle vara stolt om jag hade en son som valde det! Vilka signaler skickar vi när vi försöker tona ner det traditionellt tjejiga hos bägge könen och i stället uppmuntra det traditionellt manliga hos bägge könen?
"Jag frågar därför dig: sitter det i flickors gener också att de vill slåss?"
Ja, vilket jag uttryckligen skriver i inlägget innan du frågar. Varför läser du inte?
"Är det mer synd om de som inte får utlopp för det som sitter i deras gener? Än det som styrs socialt?"
Det beror på, men förenklat och generaliserande så, JA.
Att blanda in gener var ett umärkt sätt för att visa varför det inte är synd om pojkar som inte får ha klänning. Men vill man inte förstå så vill man inte.
"Eh... Ja, tydligen är det fortfarande otroligt hotfullt med en liten kille i rosa klänning."
Nej, inte är det hotfullt. Men osedvanligt fjantigt, om inte gossen vid 4-års ålder är uttalad transvestit.
Skall han ha bikini när han badar också. Vissa detaljer kan väl bara få vara könsuppdelade fram tills gossen själv ids bråka om sin rätt att ha klänning utan att vara bög osv. Det är elakt att förvirra små barn för sin egen frigjordhets skull.
Vill även tillägga att jag inte alls på något sätt noga läst igenom texten, så jag kan säkert på grund av det missat någon väsentlig poäng, men då har jag ändå fått klargöra min! Ta da!
Jag oroar mig mest för min dotter, och inte för min son (som jag inte har iofs, jag har bara en dotter, men för argumentets skull så). Varför? Jo det är klart att det inte är roligt att pojkar är så begränsade till att hålla sig inom de könsstereotypa gränserna. Jag tror inte det är bra för någon människa att passas in i så snäva kategorier, varken män eller kvinnor. Men anledningen till att pojkarna hålls hårdare inom sina gränser är ju att det är högstatus. Det anses också t ex mycket mer upprörade om någon gör en klassresa "nedåt" än om någon kommer upp sig här i världen. Det är "pinsamt". För att det är lite sämre och tro inte att flickor inte så småningom känner av att deras "grejer" är "lite mesigare" och att deras intressen är lite töntigare än killarnas coola grejer. Som att "hästtjej" har en lite annan klang än "fotbollskille". Att kunna bemästra ett stort djur var minsann riktigt manligt och häftigt en gång i tiden. Men nu gled jag visst in på en lite annan disskusion.
"diskussion" menade jag visst
Skicka en kommentar