tisdag 27 april 2010

Äldre pappor oftare föräldralediga


Jaha, de unga föräldrarna kanske ska sluta ta jämställdheten för givet... Ni läsare har redan påpekat det i några kommentarer. Men 80-talistpapporna tar inte ut så mycket föräldraledigt på pappret... Trots alla vackra ord.


Det här läser jag i dag i DN:

"Många tror att det här med ökad pappaledighet ska ordna sig ”med tiden”. Att de nya generationerna pappor automatiskt ska ta ut en större del av ledigheten.

– Men så enkelt är det inte, säger pappaforskaren Roger Klinth vid Linköpings universitet.

– Visst kan man se att det sker en generell, positiv förändring, pappaledigheten ökar långsamt. Fast enligt statistiken är det inte de unga männen som tar mest ledigt.

En ny undersökning från TCO visar att de yngre papporna inte är ”bättre” än de äldre när det gäller föräldraledigheten. Pappor under 35 tar oftare endast en månads ledighet, och färre av dem tar ut sex månader eller mer, jämfört med genomsnittet av pappalediga."

Roger Klinth och forskaren Thomas Johansson kommer ut med den nya boken Nya svenska fäder (Boréa förlag) och den ska jag absolut försöka läsa. Jag läste Thomas förra bok om experthysterin och pratade även med honom i telefon då - han har mycket intressant forskning att komma med.

Boken ska bland annat handla om de statligt finanserade kampanjerna för att få pappor att ta ut mer föräldraledigt. Jag har ju alltid varit rätt skeptisk till de där kampanjerna. Jag tror ju på en total individualisering av föräldraförsäkringen och har debatterat för det länge.

Så här säger Roger Klinth i DN:

"Det mest intressanta med kampanjerna är de föreställningar om pappans roll som de har speglat. Väldigt länge har ledigheten framställts som något mysigt, kul och självutvecklande för papporna. Det har varit tydligt att pappan har setts som ett slags andrahandsförälder."

Läs hela artikeln här!

12 kommentarer:

Tristessa sa...

Tror också det är lite som ni skriver i en bok om jag inte minns fel) att det bästa är att ha barn tillsammans med en feminist! :-)

Mams sa...

Det är kanske lite tidigt att dra slutsatser om en hel generation än; de äldsta 80-talistpapporna är ju bara 30.

Kan det inte också handla om att de 80-talistpappor som hunnit få barn oftare är lågutbildade, mindre etablerade i yrkeslivet (och därför med rädda att släppa jobbet), och kanske också mindre mogna och reflekterande?

Statistiken för de 80-talister som väntar lite med att skaffa barn kommer först om några år - och då kanske de är skyhöga? (Inte troligt, men nog kommer det att skifta uppåt.)

Den förvånade pappan sa...

Själv ser jag fortfarande ordet "feminist" som något oerhört negativt. Och så länge Gudrun Schyman är feminist kommer jag inte vara det.

Jag är för jämställdhet och jämlikhet på alla sätt, men jag skulle aldrig kalla mig feminist.

Mams har nog en poäng i det hon/han säger. De yngasta 80-talisterna är ju faktiskt bara 19 år.

Men för mig är det stora gåtan att det finns så många pappor som inte prioriterar föräldraskapet högre...eller jag kanske ska skriva prioriterar föräldreledigheten högre.

Rebecka Edgren Aldén sa...

Ja, killarna födda på 80-talet kanske inte har hunnit etablera sig i yrkeslivet... Men det har väl i så fall inte tjejerna heller? Särskilt inte med tanke på att det är tjejerna som oftare läser mer och längre på universitetet. Jag ser det som ett dubbelfel i så fall. Att 80-talistpapporna (och 80-talistmammorna) inte fattar att 80-talistmammorna befinner sig i exakt samma situation i arbetslivet. Varför är då hans etablering viktigare? Och vad tror de att denna prioritering gör med kvinnors och mäns möjligheter på arbetsmarknaden? Ska pappor vara pappalediga först när de HAR ett bra och stabilt jobb, bra lön, bra villkor... Och resten får mammorna täcka upp för.

Ps. Jag och min man var 29 år när vi fick vårt första barn. Jag var arbetslös journalist, han hade fast, men lågbetalt och inte särskilt avancerat jobb. Vi var föräldralediga lika länge i alla fall. Vi prioriterade bådas chanser till etablering på arbetsmarknaden. Och tur var det eftersom jag blev gravid efter bara tio månader med andra...

Den förvånade pappan sa...

JO, men eftersom snittåldern för pappor att få första barnet är över 30 har i teorin inga 80-talister fått barn ännu. Plus att det är vanligast att mamman börjar vara hemma.

Men visst, jag ska inte försvara människor som inte är hemma med sina barn, Jag försöker bara hitta förklaringar som gör att jag inte fördömer alla på en gång...

Johan sa...

Ju yngre mamman och pappan är dessto vanligare tror jag det är att det främst är mamman som vill ha barn, vilket i sin tur avspeglar sig i fördelningen av föräldraledighet. Jag vet själv en kvinna som när hon och hennes kille var 24 så hotade hon med att göra slut om de inte skaffade barn. Tror också att de gjorde slut men sen blev de ihop snart igen och skaffade barn.

Rebecka Edgren Aldén sa...

En liten invändning, förvånade pappan, är att 80-talisterna får barn tidigare. Så det är rätt många 80-talister som har barn. Och det finns alltid förklaringar till varför pappor och mammor delar som de gör. Johan, du fortsätter se dig själv och alla män som offer för kvinnornas vilja... det är ju inte klokt. Jag tror att om man slår ut det så vill män och kvinnor ha barn ungefär lika mycket. Vad är det för män som skaffar barn för att flickvännen hotar göra slut? Jag lovar, skaffar man barn under de premisserna så KOMMER DET TA SLUT!

David sa...

Läste ni chatten med Ingemar Glens i DN? En kommentar löd så här:

"Leffe: Med erfarenhet från 4 barn kan jag konstatera att; 1. När barnen är små, typ under 5 år, har de haft begränsat behov av mig som pappa. 2. När barnen börjar med sina fritidsintressen som idrott etc, har de haft ett stort behov av mig. (Här är ju papporna totalt dominernande). 3. Jag tillbringar 2-4 timmar per dag med dem i princip alla dgr i veckan, under nu totalt nästan 20 år. Detta innebär att jag har långt mer ( tid mätt) kontakt med barnen. Fråga; Är det inte bäst att mamman passar på och tar hand om barnens medans de är små, för sen är det ju i praktiken papporna som tar över?"

Är inte detta intressant? Att barn under fem ses som "för små" för en pappa?! Och: om nu detta ändras -- det bör kämpas för, tycker jag -- måste det ju betyda att mammor får umgås mer med barn över fem, dvs. skjutsa till aktiviteter osv? Är då mammor beredda på det? En öppen fråga från mig. I jämställda förhållanden kan kvinnor inte förvänta sig att mannen sköter hela kontakten mellan barn och offentligheten/samhället, s a s, utan det måste göras gemensamt, anser jag.

Johan sa...

Ja, det tog slut. Efter ännu ett barn och 5-10 år senare hade hon blivit kär i en arbetskamrat och skilde sig. Men dom passade nog inte ihop heller.

Jag skulle tänka mig att det är män som antingen är mycket kära eller mycket rädda för att vara/bli ensamma som skaffar barn för att kvinnan vill och hotar med att göra slut.

Den förvånade pappan sa...

Rent spontant tycker jag att "Leffe" låter som en idiot. Men vad vet jag, jag läste inte chatten.

Att barn under 5 år inte "har så stort behov" av sin pappa var faktiskt bland det dummaste jag hört.

lalouve sa...

"När barnen börjar med sina fritidsintressen som idrott etc, har de haft ett stort behov av mig. (Här är ju papporna totalt dominernande)."

För papporna fixar matsäck till utflykterna, tvättar och torkar skitiga träningskläder, handlar nya träningskläder när de gamla är urvuxna, skjutsar ungar som ska sälja bingolotter, bakar kakor till klubbens försäljning? Det var ju trevligt att höra. Tillåt mig tvivla lite. Men om papprona gör allt detta skulle ju mammorna ha mer tid att skjutsa till träningen.

David sa...

Till lalouve: instämmer. Jag menade inte att den urklippta kommentaren var rätt. Jag ville problematisera inställningen!