...är inget man tänker på dagligen när man är i min ålder. Men. Jag jobbar ju på en tidning för 50+ (M-magasin) och DÅ tänker man faktiskt på pension ;-)
Vi får dagligen brev från kvinnor 50-60-70 år gamla. Många, många handlar om vilken ekonomisk kris de befinner sig i. Många har blivit lämnade (eller har lämnat) sina män. De har varit hemma länge med barn, jobbat deltid och har nu usel pension. Ett brev som berörde mig särskilt som kom för någon vecka sedan var från en kvinna vars man lämnade henne efter 27 års äktenskap (för en yngre kvinna). Hon hade sett fram emot att jobba lite mindre nu de sista åren innan pensionen. Hon var trött och orkade inte så mycket. Hon hade sett fram emot guldkant-tillvaron, hur de nu skulle kunna resa, umgås, vara på landet och så vidare. Men. Istället var hon nu tvungen att gå upp till heltid. Flytta till en liten lägenhet, jobba som attan för att hinna få upp sin pension innan hon går i pension om några år - då som ensamstående. Hon skriver att hon alltid har satt familjen först. Tagit allt med barnen. Skött hemmet. Han har jobbat och tjänat pengar.
Jag tänker på det när jag läser alla mammabloggar. Många är så aningslösa. Tycker att pengar är något värdsligt och frågar sig vad som egentligen är viktigast, pengar eller barnen. Ja, det är klart att det är barnen. Men det är inte så roligt att leva på existensminimum när man är över 65... Och man behöver ju inte välja. HAN behöver ju inte välja.
Mammor därute, se om ert eget hus!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
7 kommentarer:
En frågeställning jag tog upp på infomötet hos Försäkringskassan när de stod och talade om att man ska ta till vara på tiden hemma, dra ut på din ledighet, samtidigt som de sa rakt ut att det bästa rent ekonomiskt brukar vara att mannen är hemma, då han oftast tjänar mest. Men varför ser ingen att detta leder ju till att den ena tjänar mest hela tiden? Ska jag vara hemma mest ska jag också får bestämma hur JAG vill vara ledig, inte hur VI ska vara lediga.
Jag förstår inte... Vad är det du vill? Jag fattar helt ärligt inte ditt inlägg. Att HON tar mest av föräldraledigheten leder ju till att han tjänar ännu mer. Vilket leder till att kvinnor diskrimineras ännu mer. Eller är det det du menar? Och när försäkringskassan säger att mannen bör vara hemma tror jag att de menar att han ska vara hemma halva tiden. Tror inte att de är så moderna att de föreslår att HAN ska vara hemma hela tiden (det tycker inte jag heller, jag tycker att barnet har rätt till båda sina föräldrar). Förklara vad du menar, jag förstår inte!
Jag har dels suttit i kundtjänst på FK och mött alla dessa ensamstående kvinnor med låg pension. Den är så låg att man knappt fattar att man kan överleva på den.
Och nu jobbar jag också med äldre och ser hur många gånger kvinnan sitter kvar när mannen antingen lämnat henne eller lämnat livet.
Det är dyrt att bli gammal, med avgifter för medicin, hemtjänst och sjukvård. Och har man då en låg pension blir varje dag en kamp, vilket inte är kul när man är gammal och sjuk.
Så jag är mån om att jag ska jobba och tjäna in till pensionen och att min man kompenserar mig med pensionssparande under den tiden jag minskar i arbetstid när barnen är små.
Visst pengar är inte allt, men det är svårt att vara kvar ensam att ta hand om barnen utan pengar. Och änka kan man bli när som helst i livet.
Ahh, såg att jag skrivit fel i mitt inlägg. Inte konstigt att det blev snurrigt, förlåt!
Försäkringskassan sa att mamman, inte mannen, bör/ska vara hemma så mycket det bara går. Gärna under flera år med barnen och kanske jobba halv- eller deltid när det är dags att jobba igen. Å detta leder ju till att mannen fortsätter att tjäna mest, hela tiden (arbetsliv och pension).
Det jag menade med sista meningen är att om vi (jag och pappan) kommer överrens om att jag ska vara hemma, är det upp till mig hur jag vill ta ut dagar och börja jobba igen.
Hur som haver tycker jag det var väldigt skönt att läsa ditt blogginlägg då det var precis de frågeställningarna jag tänkte på efter infomötet med försäkringskassan.
Aha, då förstår jag! Tack!
Detta inlägg är min största käpphäst. Jag struntar i vem som bakar och snickrar, men bli fattigpensionär frivilligt.Aldrig. Jag känner många fattigpensionärkvinnor, som antingen har blivit lämnade, eller väljer att bo ihop med en man som man tröttnade på redan för 20 år sedan. Så himla kul att vara gifta i 40 år är det inte. Männen är väl lika trötta på sina fruar, men de stannar för hemservicens skull. blää....Anne
Om man som kvinna vill jobba deltid kan man se till att mannen skickar in en blankett till fk där han skriver över sin pension till kvinnan. Så har min man gjort. Jag njuter av att jobba lite och samtidigt få en fet pension (min man tjänar bra!).
Skicka en kommentar