Nä, för bara genom att försöka vara en perfekt förälder så är man inte en perfekt förälder. Hillevi Wahl skrev en så bra krönika om detta.
"Just nu pågår en ständig kapplöpning om vem som är mest, bäst och vackrast bland mammor och pappor. Vem som har flest barn, pysslar mest, har bästa kvalitetskläderna, fixar flest kompisar, hämtar tidigast, har roligaste kalasen, lagar mest hälsosam mat och har det finast hemma.
Sedan ska man ju vara snygg också. Och hinna raka sig. Och gärna skriva några böcker medan man är mammaledig."
JA! Det är ju precis detta vår bok handlar om!
Och nu skriver hon på sin blogg om att fler föräldrar borde gå ner i tid. Tack! Ja, jag måste höra det. Min workoholic-tarm värker och drar i mig, det är som ett beroende, jag måste läsa precis sånt här som du skriver för att kunna stå kvar och fast i mitt deltidsbeslut, utan att skämmas eller få ångest och känna att jag inte längre är någonting värd:
"Jag önskar att fler föräldrar gick ned i tid. Inte minst män. På den punkten är det nattsvart på jämlikhetsfronten. Men jag tror att det många gånger är som för er, att man har sin identitet i att vara “jävligt bra på att jobba”.
Och då vill jag säga två saker:
1. Det handlar om en sådan kort tid i våra liv när barnen är små. Senare kan man jobba mycket igen. Om man vill.
2. Det går att kombinera. Man kan vara en jäkel på att jobba när man jobbar. Och en jäkel på att vara med barnen när man är med dem. Problemen uppstår oftast när man försöker göra båda sakerna samtidigt, när man fixar barn-grejer på lunchen eller ringer jobbsamtal hemma."
Jag är inte det jag presterar, jag är inte det jag presterar.
Jag duger som jag är, jag duger som jag är.
Jag är inte perfekt. Jag är good enough.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Vi har gjort en deal jag och min man, vi är båda lärare och kommer att gå ner i tjänst en termin var till att börja med. Jag i höst och han i vår. Har också delat föräldraledigheten och vab-dagar, även om dessa sjukdagar aldrig passar in för någon självklart. Antagligen underlättar det att vi har samma jobb och i princip samma lön (jag tjänar 200 kr mer...)
Tack för en bra blogg!
Jaaaa!! Att vara och prestera "Good enough" är defenitivt något man borde lyfta fram mer. Men det är svårt att veta var gränsen går, det kräver enormt med övning för att prioritera bort det där "lilla extra".
Jamenvisst är du det! Och tänk vad underbart när dina vuxna barn kan säga "på onsdagar brukade mamma och jag..." istället för "mamma såg jag knappt - hon jobbade ju ändå alltid". Investering är vad ni gör.
Ha Ha Vettig tanke att så fort man försöker vara perfekt så blir man det inte. Vägra föräldratävla...Ledig en dag i veckan fungerar bra för mig. Alla vet att jag är ledig torsdagar och det blir mindre stress än att försöka sluta tidigare. Underbar blogg ni har
Nä, vem orkar ha en perfekt mamma! Då lär man sig ju inte att man själv har rätt att ha brister. Jobbig uppväxt! Mycket att leva upp till senare i livet.
/Mia
Skicka en kommentar