Nostalgiska minnen

För er som inte sett Marianne Arhnes fruktansvärt fördomsfulla filmer (vilken fin alliteration!) så ska jag här ge er ett smakprov: En scen i flickfilmen visar en kvinnlig präst som insett att hon hamnat fel i livet, hon slutar som präst och flyttar ut till landet där hon startar kafé. Först där är hon lycklig. På kafét bakar hon bullar och gör små uppträdanden för sina gäster. Rigmor Roberts analys är att män alltid har haft en nära koppling med Gud och himlen och kyrkan, medan kvinnorna är närmare naturen. I kafét ute i skogen hittade hon tillbaka till sin kvinnlighet i och med att hon sysslar med kvinnliga sysslor som "bröd och skådespel".

Jag skojar inte! Båda filmerna går ut på att visa den sanna manligheten och den sanna kvinnligheten.

En annan kvinna de intervjuar är en liten tanig sak med tjocka glasögon som är ingenjör. Hon förklarar att hon inte vill föda barn utan hoppas på att man ska uppfinna en konstgjord livmoder. Som kontrast till henne visar man en barfota Timotej-tjej* med vit klänning och långt blont hår som leker med en lite guldlockig ettåring på en svensk sommaräng. Den "riktiga" kvinnan/modern vs den "oriktiga" kvinnan/modern, liksom.

*Kommer alla ihåg Timotejreklamerna som gick för hundra år sedan? För Timotej-schampot. Det var alltid blonda långhåriga unga kvinnor i vita kläder som dansade på en sommaräng...

Ps. Det roligaste var när feministradion Freja skämtade om Marianne Arhne och Rigmor Robert och deras särartsfeminism att det var en konspiration, att de egentligen var män: Arne och Robert!