Såg just briljanta Vanna Rosenberg (hon har varit min idol ända sedan hon proppade munnen full av godis samtidigt som hon säger till sin kompis att hon måste banta tillsammans med henne för att vara solidarisk i Agnes Cecilia för cirkus 20 år sedan) i titelrollen i Drottning Kristina på Stockholms stadsteater. Den har premiär i morgon och jag är övertygad om att föreställningen kommer att få strålande recensioner. I alla fall kommer hon att få det.
Jag trodde vartenda ord Vanna Rosenberg sa från scen och jag blev bara mer och mer fascinerad av drottning Kristina. Måste hitta någon bok om henne och läsa mer! Vilken fantastisk kvinna! Komplex, motsägelsefull, smart, påläst, tragisk, stark, modern.
Vill man lära sig något om att man inte föds till kvinna, eller man, utan man blir, så ska man se denna förställning. Kristinas alla bröder dog vid förlossningen, hon var den enda som överlevde, den enda som kunde ta över tronen. Uppfostra henne till man, bad hennes pappa Gustav II Adolf, Axel Oxenstierna. Kristina uppfostrades till man och kung. Och hon lärde sig förakta kvinnor. Hon föredrog männens sällskap. Hon förväntades agera och regera som en kung, men samtidigt reproducera som en kvinna. Inte lätt att vara både ock, eller varken eller.
Om makt och kön och en fantastisk studie i vad identitet egentligen är. Om önskan att få slippa vara man eller kvinna och i stället bara få vara människa.
Gå och se!
1 kommentar:
Lästips: Silvermasken av Peter Englund
Skicka en kommentar