Kom nyligen hem från Hillevis releasfest för hennes bok Hungerflickan som jag tidigare har skrivit om. Jag och lilltjejen var där och åt god mat och träffade massor av trevliga människor.
Jag brukar ju sällan bli privat här på bloggen, och visar nästan aldrig bilder. Det finns egentligen ingen tanke bakom det, mer än att jag inte ser detta som en dagboksblogg, utan mer som en politisk blogg. Men Hillevis man Gunnar tog den här bilden på oss så nu lägger jag ut den!
Med på kalaset var bland andra Ninni Schulman (som snart också kommer med en bok!) som också skrivit om hämta tidigt på förskolan. Läs här! Hon hade med sig ett broderi som jag skrattade gott åt:
"Livet är en tävling, försten till dagis vinner"
(Borde ha tagit bild på den.)
På kalaset träffade jag också Josefin som till min stora glädje berättade att flera av hennes arbetskamrater brukar läsa den här bloggen. Jag blev jätteglad. Det kanske låter konstigt, men ibland glömmer man att folk faktiskt läser det man skriver.
Jag säger det inte så ofta, men tack alla ni som läser! Det betyder mycket! (Och ni behöver inte hålla med mig om allt ;-)
Ps. Och tack Hillevi för trevligt kalas!
Ps2. Jag hittade ett otroligt välformulerat inlägg i hämta tidigt på dagis-debatten på bloggen Ulrikas värld. Läs det här!
Inlägg
7 kommentarer:
Jag vinner inte. Illa, eller inte...
Ett annat dilemma är alla dessa skollov som andra föräldrar lyckas fixa ledigt eller barnvakter så barnen slipper fritids och dagis, så de ska få vara lediga och kunna sova ut..... Jag själv kommer sällan ifrån arbete och mina barn får vara där kanske med 2 andra barn medans alla (65 andra inskrivna) sover ut hemma hos sig. Detta maler just nu i min mage när jag sitter och arbetar på barnens påsklov. Hur gör ni andra?
//Å i Norrland
Jag jobbar! Och håller naturligtvis med dig. Det är ett dilemma... jag har fem veckor semester på ett år. Det är inte lätt att få det att räcka till både sommar, sportlov, julledigt, påsklov och höstlov... Mina barn är ofta på dagis och fritids när andra är lediga. Och då har jag inte ens nämnt alla klämdagar då man förväntas låta barnen vara ledig eller studiedagar. På fredag till exempel är dagis stängt... Det blir en semesterdag. Då har jag 4 veckor och 4 dagar kvar...
Vi jobbar på påsklovet vi också. Det går inte att fixa allt. Dessutom tror jag faktiskt att barnen tycker att det är lite mysigt att vara på dagis/fritids när det inte är så många barn där.
Vissa klämdagar och studiedagar brukar vi samarbeta med andra dagispäron. Ena dagen tar de, andra vi.
Det var för övrigt roligt att ses, Rebecka.
Hej Ninni! Ja, det var kul, fast kort. Hoppas vi får tillfälle att prata mer en annan dag! Jag vill läsa din deckare också!
Idag såg jag att du länkat till mig. Och att du tycker att jag skrivit ett "otroligt välformulerat inlägg". Men så glad jag blev, att höra det från ett proffs.
Jag har ju undrat så var alla mina besökare kommer ifrån :)
Och din debattartikel var befriande... den artikeln med.
Påsklov schmåsklov!
På vår fsk är det lite färre barn – de som saknas har nästan alla äldre syskon – men inte så att det märks direkt.
Vägra ha skuld för att man har inte har tider som ett skolbarn utan som en förvärvsarbetande vuxen! För – hör och häpna! – som förälder är man förvärvsarbetande vuxen! (Ofta i alla fall.)
Ja snälla, kan vi inte bara vägra ha skuld för påsklov och klämdagar och what not? Varför ska vi ha skuld för att vi arbetar? Det är ju helt vansinnigt.
Och sommaren då ... En sommar hade vi verkligen sträckt oss till det yttersta för att åstadkomma 8 sammanhängande veckor ledighet tillsammans med barnen (ingen av oss hade lust att vara ensamma på landet med de då småbarnsjobbiga ungarna). Det innebar att jag fick jobba på kvällarna och deras far fick susa in till stan vissa dagar och ständigt stå i telefonjour.
Någon gång mitt under ledigheten var jag tvungen att åka förbi dagis för att få ett fk-intyg stämplat. Det var en riktigt varm dag, och när jag kom upp till dagisgården och såg de halvnakna ungarna som lekte i vattenspridarna, skrikande av glädje, och de sommarklädda pedagogerna som höll på och duka upp lunchen i skuggan utanför matsalen, då ångrade jag att vi försökt "rädda" ungarna från förskolesommar. Jag hade gärna stannat där själv.
Hur det gick med vår långsemester? Vid fem veckor började barnen längta efter kompisarna. Efter sex veckor ringde vi och bönade och bad om att få komma tillbaka en vecka tidigare. Efter sju veckor var mycket glada barn tillbaka på fsk och dito föräldrar vid skrivborden.
I år blir det fyra veckor.
Skicka en kommentar