måndag 15 juni 2009

Den renoveringstid nu kommer...

När jag och Tinni skrev boken var jag ibland rädd för att vi överdrev. Visst, vi hade många siffror och mycket statistik som backade upp oss, men ändå... Kunde det vara så drastiskt som vi skrev?

Så får man ett pressmeddelanden och känner ett lugn sprida sig. Jo, det är som vi skrev.

Eller vad sägs om detta pressmeddelande från SBAB (och kom då ihåg att detta är nu, under lågkonjunkturen och värsta krisen, vi skrev vår bok när det fortfarande var högkonjunktur)...

"Svenska folket renoverar för 85 miljoner i sommar
– kvinnor planerar, män genomför"

Det fortsätter så här:

"Sex av tio villa- och bostadsrättsägare, cirka en miljon hushåll, kommer att renovera bostaden i sommar."

Min man har byggt en altan i helgen i hällande regn tillsammans med sin pappa. Jag har tagit hand om barnen precis hela tiden. Inser att jag aldrig skulle palla en renoveringssommar, jag som knappt pallar en renoveringshelg...

Har ni erfarenheter av renovering? Och hur gör man för att undvika att det blir könsstereotypt när man renoverar? Det känns som att det är extra svårt att leva jämställt när man renoverar...

6 kommentarer:

Karin J sa...

Enkelt. Gift dig med en man som inte vet vad som är upp och ner på en hammare ;)
Skämt åsido så har vi inte dem problemen just på grund av att M är så förbannat ohändig. Det gör att jag som är den som är något händigare gör det jag kan, eller så slår vi våra okloka huvuden ihop. Och medan jag slipar och skruvar tar han hand om barnen och lagar mat.
Eller så får vi köpa in hjälpen. Dyrt, men jämställt.

Frida sa...

Jag har svårt att förstå/relatera till den här frågan. Kanske ska jag helt enkelt köpa boken? För att diskutera med "ordentligt på fötterna" är ju roligt!

Min man renoverar bit för bit. Vi gillar båda lika mycket att planera och åka till Bauhaus och kika på utbudet av golv, klinkers och blandare.

Jag får ett mysigare och roligare hem för varje steg i trappen som blir färdigt. Han är väldigt tacksam över sina serverade fikapauser.

Kanske är vi naiva. Kanske inbillar vi oss, i vår vardag vi benämner som jämställd? Kanske har vi en stor fördel då vi varit tillsammans sedan 17-års åldern?

Kanske ska jag bara köpa boken? Eller? Ska jag det?

Anonym sa...

Ja, det är klart att du ska köpa boken! Jag har kommit till sidan 99 och inser att jag lever i en annan värld än den som beskrivs i boken. Feminist utopia kanske? Finns det verkligen kvinnor som förhör sina män på barnens klädstorlekar? Vad är cupcakes? Jag börjar nästan nästan undra om jag borde ha dåligt samvete för att jag inte har dåligt samvete! Eller för att jag aldrig lagar mat...och aldrig skulle komma på tanken att renovera.

Fast, jag läser boken på toan. Ett kapitel i taget. Vilket kanske ändå säger en hel del :-)

L

Frida sa...

Blir ju genast nyfiken på denna "L". Jag utgår ju från mitt eget liv, min parrelation jag lever i. Är jag lyckligt ovetande om eventuella orättvisor oss emellan? Eller är det så, att om man är lycklig så är det lika med jämställt? Eller... kan man vara lycklig i motsatsen? Blir nyfiken. Nu ska jag köpa boken. Och att läsa på toaletten,ha ha, det säger nog inte så mycket trots allt? Kanske är det då du har egen tid?

Nina Day sa...

Vi renoverar inte alls! Vi bor i hyresrätt, inte enbart men delvis för att slippa praktiskt fix. Funkar finfint.

Luned sa...

För mig som singel är detta inget problem förstås - vill jag ha det omtapetserat får jag fixa det själv. För tillfället ska jag riva en gipsvägg, kakel, putsa upp kakelväggen igen och..en massa annat. Hade jag haft pojkvän hade jag nog ändå insisterat på att göra detta - jag är inte bra på det (än) men det är ju roligt! Och hur ska man annars lära sig?
Lite hjälp hade dock inte varit fel. :)

Jag kan dock tänka mig att det är lätt att trilla in i stereotyper. Dessutom är det lite störande med folks kommentarer om att ooooj, gör jag, en tjej (!) sånt själv?!? Suck. Det är ju kul!!! Det är att baka också, men inte får jag lika många kommentarer om det.

Men det är fasen roligare att förstöra saker. Och även om man nu (otroligt nog) inte skulle tycka att det var roligt - allt är inte det. Det behöver ändå göras.