fredag 25 mars 2011

Hellre barnflicka än utbildad pedagog


Som ni säkert vet har SvD granskat nannyverksamheten ett tag nu. Enligt branschen är just hämtning på förskolan den vanligaste barnvaktstjänsten. Och jag tycker att det är ett väldigt intressant fenomen. Det visar ju väldigt tydligt vilka ideal som i dag råder. Man ska inte ha barnen kvar sent på förskolan (och att inte lyckas leva upp till det ger en ökad stress bland de föräldrar som inte kan leva upp till normen och hämta tidigt, som Kommunals rapport visade för några veckor sedan).

Det handlar inte bara om att man vill vara med sina barn mer - för många anlitar i stället en barnflicka som hämtar barnen. Man väljer alltså hellre en outbildad yngre person att ta hand om sina barn, än utbildade pedagoger på förskolan. Och ja, jag kan förstå argumentet att man vill ge barnen en chans att varva ner. Men samtidigt är det ett privilegium för de som har råd. Man subventionerar de som redan har, i stället för att bygga ut och satsa på den allmänna barnomsorgen - som alla har tillgång till. Samtidigt ökar man kraven på föräldrar, genom att spä på normen att hämta tidigt. Och det blir ännu jobbigare för de som inte har råd. Varken att gå ner i tid, eller har råd med en barnflicka. Jag kan inte annat än att tycka att utvecklingen inte är helt lyckad.

Så här säger Kommunals ordförande Annelie Nordström i SvD i dag:

"Rut-avdraget är ett svar på de välsituerade kvinnornas rop på hjälp. Det infördes i stället för att lägga de resurserna på en bra bemannad förskola, så att man lyfter bort skammen från kvinnornas axlar – för det är där den vilar."

Ja, man accepterar det omöjliga pussel och de ouppnåeliga krav vi har ställt på oss själva i dag. I stället för att ifrågasätta dem. Och så hjälper vi de som har råd att köpa sig ifrån skuldkänslorna. Vi glömmer totalt klassperspektivet och lämnar som så ofta männen utanför. (För det handlar framför allt om mammornas skuldkänslor.)
Lär gärna vad jag tidigare har skrivit om klassperspektivet i den här frågan. Här och här och här och här!

Nalin Pekgul skrev i en debattartikel efter min debattartikel i Aftonbladet förra året så här:

"Alltså: Sopa undan alla spår av 70-talets optimism och de vuxnas stolthet över daghemmen. In med det dåliga samvetet över att barn ska behöva vara kvar på förskolan för att deras mammor behöver arbeta. Det är nödvändigt för balansen i familjen. Medelklassen sätter normerna som präglar samhällsutvecklingen."

Det här är i allra högsta grad en klassfråga. Och vi löser inte livspusslet eller jämställdheten genom att subventionera medelklassen! Måste citera Nalin Pekgul igen:

"Hämta tidigt-stressen ger kommuner en möjlighet att hålla nere kostnaderna för barnomsorgen. Om barnen hämtas redan klockan fyra kan barngrupperna vara stora och personaltätheten låg. Om barnen för allt i världen inte är på förskolan för att mammorna ska kunna arbeta utan endast för få ta del av den stimulerande pedagogiken behövs inte någon barnomsorg på obekväm arbetstid.

Alliansregeringen går medelklassfamiljerna till mötes. Med barnomsorgspengen, som också ska kunna betala så kallad pedagogisk omsorg, drivs förskolan mot en deltidsverksamhet som starkt påminner om de gamla lekskolorna. Rutavdraget kompletterar den pedagogiska omsorgen. I förlängningen kommer en marknad att växa fram som erbjuder enklare tillsyn av barn.

Av politiker som tar jämställdheten på allvar krävs dock en överblick som ser längre än till medelklassfamiljernas behov att få balans i sina liv.

Till det mest akuta hör bristen på barnomsorg på kvällar nätter och helger. Inom LO-grupperna arbetar drygt hälften av kvinnorna med små barn på obekväm eller oregelbunden arbetstid. Mot detta ska ställas att endast cirka 4 000 barn är inskrivna i förskoleverksamhet eller skolbarnsomsorg på kvällar, nätter eller helger. Under dessa förutsättningar blir det inte lätt att arbeta heltid vilket också avspeglas i statistiken. Andelen kvinnor med små barn som arbetar heltid är endast 58 procent för sammanboende och 65 procent för ensamstående kvinnor.

Riksdagen har antagit jämställdhetsmålen och en fungerade barnomsorg är en förutsättning för kvinnors ekonomiska självständighet. Men det faktum att ett mål antagits av riksdagen är inte någon garanti för att politiken på nationell och kommunal nivå inriktas mot att uppfylla detta mål. Barnomsorgen är dessutom en kommunal uppgift. Det finns mycket som kan komma emellan, inte minst när kommuner ska fastställa sin budget."

Annelie Nordström fortsätter i SvD i dag så här:

"Vi vill se frikostigare öppettider och att det är okej att barnen är där, genom att det är bra bemannat. Föräldern ska inte behöva möta en barnskötare eller förskolelärare med tio snoriga, trötta ungar i hallen. I stället ska barnet kunna krypa upp i knät och få lugn en stund."

Mitt förslag: Se till att det finns bra och pedagogisk verksamhet för barnen på förskolorna de tider då föräldrarna arbetar! Och dra in männen i detta - dela på hämtningar och lämningar. Gör så att ALLA småbarnsföräldrar blir obekväm arbetskraft. Gör så att arbetsmarknaden tvingas räkna med att arbetare i en viss ålder kommer att ha andra saker att prioritera några år (och kanske kan det bidra med att göra andra åldersgrupper än just 30+ och 40+ attraktiva på arbetsmarknaden - 20+ (den grupp som är allra mest utanför arbetsmarknaden) eller 50-60+ (som ofta får klamra sig fast, trots lång erfarenhet, gedigen kunskap och massor av tid).

7 kommentarer:

KaosJenny sa...

Bra förslag med tillägget att vägra känna dåligt samvete för att ni har barnen på dagis. Om det känns som om en 20 årig barnflicka är bättre än dagiset, byt. Jag hämtade en glad Lillasyster klockan fem idag (ja, det är fredag). Det var hon och en tjej till där och de hade klätt ut sig till monster. jag hade jobbat klart och var nöjd med tillvaron. Lillasyster var också nöjd. Lillebror tycker att det är härligt så där på kvällskvisten på fritids. Frukt och läsning brukar stå på agendan då (det brukar det inte bli hemma vid den tiden, mer matstress). Vi biter oss i svansen om vi inte uppskattar våra dagis och fritids.

Anonym sa...

Det mest intressanta med detta inlägg är att de som är 20+ och deom är 60+ är intressanta grupper att räkna med när det gäller barnpassning. Jag har hellre mitt barn under skolålder i en stor grupp i en annan lokal en del av dagen och möjlighet att komma hem tidigare. Varför ska barn vara på en institution om vi kan ordna det bättre. Att universitetsungdomar extraknäcker med att passa barn är normalt i alla andra länder, men i Sverige är de för fina för det, eller får inte arbeta för att behålla studielånet. Å andra sidan har studenter i Sverige mycket mer penagr att leva på än studenter i andra länder. Och de som är över 60 och har massor med erfaremhet vill man inte utnyttja. Varför skulle det vara fel attIstället för RUT o ROT skulle man ha lägre marginalskatt i lägre inkomstsegment så skulle det gå utmärkt för en privat familj att anlita hjälp. Och en studerande skulle kunna ha ett bra extraknäck.
Vi har så stel arbetsmarknad med så mycket påhittad politisk korrekthet. När jag pluggade hade jag alltid ont om pengar och tog gladeligen massa extraknäck till låg penning. Det var helt OK för jag hade ju ingen erfarenhet då. Att kräva att alla har en hög minimilön utan någon erfarenhet är befängt.

Jag håller helt med om att det ska finnas bra dagis och de ska vara väl bemannade för den som tycker dagis är bra. Men själv tycker jag inte att det är en bra institution, mina barn har dåkig erfarenhet av dagis och varför ska jag skattesubventionera den modellen om det inte går att skattesubventionera barnflickor som jag tycker är en bättre modell. Det bästa vore att inte skattesubventionera för alla utan bara för de som verkligen behöver subventionerad dagistaxa eller subventionerad barnflicka, då skulle det räcka till alla de som behöver ekonomisk hjälp istället för att dela ut lite till alla som har barn. Alla behöver inte det utan kan hitta sin lösning själva.

Elin Pergéus sa...

Hej Rebecka!
Har läst din blogg ett tag och tycker den är väldigt intressant. Jag är journaliststuderande och gör just nu mitt slutprojekt om den så kallde "hemmafrutrenden" som sveper över landet. Jag skulle väldigt gärna vilja komma i kontakt med dig för att ställa lite frågor om dina åsikter i frågan men jag lyckas inte hitta någon mailadress till dig här på sidan... Hur kommer jag lättast i kontakt med dig?

Hälsningar Elin
(elinpergeus@hotmail.com)

cruella sa...

Intressanta inlägg och kommentarer. Måste bara kommentera Anonyms åsikt om att man bara borde subventionera dem som verkligen inte har råd med dagis etc. Just så är det i många länder och just så skapar man klassklyftor.

Tror du på fullaste allvar att dagis och förskolor eller varför inte skolor och lägenhetsområden för fattiga enligt samma princip borgar för någon kvalitet över huvud taget?

Anneli sa...

Åh så bra skrivet, som vanligt! Håller helt med dig.

Vore intressant att höra vad du tycker om en ev höjning av max-taxan för att finansiera en bättre omsorg (om nu inte pengarna från ett avskaffat rut-avdrag räcker...)?

Anonym sa...

Elin: Den så kallade hemmafrutrenden handlar mer om estetik, mode, intresse för olika former av "hemarbete" typ matlagning, bakning, handarbete etc än det handlar om att faktiskt vara hemmafru.

Det finns i princip inga hemmafruar i Sverige. Hemmaföräldrar finns det något fler av, men även dessa är få till antalet. Intresset för vårdnadsbidraget har varit väldigt svalt, bara några enstaka procent av dem som har rätt till det har valt att nyttja det.

Jag tror att många föräldrar skulle vilja vara hemma ett tag med sina barn på heltid eller deltid, men den längtan förlöjligas och osynliggörs när krönikörer, debattörer m fl raljerar över den så kallade hemmafrutrenden. Jag har själv varit hemmaförälder och min man är det numera. För oss handlar det om tid för våra barn, definitivt inte om nybakade cupcakes och mad-men-estetik. "Hemmafruestetiken" tror jag omhuldas även av dem som jobbar heltid och inte har några barn, så jag tror att det är viktigt att du kompicerar ämnet när du skriver om det och aktar dig för förenklingar. Vore jätteintressant om du återkom med länk till ditt projekt när det är klart. Ett spännande ämne!

Anonym sa...

I mitt fall, och garanterat många andra ensamståendes fall, är problemet vare sig hämta-tidigt-hets eller frånvaro av nattis, utan att helt vanliga förskolors öppettider inte räcker. Jag tex har en knapp timmes pendling i vardera riktning, vilket jag tror är helt normalt, åtminstone i Stockholmsregionen. Jag har helt vanliga kontorstider 8-17. Detta gör att jag måste lämna i schema och behovspröva att 6-åringen får lämnas tidigare på fritids. Och att jag alltid hämtar detta barn sist, vid stängningsdags kl 17.30. (Det andra barnets förskola stänger 18.) Nej jag jobbar ännu inte full tid de veckor jag har barnen - för det går inte. Nanny har jag tyvärr inte råd med.

Vad beträffar den av skuldbelagda medelklassmammor införda hämta-tidigt-hetsen så bekommer den inte mig såtillvida att jag som behövande pekas ut. Tvärtom är det positivt att mina barn får lite egentid med vuxna pedagoger vid slutet av dagen. Så länge barnen själva inte känner sig avvikande dvs! Här är det vi vuxna som har ansvar att inte stigmatisera senthämtande föräldrar och i förlängningen deras barn!

BB