Ja, det var ju egentligen ingen överraskning att vårdnadsbidraget var ett fiasko, som SCB:s studie visade redan i höstas. Knappt 2 procent av alla berättigade tog ut bidraget och 90 procent av dem var kvinnor. Det är en krånglig reform som få utnyttjar och den är starkt könskonserverande, visar rapporten.
Man skulle ju kunna tro att det glädjer mig. Och till viss del gör det det. Jag är glad att det blev ett fiasko och jag är glad att så få i Sverige velat utnyttja det. Men jag är inte glad åt vad bidraget faktiskt bidrar med - Könskonserverar och gör det ännu svårare för framför allt invandrarmammor att komma in på arbetsmarknaden.
Så här säger till exempel Ann-Zofie Duvander, forskare på försäkringskassan, till nya tidningen Feministiskt perspektiv:
– Rapporten håller inte SCB:s vanliga klass, till exempel har de inte delat upp på kön i tabellerna, säger Ann-Zofie Duvander. De borde även ha delat upp utländsk bakgrund i nordisk, EU och utanför EU. Vi vet att personer med utomeuropeisk bakgrund löper störst risk att drabbas negativt av vårdnadsbidraget. Att ha en finsk mamma är inte alls samma sak som att ha en mamma som är flykting från Somalia.
Hon visar också på farorna med vårdnadsbidraget, trots att så få tar ut det:
"– I Norge gjordes direkt fler och bättre utvärderingar av vad vårdnadsbidraget betydde för skatteintäkter och hur kvinnors arbetsmarknad påverkades, säger Ann-Zofie Duvander. Det norska vårdnadsbidraget ledde först till att kvinnor var hemma en längre tid. Efter några år hade kvinnor även fått sämre förankring på arbetsmarknaden och minskat antal arbetade timmar. Utvärderingarna bidrog till att politikerna och opinionen omvärderade politiken och började bygga ut förskolan kraftigt.
Det norska exemplet visar att mönster förändras långsamt. Att det var väldigt få som använde vårdnadsbidraget i Sverige 2009 behöver inte betyda att det alltid kommer vara så. Och även om få har bidraget kan det bli vanligt i vissa marginaliserade grupper. Därför, menar Ann-Zofie Duvander, är det viktigt att göra bra utvärderingar och följa utvecklingen. Socialdepartement har dock en helt annan tolkning av SCB:s rapport."
Jag har skrivit många texter om vårdnadsbidraget under åren. Här är min debattartikel på svtdebatt.se till exempel.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
8 kommentarer:
Vårdnadsbidraget är inte ett fiasko för att relativt få människor nyttjar det. Det är till stor glädje för oss som tar ut det. Mycket egendomligt att kalla något för fiasko bara för att inte majoriteten använder det. Är Feministiskt initiativ ett fiasko enbart för att få röstar på det?
Målet med vårdnadsbidraget har aldrig varit att konkurrera ut förskolan, det är ett ALTERNATIV till förskolan. Om sedan 1 eller 50procent väljer att nyttja det är oviktigt, poängen är att föräldrars och familjers valfrihet har ökat, vilket är bra i sig!!!!
Sedan finns det många tänkbara anledningar till att få ännu använt vårdnadsbidraget, utöver att man inte gillar det som idé alltså:
-Reformen är relativt ny, det kan ta tid för den att "sätta sig". Statistiken bygger ju på hur det såg ut för ett år sedan, kanske är det redan fler som använder vb?
-Det är bara cirka en tredjedel av landets kommuner som öht erbjuder vårdnadsbidraget.
-Summan, dvs 3000 kronor/månad är låg. Särskilt jämfört med förskolesubventionen som ligger på cirka 13 000 kronor/månad. Om kd hade fått igenom förslaget om en höjning till 6000 hade intresset sannolikt varit större.
-Ingen i familjen-alltså inte heller den andra föräldern-får uppbära a-kassa, långsiktig sjukersättning, föräldrapenning eller andra ersättningar samma kalendermånad som man tar ut vårdnadsbidraget (vilket för övrigt lär innebära att det inte främst är människor i så kallat utanförskap som tar vårdnadsbidrag då åtminstone en i familjen måste ha en lön som det går att leva på).
-Om man avbryter en period med vårdnadsbidrag gäller fem månaders karens för att åter ha rätt till bidraget.
Sedan angående de "stackars" invandrarkvinnorna och deras barn(särskilt stackars om man kommer från Somalia tydligen?!) så ställer jag mig väldigt frågande till om du verkligen tror att förskola är att föredra i alla lägen? Vet du hur stora barngrupperna är på många håll, särskilt i storstäderna? Det här handlar dessutom om barn UNDER TRE ÅR!!!!!! Läs på om anknytningsteori så kan vi diskutera sedan om det optimala verkligen är att separeras från sina föräldrar vid så ung ålder, i synnerhet om man HAR jobbiga eller t o m traumatiska upplevelser i bagaget? Naturligtvis behöver en sådan familj hjälp och stöd och transparens från samhället, men förskolan är den enda instansen som kan erbjuda det. En utbyggd öppen förskola, bvc-grupper, kontaktfamiljer etc etc-samhället kan/skulle kunna göra stora insatser på andra sätt också.
Förskolan är INTE den enda instansen som kan erbjuda stöd skulle det förstås stå... ordet "inte" föll bort.
Det ÄR redan vanligast i sk marginaliserade grupper. Och det är inte till nackdel enbart för mammornas möjligheter på arbetsmarknaden förstås. Barnens inträde i det svenska samhället med språk och annat fördröjs också. Dessutom blir ofta även äldre syskon i förskoleåldern hemma i samma svep, vilket inte precis gör det lättare när de börjar skolan.
Men återigen, bara viljan finns kan samhället ge de familjerna stöd ändå. Varför lägger man ner öppna förskolor på löpande band? Varför finns inte gamla tiders lekskolor längre?
Det är ett extremt konstigt synsätt att vissa barn ska integreras genom att separeras från sina (outbildade och marginaliseraade????) föräldrar. Det påminner nästan om ett gammalt kolonialtänkande...eller Alva Myrdahl som hävdade att det var skadligt för barn att tillbringa tid med sina mödrar som per definition var neurotiska och alldeles för känslosamma hela bunten...
Att små barn får en trygg och fungerande anknytning till vuxna (helst föräldrarna när det inte är omöjligt av olika anledningar) är viktigare än det mesta. Det grundlägger så otroligt mycket för hela ens kommande liv och alla ens framtida relationer. Jag vågar påstå att det är ÄNNU viktigare än en tidig integration, som OCKSÅ är otroligt viktigt.
Låt oss ha ett tänkande där vi stöttar föräldrarna och barnen tillsammans i stället.
Sedan kan jag hålla med om att det kan vara bra för de äldre barnen (3-5 år) att få gå lagom lång tid i en LITEN förskolegrupp. Men måste man välja så är det ÄNNU viktigare att de minsta barnen får mycket kvalitetstid med sina föräldrar. Dessutom tror jag inte att man får 3-5-åringar till förskolan genom att ta bort vårdnadsbidraget, om föräldrarna verkligen inte vill att de ska gå i förskolan. Satsa på att göra förskolan till ett attraktivt alternativ i stället. Deet är det inte idag när barngrupperna svällt över alla bräddar.
Jag ser förskolan som ett komplement till familjen, inte som en institution. Anonym mer än antyder en bild av något slags (ideologiskt?) barnläger där familjens roll helt sätts på undantag; inte många håller med om det.
Jag har själv barn på förskola och ser dem stormtrivas där med världens bästa personal, så jag kan försäkra dig om att förskolan inte är ett "läger" i mina ögon.
Det är själva synsättet att barnen-även de allra minsta barnen-till varje pris måste in på förskola för att inte bli hopplöst utanför vårt fina samhälle som jag vänder mig mot. Alla familjer VILL inte ha förskolan som det komplement du talar om och då får man försöka hitta andra vägar. Förskolan är till för familjerna och inte tvärtom.
Sedan ÄR det ett jätteproblem med de allt större barngrupperna, i synnerhet när det gäller just de minsta barnen där vårdnadsbidraget är ett alternativ. Vi lyckades hitta en förskola med små grupper men dessa blir allt färre. I storstäderna är det idag en realitet med grupper på 26 barn vilket inte kan ses som något annat än alarmerande.
26 barn i småbarnsgrupperna en realitet i storstäderna? Enligt en skolverksrapport från 2009 är det relativt ovanligt med fler än 16 barn i småbarnsgrupperna. Klart att undantag från det finns, men jag aktar mig för att förmedla en bild av att detta skulle vara vanligt.
Bra förskolor är bra, dåliga är dåliga men gruppstorlek är verkligen inte allt.
"Det är redan vanligt i s k marginaliserade grupper." Jisses så otäckt. Låter som DOM skall förvisas till Auschwitz per nästa leverans. Tänk på hur ni tänker ni svenskar. Man kan lätt utanförskapa med språket.
Skicka en kommentar