Hade nästan glömt bort det, men i december blev jag intervjuad av Östgöta Correspondenten/Norrköpings Tidningar. Det handlade om hetsen att hämta tidigt på förskolan. Det blev en bra och nyanserad artikel, tycker jag. Många röster. Det här är ju ingen svartvitt fråga. Men ändå viktig att lyfta. För det finns så mycket fördömande, ingrodda könsmönster och skuld inblandad i det som är det allra viktigaste: de små barnen.
Tyvärr las det inte ut på nätet, men här är artiklarna (hoppas det går att läsa). Säg vad ni tycker!
Inlägg
5 kommentarer:
Jag tänker att det är intressant hur man när man pratar om dagis glömt bort flera tusen år i vår historia. Vuxna har genom historien inte ägnat sig oavkortat till sina barn. Vuxna har alltid försörjt familjen och tvättat, städat, lagat mat, bakat matbröd, lagat kläder, fiskat lite, mjölkat kon och gett grisen mat osv förrutom en kort stund lite på 1900 talet då det fanns hemmafruar som serverade saft och bakade sockerkakor...
Precis. Visst vill man vara med sina barn. Men de allra allra flesta har inte den möjligheten och de flesta är nog inte gjorda för det - varken mamma eller barn. (Jo, självklart riktigt små barn.) Föräldrar har i alla tider arbetat. Ibland har barnen varit med, ibland har de varit hemma med någon annan. Vuxna måste jobba, barn gå på förskolan, säger jag till mina barn. Det är så verkligheten ser ut.
Jag tror att många visst har möjligheten att vara hemma mer. Bättre då att ärligt säga att man inte vill vara hemma mer. Eller kanske snarare att man vill det, men vill något annat mer som säkert är närmare sanningen i många fall.
Det är så lustigt att många-på bägge sidor ska understrykas-hänvisar till historien för att legitimera det egna valet. Inte skulle vi säga "jag vill bo i torp utan el och vatten och utan modern sjukvård" bara för att det var mångas verklighet förr?
Vi gör vad vi vill och kan av våra liv, och har stor möjlighet att skapa vår egen kultur och vårt eget samhälle här och nu. I stället för att dänga "rätt och fel" i skallen på varandra kan vi väl börja prata om vad vi vill i stället? Vad vill vi med våra familjer och karriärer 2011? Det speciella med vår tid är att de flesta här i Sverige varken måste jobba heltid eller vara hemma på heltid-vi kan VÄLJA! Dessutom kan vi välja ett oändligt antal varianter mellan de två alternativen.
Så låt oss inte säga till våra barn att de och vi måste det ena eller andra-låt oss säga att vi VILL det ena eller andra och ta på oss ansvaret för våra egna val, inför barnen och inför omgivningen.
Vissa människor har förstås större utrymme för egna val än andra, men jag vågar påstå att många har betydligt större valmöjligheter än de tror/påstår.
För mig personligen är både barn och jobb viktiga, men barnen är viktigast. Jag personligen kan inte se hur jag skulle klara av att satsa 100 procent på båda, andra kanske klarar det men jag har inte den förmågan. Jag väljer därför att låta barnen gå först och låta jobbet komma på en god andraplatss. Jobbet är OCKSÅ viktigt, bara inte LIKA viktigt. Det handlar inte om att jag är kvinna utan om att jag är förälder, min man har gjort samma prioritering. Vi har många bekanta med barn i samma ålder, som satsar mycket mer helhjärtat på sina karriärer än vad vi gör. De har så lite tid med sina barn varje dag, och deras barn går långa dagar på förskolan. Det handlar inte om att de skulle vara mindre engagerade i sina barn än vad vi är, det är enkel matematik: En karriär på helfart ger inte så mycket tid över till barnen i timmar och minuter. Vi har å andra sidan mindre inkomster, mindre boende och är knappast några ledande namn inom våra respektive yrkesområden. Men det är en medveten prioritering och vi skulle aldrig välja annorlunda. För oss har det ingenting med moderskap kontra faderskap att göra, det handlar om föräldraskap.
Till Anonym här ovan:
Det går helt enkelt inte att säga bättre.
Jag känner igen mig i mycket av det Anonym skriver. Vi som har ett val borde kunna vara ärligare med våra beslut. Om inte annat så för att ta bort lite av prestigen i frågan och börja PRATA med varandra istället.
Skicka en kommentar