tisdag 9 november 2010

Kungen en kvinnotjusare?


Läser Metro på tunnelbanan i dag och en insändare menar att det bara är kackel i hönsgården kring kungaboken. Kungen följer ju bara en lång tradition som kvinnoglad kunglig kvinnotjusare...

Som om lyckas få kaffeflickor till kalasen är samma sak som att vara en kvinnotjusare? Är det inte precis tvärtom? Att en som inte är kvinnotjusare får köpa sig en kaffeflicka? Nja, kanske inte. Men däremot är det inte ett utslag av någon vidare trevlig kvinnosyn. Malin Ullgren skriver fantastiskt i DN om detta.

"Nej. För vad biografin faktiskt visar är att det inte handlar om en kung med ”hälsosam aptit på livet”, eller vilka fryntliga omskrivningar vi nu föredrar. Det handlar om en grupp män med en extrem social och ekonomisk samhällsmakt som tillsammans värnar rätten att inte betrakta kvinnor som människor, så vida man inte tillfälligtvis avlar arvingar med dem."

Missa inte Malins utmärkta artikel!

Sanna Lundell skriver om möjligt ännu tydligare vad det här egentligen handlar om:

"Det är tidigt 90-tal. Silvia, allas vår så ståndaktiga drottning Silvia, har tre skolbarn med kungen.

Plikten som mor är naturligtvis givande men samtidigt dränerande. Detsamma gäller plikten som drottning. Båda uppdragen är av dygnetruntkaraktär och Silvia är skittrött på att agera perfekt mamma och perfekt hustru.

Därför bara måste drottningen få slappna av ibland.

Det ordnar Silvias lojala tjejgäng: Kärringtolvan! De drygt 40-åriga småbarnsmammorna är vana partyprissar och vet vart de ska vända sig för att fixa schysta fester. De ringer upp den kriminelle jugoslaviske exboxaren Mille Markovics, jackpot! Kärringtolvan hyr helt sonika Milles svartklubb varje måndag. De ­beställer mat från en bra restaurang, dricker fin whisky, frossar i champagne och tokar loss i varandras trofasta sällskap. Här får drottningen vara privat, här kan hon släppa garden och sitt kristliga uppdrag som drottning, fru och mor.

Lagom till kaffet vill Silvia ha in ett gäng snygga förortskillar. Hon orkar inte snacka sig igenom en middag med grabbarna, det blir på tok för tradigt, men till kaffet får de gärna dyka upp och förgylla partyt med sina läckra, ­virila kroppshyddor.

Silvia nöjer sig inte med vad som helst inte, det ska vara nytt, det ska vara ungt, det ska vara fräscht. Det rings således in nya förmågor av Silvias vänner från den Svarta boken. Varje måndag vill Silvia ha det så här. Tjejkväll med dopp i grytan, så att säga."



Läs hela Sannas krönika här!

11 kommentarer:

cruella sa...

Malin Ullgren skriver precis vad det handlar om. Och i förlängningen, varför vi inte ska ha några ärftliga ämbeten.

Anonym sa...

Ullgren skriver mycket bra, och Lundells variant på hela historien är väldigt kul. Allt känns bara snaskigt och sjaskigt.

Men jag går inte med på att kaffeflickorna inte skulle ha haft ett val, att de skulle vara små offer. Eller, vem tvingade dem att gå dit?

Rebecka Edgren Aldén sa...

Vem har pratat med offer? Jag har inte pratat om offer. Det är märkvärdigt hur denna diskussion alltid börjar handla om kvinnorna! Jag pratar om männen och deras kvinnosyn! Det spelar egentligen ingen roll om kvinnorna är offer, gör det av fri vilja eller är köpta. Männen har en kass kvinnosyn i alla fall.

Anonym sa...

För att inte tala om dessa kvinnors manssyn. De har ju bara sett kungen och hans vänner som objekt. Objekt vilka de har kunnat utnyttja för sin egen personliga vinnings skull.

Anna sa...

Fast om den här diskussionen inte ska vara 100% subjektiv så vore det ju intressant att behandla hur man rent objektivt avgör vad som är en bra respektive dålig kvinnosyn. Typ om det finns några kriterier man kan utgå ifrån, och varför det borde vara just dessa kriterier och inte en annan uppsättning.
Och om det är lämpligt att använda dessa kriterier både retroaktivt och in i framtiden. Eller om vi alternativt ska utgå ifrån att dessa kritierier kommer förändras över tiden.
Och som kan man förstås utvidga diskussion kring huruvida den kvinnosynen som tillhör den svenska kulturen är bättre eller sämre än den kvinnosynen som är karaktäristisk för andra kulturer är på jorden (och Vintergatan för den delen!).

Anna sa...

...för andra kulturer HÄR på jorden.
felstavning :(

Anonym sa...

Nej, du har inte pratat om att kvinnorna skulle vara offer, jag ber om ursäkt för min otydlighet. Det är andra som gjort det.

Jag håller med dig om att de inblandade männen har en fullständigt kass kvinnosyn. Jag är delvis uppvuxen i det mest mörkblåa fästet man kan tänka sig, den svenska marinen, eller flottan som det hette på 60- och 70-talen.
Jag blev inte "uppraggad" av min pappas officerskompisar, det fanns ett slags hederskodex som gick ut på att låta döttrarna vara ifred. Men synen på oss döttrar (och våra mammmor) var ändå att vi var mindre värda än våra bröder.

/samma anonym som skrev 11:12

blomman sa...

En som verkligen har en taskig manssyn är ju Silvia. Hon har levt hela sitt liv som en parasit på män. Alltid en massa män som hon utnyttjat för att leva ett liv i lyx och överflöd. Varför är det ingen som granskar henne i detalj. Gammal nazistsläkt kommer hon från också.

Terry sa...

Det vore väl Silvia väl unnt tycker jag. Hon kan behöva lite avkoppling.

Anonym sa...

Vilken rolig bild! Hahaha

Anonym sa...

"Det spelar egentligen ingen roll om kvinnorna är offer, gör det av fri vilja eller är köpta. Männen har en kass kvinnosyn i alla fall"

Ok, då vet jag att det här var en tramsdebatt. Jag vill avskaffa kungahuset lika mkt som nån annan, men att kungen tar tillfället i akt att sätta på horder av villiga kvinnor är inte ett av argumenten. Taskigt mot Silvia, men vadå skev kvinnosyn?! Fattar inte vad som varit så konstigt eller hemskt om den "intelligenta" fabel i inlägget varit sann heller.