Bloggen och samvetet

Nu börjar det bli riktigt jobbigt. Jag hinner inte blogga! Folk har länge frågat mig hur jag hinner, med heltidsjobb, tre små barn, hus, pendling, krönikor, bokskrivande och så vidare... hittills har jag gjort det. Nu gör jag det inte längre. Vet egentligen inte varför.

Dagarna i ända ser jag ämnen och debatter som jag tänker att "det där ska jag blogga om senare". Men senare kommer aldrig. Debattämnena växer på hög och samvetet har blommat ut över alla gränser. Den vanligaste känslan jag känner är just dåligt bloggsamvete! Det är ju inte klokt! Inte gör det saken enklare att jag börjat twittra ordentligt. Där länkar alla möjliga smarta och knäppa människor till kommentarer kring debatter på sina egna bloggar. MEN JAG HINNER INTE MED!

Jag hade tänkt skriva vad jag tyckte om Yourlife. Jag hade tänkt kommentera Assenge-affären. Ja, pengabränningen i somras missade jag. Jag ville blogga om min idol Barbara Erenreich nya bok (som jag till min glädje såg låg i topp på DN:s boklista i lördags). Ja, nu kommer jag inte ens på allt jag skulle blogga om och det ger mig också dåligt samvete.

Och så hade jag tänkt svara på ett par kommentarer här på bloggen

Man kan ju inte ha en blogg om man bara får dåligt samvete, eller hur? Så. Bloggen ligger risigt till just nu. Tyvärr. För jag har älskat att blogga. Kanske får den ny fart igen snart. Men jag vägrar ha dåligt samvete för den. Jag har bestämt mig för att i stället försöka producera en ny bok.

Jag vill i alla fall länka till en annan idol (ja, ni som har följt mig vet att jag gillar Ann-Charlotte Marteus på Expressen. Här skriver hon om alla vidriga kvinnor och män som sprider dynga ute på nätet och som verkligen är ett hot på jämställdheten!

Ett smakprov:

"Kvinnan som anmält Assange beskrivs som "feministisk aktivist, alltså extremfeminist". Sådana kan anmäla våldtäkter "av ideologiska skäl". Att kvinnan hjälpt mannen i jobbet, "alltså gratis!", och umgåtts med honom, hålls också emot henne.
"På sannolika skäl misstänkt för att ha sprutat i fittan!" skrattar en annan bloggare och tillägger att "man engagerar inte staten för att man har haft ett dåligt ligg!"
Manskämpen Pär Ström skriver visserligen på sin blogg att "för undvikande av alla missförstånd vill jag understryka att våldtäkt är ett vidrigt brott, liksom liknande sexualbrott, och förövarna av dessa brott ska naturligtvis straffas hårt."
Ja, det är minsann lätt att missförstå Pär Ström.
För han har jagat efter och sedan lagt ut kvinnans namn och (nu borttagna) bild. Han länkar till ett gammalt inlägg på hennes blogg som handlar om hämnd. Han skriver om att Sverige "starkt präglas av statsfeminism och manshat, vilket säkerligen ökar antalet våldtäktsanmälningar" och hävdar att mäns rättssäkerhet är minimal.
I själva verket leder bara några få procent av alla anmälda våldtäkter till åtal. Och antalet som inte anmäler - mörkertalet - tros vara stort."

Läs hela här!

Och sedan bara en tanke: Hur kan det komma sig att SD som säger sig bry sig så mycket om våldtäktshotet mot kvinnor har så få kvinnliga sympatisörer? Jag säger som så många andra: Vi behöver inte er i kampen mot våld mot kvinnor!