Jag har ju tidigare skrivit om kvinnors komplicerade förhållande till mat. För några veckor sedan läste jag ut Hillevi Wahls nya roman Hungerflickan (verkligen bra romantitel!). Det är en uppföljning av den självbiografiska romanen Kärleksbarnet som kom för några år sedan (otroligt stark bok, läs den om ni inte har gjort det, lite lik Mig äger ingen och Svinalängorna). Hungerflickan handlar om hur Irmeli som tonåring använder maten som självmedicinering och tröst mot allt hemskt hon varit med om. Trots att jag aldrig har haft det som Irmeli finns det mycket igenkänning i boken. Tror att få kvinnor har ett helt avslappnat förhållande till mat och sin kropp. Tyvärr. Därför en mycket viktigt bok som jag hoppas kommer att skapa en hel del debatt i ämnet.
Läs också Hillevis senaste krönika i ämnet. Och den här intervjun med henne om boken på sajten Yourlife (ett nytt projekt som min gamla chef Carina Nunstedt precis har lanserat - lycka till!).
Och så får ni inte missa intervjun i DN som min vän Ana Udovic gjort med Hillevi.
Inlägg
1 kommentar:
Det här är verkligen intressant, jag önskar att fler ville kommentera. Diskussionen är så viktig (ha! Oavsiktlig ordlek). Förvisso är övervikt en folkhälsofråga och allt det där men de flesta kvinnors inställning till mat och vikt är inte sund. Bara att hoppa runt på lite bloggar gör mig deprimerad, majoriteten tycks handla om vikt och träning. Så trist.
Ett tips till den som är trött på att höra bantningssnack på lunchen är att börja jobba någonstans där det bara finns män! Fast många män skulle behöva tänka på sin vikt av hälsoskäl.
Skicka en kommentar