Jag måste bara lyfta upp Davids kommentar till inlägget här nedan! Ibland behöver man lyfta blicken lite. Och se saker och ting lite från sidan. Jag håller med till fullo. Ibland är man så formad av den tid och kultur man lever i här och nu att man inte längre kan säga vad som är vad.
Här är Davids kommentar:
"En sak till tänkte jag på: föräldraskap som rättfärdigande.
Jag gör X eller avstår från Y och åberopar: för barnens skull!
Oehört vanligt i min lilla värld, och även i denna nätets värld, tydligen.
Till exempel: vi kan inte komma i kväll, det blir för körigt med barnen (trots att vi hade tänkt komma och visste att, hrm, vi har barn).
Jag kan inte ta det jobbet, det blir för stressigt för barnen.
Vi kan inte bo här, barnen kommer inte att trivas. Det här är inget område för barn!
Osv.
Jag är uppväxt i en tvåbarnsfamilj där både mor och far arbetade men har aldrig hört dem motivera sin livsval eller vardagsval på detta sätt. Borde inte även vi 2000-talsföräldrar tänka och argumentera lite i andra termer, också?
Jag tror att föräldrar fjättrar sig till och gömmer sig bakom sina barn i ett försök att begränsa sin egen frihet och finna svar på sin egna svåra frågor om hur de ska leva. Ett slags "Flykten från friheten" (Erich Fromm) i föräldraskapstappning.
Vi skulle ju exempel kunna tänka oss följande:
Jag vill inte komma ikväll, jag känner mig så trött.
Jag står inte ut med det här arbetet, det blir för stressigt för mig.
Och jag vill inte bo här, jag kan inte se mig själv uppfostra barn här och ta emot gäster här. Osv.
Det blir väl mer ärligt? Och så får barnen, i takt med att de växer upp, formulera sin egna argument och behov.
Därmed inte sagt att barn och framför allt småbarn skulle sakna behov som föräldrar ser, men det handlar om mycket mer konkreta saker: mat, sömn, stimulans, omsorg, kärlek, etc., som trots allt kan tillfredsställas under de mest skiftande omständigheter.
Se bara på historien. Barn har växt upp i stad och land, i London och Burlöv, på 1700-talet och på 1900-talet, på medeltiden och under antiken, i Japan och Finaldn, i storfamiljer och i ensamhushåll, bland syskon och som ensambarn, med skilda föräldrar och med föräldrar engagerade i sociala rörelser och karriärer (vilket slukar mest tid..?).
Variationen är ju enorm. Föräldrar, se er frihet!"
Kommentarer på det?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
8 kommentarer:
Håller med till fullo!
jag också!
Jamen precis!
Så sant! Det behövs behövs helt klart nyanser i debatten.
Det strörsta skillnaden idag är att vi har mer kunskap om barns psykologi. Vissa av oss tar till oss den och är beredda att göra de förändringar som krävs för att ge våra barn en bra bas att bygga sitt liv på. Uppväxten är oerhört viktig!
Stressade föräldrar ger stressade barn! Och idag har vi kunskap om hur negativ stress påverkar oss, både nu och i framtiden.
Det här har jag tänkt mycket på och jag håller helt med. Visst har vi kunskaper om barns psykologi men vi har inte facit. Det ärligaste är att säga "Nej det vill jag det här inte eftersom JAG inte tror att det är bra för barnen".
Det där sättet att använda barnen som alibi lägger också ett stort ansvar på dem. Blir det inte bra för familjen i det barnvänliga huset är det nog dumt att barnen har det ansvaret på sina axlar. Ansvaret att det var för deras skull huset köptes. Slutsatsen blir ju lätt att det som var bra för barnen inte var bra för familjen - barnen förstörde för familjen ...
Exemplet med festen är rent av fräckt (men säkert vanligt) jag skulle aldrig acceptera att min man tackade nej till en fest med motiveringen att JAG inte orkar (om jag inte var svårt sjuk). Hur kan det kännas för barnet att vara orsak till att föräldrarna inte går på fest? Man kan väl precis lika gärna motivera med ett "Jag vill inte gå på fest för JAG vill ha en kväll ihop med mina barn."
Anonym: Precis samma val kan man göra och ta EGET ansvar för dem. Just detta att få ansvar för sina föräldrars val tror jag verkligen kan stressa barn.
Kom igen. I Bjästa är de flesta bönder. I rika statsdelar i storstäderna kan de flesta dels uppföra sig och dels tänka kritiskt efter bland annat en högskoleutbildning. Vidare, i en liten ort är grupptrycken på många sätt starkare. Så nej, det kan inte hända lika dant över allt. Expressens ledarsida är bland det minst nyanserade och mest PK i svensk media.
Haha! Detta är ju curling-föräldraskap i ett nötskal.
Skicka en kommentar