tisdag 30 augusti 2011

Om näthat

...och så måste jag bara säga att jag verkligen uppskattar den debatt om näthat och anonyma kommentarer som pågår nu. Bra att många tidningar tar sitt ansvar och redaktörar i sina kommentarsfält. De gånger jag har varit intervjuad i någon av de stora tidningarna har jag verkligen fått känna på hat och förakt. Även här i bloggen förstås, men det känns tryggare här. Här har jag så många seriösa läsare som också kommenterar, här är jag inte ensam. Och här kan jag svara.

Det vidriga är att texterna som fylls med hatkommentarer inte ens behöver vara särskilt provocerande eller innehålla några som helst åsikter. Min syster har till exempel fått känna på näthat efter artiklar hon har skrivit när hon jobbade på DN - rena intervjuer, jobb som redaktionen bett henne att göra. Inga konstigheter, bara vanlig journalistik. Och ändå har hon fått en massa hat i kommentarsfälten. Jag känner många journalister och debattörer som har slutat att blogga, som har slutat att skriva krönikor och som drar sig för att skriva över huvud taget - för att de tycker att det är så jobbigt att höra hur vidrigt dåliga eller fula de är.

Läs till exempel vad Lins Fremin (mycket duktig journalist) fått läsa i kommentarsfälten.

Jag fick till exempel ett brev efter en av mina krönikor i VLT (där jag skrev i tre år) som var riktigt vidrigt. Brevskrivaren hoppades att socialen skulle komma och ta mina barn och tyckte att min man skulle begå självmord för att det vore en befrielse för honom att slippa mig. Jag har också fått mejl och facebookmeddelanden om hur otroligt korkad jag är, hur ful och vidrig jag är och förstås fått det berättat för mig att de minsann vet var jag bor och att jag är en av de första man bör skjuta när revolutionen kommer.

Jag har aldrig raderat en kommentar här i bloggen. Jag har verkligen dragit mig för att göra det. Har tänkt att alla har rätt till sin åsikt. Jag kommer aldrig att kräva att folk ska skriva under med namn. Jag gör det alltid - i alla forum där jag deltar står jag med eget namn. Men jag tycker samtidigt att det är en demokratisk rättighet att få tycka anonymt. Och man kan stå för det man tycker även om man är anonym. Däremot har jag nu bestämt mig för att faktiskt radera kommentarer OM de är hatiska och OM de får mig att må så dåligt att jag drar mig för att skriva. Hittills har jag varit väldigt tålig.

Det är inte en mänsklig rättighet att spy ur sig en massa hat på andra människors bloggar. Då får man skaffa sig en egen blogg eller ett eget forum.

Men som sagt. Min tröskel har hittills varit väldigt hög. Så kommentera på!

8 kommentarer:

Anna sa...

Jodå, jag fortsätter mitt kommenterande, både här och på andra håll, förutom att jag uppdaterar min egen blogg ganska ofta. Jag skriver oftast om vardagsliv och idrott, vilket i sig inte brukar locka till sig några nättroll, jag har hittills inte behövt radera en enda kommentar.
Många av de bloggar jag besöker är mer eller mindre uttalat politiska och faktiskt har alla någon form av förhandskontroll. Det är inte ett misslyckande att ha det. Inte heller är det ett misslyckande att vara tvungen att skriva in en fungerande mejladress. Man kan ju använda ett alias i själva kommentaren, för även om jag tycker det är rätt att blogginnehavaren vet vem jag är, är det ju inte så säkert att jag vill att alla läsare ska veta det. Så, tänk ett varv till, det finns ingen anledning att du ska behöva ta en massa sk-t från folk som inte har annat för sig än att häva ur sig.

Rebecka Edgren Aldén sa...

Anna, tack för omtanken. Men hittills har jag klarat mig. Och jag tänker ofta att kommentarerna talar för sig själva. De är ju så korkade att de slår tillbaka på den som har skrivit, mer än på mig. Det är i alla fall så jag har upplevt det hittills.

Marie sa...

Här kommer lite nätkärlek som motvikt till dumma kommentarer. <3

Rebecka Edgren Aldén sa...

Tack! Make nätkärlek, not näthat! Den nya slogan för 2000-talet ;-)

KaosJenny sa...

Hat kan bara "hävas" med kärlek. Kram

Anonym sa...

Såg en kommentar här på bloggen med din adress som försvann i samband med AFA-samarbetet. Det var väl förra året.

Debatten om kommentarerna på nätet är mycket skenhelig. Många ledarskribenter och återkommande krönikörer skriver elakare än 98% av kommentarerna på deras egna tidningar. Kolla bara på förolämpningarna som riktats mot Ulf Brunnberg från vanliga mediakändisar.

Anonym sa...

I sammanhanget bör man även beakta alla dessa drev som journalister bedriver mot människor och deras barn. En hatisk nätkommentar ter sig som en droppe i havet i jämförelse.

Anonym sa...

Ville bara säga Kämpa på! Du driver superviktiga diskussioner och är en duktig bloggare och skribent. Ta inte åt dig av elaka kommentarer!