Tack! Det är ni läsare som håller igång den här bloggen ibland. Ja, ni vet väl hur det är när man har heltidsjobb och tre barn, ibland rusar tiden bara iväg. Jag lovade att lägga upp fler bidrag och det gör jag så gärna.
Här kommer de:
Therese skriver så här:
"iktigaste jämställdhetsfrågan just nu:
Insnöad som jag är på familjeliv så är den viktigaste jämställdhetsfrågan för mig barnen och de konservativa könsroller som de bombarderas med under sin uppväxt: Leksaker är bland det värsta, barnkläder och mycket barnfilm och barn-TV kommer strax efteråt. Och hur de bemöts av omgivningen.
Jag har två söner på 5 och 7 och stör mig på hur man behandlar pojkar, både när de är små och sen i skolan. Man behandlar, klär och uppmuntrar de små till att vara tuffa och coola, och sen klagar man på de brötiga killarna i skolan! Men behandla dem inte som små tuffa grabbar när de är små, då! Jag har också en dotter, men hon är bara 1,5 ännu, så jag har inte hunnit reta upp mig så mycket på tjejrollerna ännu, men jag vet att det kommer..."
Ja, Therese, jag håller med. Särskilt jobbigt tyckte jag det var när barnen var små. Nu bombarderas de också, men på något sätt känns de som mer komplexa och individuella nu. Min son som när han var fyra fem vägrade allt som var rosa och rött och "tjejigt" har i dag nästan bara röda kläder och superlångt hår. Min äldsta dotter som bytte om till rosa prinsessklänningar varje dag efter förskolan, har i dag svart som sin älsklingsfärg. Visst ser jag hur de påverkas av förväntningar, men jag ser också två starka barn som kan göra aktivt motstånd! Och det glädjer mig så mycket.
Kristina skriver så här:
"Som svar på din fråga måste jag nog svara att lönefrågan är den viktigaste jämställdhetsfrågan idag, det är ju helt absurt att kvinnor är strukturellt lönediskriminerade i Sverige år 2011. Och i praktiken anser jag att en måste indivudualisera föräldraförsäkringen för att någonsin få en förändring av situationen. Roten till problemet ligger i den traditionella arbetsfördelningen som förekommer i de flesta familjer, där kvinnan förväntas sköta hem och barn medan mannen tjänar pengarna."
Ja, lönefrågan gör att kvinnors arbete inte räknas som lika viktigt. Och att hans arbete går före. Och att familjerna upplever att de förlorar mer på att låta honom vara föräldraledig, jobba deltid, vabba och så vidare. Och så förs idealet att mannen är den som tjänar pengarna och kvinnan hon som tar hand om hem och barn vidare.
Christina Sjöström tycker också att lönefrågan är den viktigaste, hon skriver så här:
"Jag har funderat i ett par dagar på vilken jag tycker är det viktigaste jämställdhetsfrågan i Sverige 2011, och det var inte helt enkelt att bestämma sig. Men nu har jag kommit fram till att det måste vara lika lön för lika arbete, och att klassiska kvinnoyrken värderas lika högt som klassiska mansyrken, i reda pengar (ord räcker inte). Jag tror att det är viktigt att samhället går i bräschen och visar att jämlikhet är något viktigt, och att man visar detta genom lagstiftning och lönesättningen inom den offentliga sektorn. Då skulle dessutom argumentet angående ekonomin när det gäller vem av föräldrarna som är föräldraledig, helt försvinna. Därmed skulle det också bli lättare att få folkligt stöd för att föräldraförsäkringen ska bli helt individuell."
Signaturen Mård skriver så här:
"Den viktigaste jämställdhetsfrågan 2011 tror jag är att ett genusmedvetande och aktiva strategier för att motverka könsstereotypt tänkande och handlande, får en obligatorisk roll i lärarnas uppdrag - på samtliga utbildningsnivåer. Det behövs sannolikt lika mycket i förskolan som i högstadiet som på universitetsutbildningarna där könuppdelningen är lite mindre tydliga än rosa-blått, bilar-pärlor, marsvin-hockey. Fördomar som i och med att de levereras från en föreläsare/lärare tas för vetenskap. Åsikter som tolkas som evidens. Direkta konsekvenser (exempel ur min egen jobbverklighet) kan bli så tydliga som ökad dödlighet, sämre mediciner, längre väntetider, färre utredningar och så vidare i all oändlighet känns det nästan som. Detta, tätt följt av individualiserad föräldraförsäkring tror och hoppas jag är up and coming 2011!"
Ja, vi landar i föräldraförsäkringen igen. Den ÄR en knutfråga. Löser man den, löser man mycket. Vi skulle absolut få mer jämställda löner. Kanske skulle vi också förändra synen på manliga och kvinnliga jobb då. För i dag är ju arbetsmarknaden otroligt könssegregerad. De flesta arbetsplatser är inte blandade. Det är bara att gå in på vilken förskola som helst och titta. Eller kolla vilka som kör sopbilarna. Vi vuxna måste ju också "walk the talk" som någon skrev tidigare. Vara goda förebilder.
Kajsa Grusell är också inne på hur vi bemöter elever inom skolan:
"Då jag arbetar i skolan (på gymnasiet) som gymnasielärare så är den viktigaste jämställdhetsfrågan, enligt mig, hur vi bemöter och förhåller oss till våra elever i den svenska skolan, idag (och då kanske främst i förskolan).
Barn och ungdomar tillbringar allt mer tid i förskolan/skolan/på fritids idag och där möter de oss, vi som är (i alla fall skall vara...) utbildade pedagoger och lärare, och under vardagarna tillbringar de nästan mer tid med oss än med sina föräldrar och just på grund av detta ser jag det som otroligt viktigt att vi som arbetar i skolans värld kontinuerligt vidarutbildas i genus-, jämlikhets- och jämställdhetsfrågor. Vi vill gärna tro att den svenska skolan, idag 2011, är jämställd och att vi behandlar pojkar och flickor med samma öppna armar, trots det kommer det alltför ofta nya rapporter som bevisar motsatsen.
Det är hos våra barn och ungdomar som vi lägger grunden inför framtiden, så var skall vi börja om inte i skolan och med oss själva?"
Jo, med barnen - och med oss själva. Vilket är betydligt svårare än vad man tror. Men även om vi inte kan förändra våra yrkesliv och intressen helt, så kan vi alltid göra småsaker. Börja hemma, gör de flesta sysslor könsneutrala, dela på dem, så att inte de "ärvs" av barnen.
Tusen tack för alla bidrag! Mejla gärna fler förslag! Eller kommentera här i bloggen.
måndag 21 mars 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag måste komma med samam invändning här som i en kommentar på ett tidigare inlägg:Så länge kvinnor är gravida och föder barn kommer de ALLTID vara borta mer från arbetsmarknaden. Många blir sju sjukskrivna alternativt går ner i arbetstid under graviditet. Det kan ta lång tid att återhämta sig från en förlossning också. Enda sättet att få kvinnor och män att vara lika frånvarande/närvarande på arbetsmarknaden är i så fall att ge FLER föräldraledighetsdagar till pappan, eller hur?
Dessutom-den dag kvinnor och män har samma föräldraledighetsuttag kommer vi antagligen ha en ny diskriminering att förhålla oss till -där personer utan barn får fördelar på föräldrarnas bekostnad, oavsett kön. För små barn tar tid och innebär att föräldrarna är borta mer från arbetsmarknaden än barnlösa och personer med äldre barn. Barnen tillåts inte ta plats på allvar i vårt samhälle, och det löser vi inte med tvångsdelad föräldraförsäkring. Jag skriver tvångsdelad därför att vi i dag redan har en delad föräldraförsäkring-det krävs att en förälder aktivt avstår dagar till den andra föräldern för att man ska kunna dela på något annat sätt än 50/50. I debatten framställs det ofta som att vi inte har en delad föräldraförsäkring.
Så länge kvinnor framställs som förlorare när de tar huvudansvaret för barnen kommer ALLA som tar sig tid med sina barn och därigenom halkar efter på karriärstegen att framställas som förlorare. Det kommer bli likadant för männen. Det är ju redan så i dag för övrigt. Problemet-själva knuten i detta-är att den som tar huvudansvaret för hem och familj-oavsett kön-anses ha dragit det kortaste strået. Det är ett väldigt traditionellt och patriarkalt tänkande, som upprätthålls av såväl konservativa som feminister. Det är DET vi måste ändra på tycker jag.
Tack för en toppenblogg! Snälla, sluta aldrig.
Jag brukar köpa in en bunt pocket-Skriet då och då för att dela ut till vänner som ännu inte läst den. Gotta spread the word...
B
Skicka en kommentar