Ingen har väl missat att vi hade ett på nätet direktsänt självmord nyligen. En ung man, bara 21 år, riggade sitt självmord framför kamerorna och chattade in i det sista. Jag var inne och läste hela tråden på Flashback, hans kommentarer och de andras kommentarer. Det var förstås fruktansvärt. Som vanligt på Flashback råder en hård ton, en tuff jargong som i detta fall var direkt dödlig. Fega anonyma röster som häver ur sig knäppa grejer. Internet har blivit så mycket bättre sen fler kom ut ur anonymiteten. Man ska kunna stå för det man skriver, om alla skrev under sitt eget namn skulle tonen här inne vara mycket bättre.
Såg Debatt i går på SVT om självmordet och det var ju ett skämt. De som diskuterade visste inte vad de pratade om. Flera verkade tro att det bara är ungdomar som är ute på nätet och som vanligt framfördes åsikten att internet är en farlig plats. Att "ungdomarna" vänder sig bort mot nätet i stället för att vända sig till någon i "verkligheten". Man skiljer på kommunikationen på nätet och den i "verkligheten". Som om den i "verkligheten" skulle vara mer verklig och bättre (något jag inte tror ett dugg på). Och så kom förslaget om att vuxna skulle "nattvandra på nätet"... vara där de utsatta ungdomarna håller till... Vilken verklighet lever de i egentligen? Jag är vuxen, jag är här på internet! Jag vet massor av vuxna som är på internet. Vilka är det egentligen som befolkar Facebook? Tror väldigt många vuxna. Det går inte att "nattvandra" på nätet. Man måste ha ett genuint intresse av att vara på internet för att kunna hitta till sådana här diskussioner som den på Flashback. Det skulle inte någon "vuxen" som inte är intresserad av internet kunna. Jag lovar att flera av de som skrev på Flashback den kvällen då 21-åringen tog sitt liv var vuxna. Vi ska inte skylla detta på ungdomar.
En annan sak som slog mig när jag läste den råa jargongen i tråden på Flashback ("du är för feg, du kommer aldrig att göra det" och "kan du komma till skott snart, jag måste till jobbet...") är att det här är den manliga könsrollen i sin kanske sämsta form - att vara tuff, "klara av" att ta livet av sig, inte visa känslor, ha en rå jargong mot varandra. Och vi såg vad den ledde till. En stor tragedi för både mannen som dog och hela hans familj och alla hans vänner.
Många tror att feminism handlar om att göra det bättre för kvinnor. Att feminister som kämpar för att lösa upp könsrollerna inte bryr sig om männen. Men det gör vi i allra högsta grad! Jag har tre barn. Två flickor och en pojke. Jag har alltid sagt, flera gånger här på bloggen, att jag är mer orolig för min sons framtid än vad jag är för mina döttrars. Jag ser ju hur betydligt mer begränsande den manliga könsrollen är. Det är pojkar som får sämre betyg i skolan. Det är pojkar som drabbas av våld när de springer ute på kvällarna (av andra män), det är pojkar/män som råkar ut för olyckor och det är män som tar livet av sig.
Anders Kilander skrev en bra text om detta i Expressen i går.
Så här skriver han bland annat:
"Män får inte vara svaga. Punkt. Det tycker varken män eller kvinnor, ung eller gammal, gubbslem eller radikalfeminist. Män får inte vara offer. Så när pojkar och karlar råkar bli just offer, för sin egen eller andras svaghet, så väljer vi att ignorera dem. Det är lättare om vi behåller uppdelningen. Trots att machomyten oftare skadar män än den skadar kvinnor."
och:
"Om jag kan komma på en enda anledning till att killar tar sitt liv oftare än tjejer så är det följande: det enda som är mesigare än att ge upp livet är att misslyckas med att ge upp livet.
Förresten, det kan ju vara så att männen, killarna, gubbarna mår mycket sämre än kvinnorna. Att det är därför som män missbrukar mer, slåss mer, självmördar mer och sköter sig sämre. Det kan vara så. Men det är nog bäst att jag inte säger det högt. För då är jag ju svag, ett offer, en mes."
Läs hela debattartikeln här!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
12 kommentarer:
Igen Rebecka, så bra skrivet! Det är en fröjd att få läsa din blogg :-)
Förstår mig inte på dig överhuvudtaget.
Du har en son och fortsätter med ditt smutskastande av män och mansrollen. Självklart hittar du mansrollen i ett sjukt beteende på internet och som orsak till att en pojke tar livet av sig. Självklart är det mansrollens fel att du kommer att behöva ge mycket mer stöd till din son i skolan.
Du kanske skulle leta efter andra och mer verklighetsbaserade orsaker till att pojkar tar livet av sig och att pojkar blir nertryckta i skolorna, fast jag antar att det är att förvänta sig underverk. Feminister och genustalibaner har inte förmågan att se bortom sina oerhört verklighetsfrämmande teorier.
Mer feminism och genusteori är alltså ditt recept för män/pojkar.
Jag anser att feminismen är en falsk och ensidig ideologi.
De som kommenterat dig om att feminismen är falsk och verklighetsfrämmande har fel.
Könsroller begränsar oss och leder ibland till och med till så extrema saker som det den här saken handlar om.
Men du har också lite fel tror jag. Feminismen, eller i alla fall väldigt väldigt många feminister fokuserar vist bara på kvinnorna, och speciellt på kvinnor som offer och män som förövare.
Många män känner sig nog ganska bortglömda i dagens debatt.
Det är så vanligt att man kritiserar samhället för att värdera mäns jobb/roll högre, och samtidigt för att inte låta kvinnor ta den rollen, och att de därför har det sämre. Man faller i just den grop man själv påpekar.
Jag tror nog att den ursprungliga expressen-artikeln är ganska huvudet på spiken.
Internet är inget som skapar hemska betéenden, internet är en kommunikationsteknologi. Vi skapar våra betéenden genom de meddelanden vi kommunicerar, oavsett om det är via en kabel eller via luft.
Förslaget om nattvandrare på nätet är menlöst. Det som behövs är människor som proaktivt hjälper andra människor som mår dåligt.
Att göra detta till en könsrollsfråga räcker inte. Problemet är större än så. Det handlar om kulturella ideal, normer, beteenden och värderingar i största allmänhet. Det är vad som är orsaken. Könsrollerna gör på sin höjd att pojkar och män drabbas hårdare.
@DrKejs & @Fredrick: Ni verkar ha en väldigt snäv och besynnerlig syn på vad feminism är. Varför sätter du (DrKejs) likhetstecken mellan att vara man och mansrollen? Varför likställer du kritik av manrollen med kritik av att vara man?
@Ingenjören
Mansrollen (som feminister och genustalibaner älskar att spotta på) är inget som existerar frånkopplat från oss män. Mansrollen är det män gör och det män är.
Därför innebär ospecificerad och generell kritik av mansrollen istället för kritik av individuella beteenden en direkt kritik mot män.
Om genustalibaner och feminister istället skulle börja tala om att vissa individer har ett olämpligt och skadligt beteende så skulle ni vinna mycket på det. Sluta att smutskasta män, vi är många (både män och kvinnor) som är jävligt trötta på det.
@Egil
Istället för att vifta undan kritik så kan du väl visa vad som är fel? Visa gärna vad i den feministiska grundtanken om könsmaktordningen som är vetenskapligt underbyggt.
Grejen med självmordet på Flashback och framför allt responsen han fick är att det inte är ovanligt att sådana här trådar skapas. Mängder utav sådana här trådar dyker upp på internet och ingen tar det på allvar eftersom ingen går igenom, de vill bara "trolla" läsarna.
Det är ett ganska så klassiskt fall av pojken som ropade att vargen var på väg.
Jag tvivlar otroligt starkt på att någon av människorna som kommenterade i tråden innan han faktiskt tog livet av sig faktiskt trodde att han skulle göra det. Det har förmodligen ingenting med manlighet att göra, det har med internet att göra.
Nej, det har med gruppbeteende och utspätt ansvar att göra. Internet är bara ännu en arena.
DrKejs pratar i nattmössan som vanligt.
Snäva könsroller fördummar. Oerhört tragiskt med killen på flashback, stackars allihop. Internet är inte värre än skolgårdar och arbetsplatser. Jätteviktigt att folk på alla arenor får hjälp och att vi tänker oss för...
Glömde skriva att jag via jobbet träffar karlar som hellre super ihjäl sig, spöar någon eller tar livet av sig än att verka "kärringaktiga" och klena och söka hjälp. Jag tror inte att någon tjänar på att vi fortsätter dela upp människor i två separata sorter. Vi är alla människor med behov av att vara älskade, förstådda, respekterade osv osv.
Jag tycker att det är en fröjd och samtidigt en utmaning att försöka uppfostra flickor och pojkar och låta dom vara framförallt personer :-)
Skicka en kommentar