lördag 29 oktober 2011

Jag i Kvällsöppet

För er som missade och vill se - här är Kvällsöppet och debatten om föräldraförsäkringen (bland annat):

Tyvärr hinner jag inte blogga. Hade velat skriva ner allt jag inte fick sagt i debatten. Men kort några saker:

1. Mammor och pappor ska få välja hur länge och när de ska vara hemma. Men vi kan inte ha försäkring som så uppenbart diskriminerar kvinnor på arbetsmarknaden, och män som förälder. Vi kan inte ha en försäkring som sänder sådana tydliga signaler att mamma är den viktigaste föräldern och att det inte är något större problem att kvinnor har en sämre ställning på arbetsmarknaden (och med det lägre lön, fler ofrivilliga deltider, sämre pension osv osv). Staten måste vara neutral och behandla män och kvinnor lika. Individualisera nu!

2. För barnens skull. Vi måste göra allt för att de går ut i världen med så lika förutsättningar som möjligt, oavsett om de är pojkar eller flickor. Vi vill heller inte signalera till de att mamman är viktigare förälder, pappas jobb är viktigare än mammas, män och det de gör har högre värde (högre lön).

3. Det handlar inte om tvång! Du kan välja precis hur du vill göra med de pengar du FÅR från staten. På samma sätt som att du kan välja att inte ta ut din semester, eller när du ska ta ut den. Varför tror man att just denna ordning - med drygt 14 månaders föräldraledighet, varav 2 månader är vigda åt pappan - är den ordning där föräldrar har full frihet, och möjlighet att bestämma själva? Hade vi haft 4 månaders ledighet som i många europeiska länder hade vi varit hemma så länge. Hade vi haft en tredelad försäkring 3, 3, 3 månader, som på Island, hade mammorna varit hemma 6 månader och papporna 3. I varje land gör föräldrarna exakt så som staten har anvisat dem att göra!! Om det ska vara helt fritt - kanske ska vi ta bort föräldraförsäkringen helt och hållet? Låta folk bestämma helt fritt hur länge de ska vara hemma, utan att få pengar för det? Nej, jag tycket inte det, jag visar bara på hur otroligt styrda vi är. Dagens föräldraförsäkring är politisk och sänder ut tydliga signaler för hur vi ska ta hand om våra barn.

4. Och till personen som kommenterade mitt förra inlägg med orden: "du kanske inte har tänkt på..." Ursäkta! Jag har debatterat denna fråga i över 10 år. Jag har suttit med i både radio och tv, läst all forskning, alla utredningar, alla debattartiklar som har skrivits i ämnet - och skrivet en hel del debattartiklar själv om detta (+ en bok som till stor del handlar om detta ämne). Det finns få argument jag inte har mött. Och få argument jag inte har tänkt på. Om du inte tror mig, slå på föräldraförsäkringen och mitt namn, eller sök här i bloggen. Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit om detta. Och jo, jag har visst tänkt på det.

Här är inslaget:

Kv%C3%A4lls%C3%B6ppet%20del%202

19 kommentarer:

Anonym sa...

1. Eftersom föräldraförsäkringen är individuell sänder försäkringen i sig inga signaler om att kvinnor är viktigare föräldrar.Vi har inte bara två pappamånader, vi har två mammamånader också. Försäkringen diskriminerar ingen, det är arbetsgivarna som diskriminerar. En förklaringsmodell hävdar att arbetsgivarna diskriminerar på grund av föräldraförsäkringens konstruktion, men sanningen är att ingen vet om diskrimineringen skulle försvinna om den konstruktionen ändrades. Vi vet inte om det finns ett kausalsamband, och vi vet som jag skrev i ett tidigare inlägg inte om föräldraLEDIGHETSuttaget skulle bli 50/50 bara för att föräldraPENNINGSuttaget blir det.

2.Förebilder blir vi för våra barn när vi vågar följa vår egen övertygelse och inte anpassar oss efter hur andra tycker att vi ska leva. När barnen lär sig från oss att tro på sig själva och våga gå sin egen väg. Att vara förebild innebär inte att barnen ska efterlikna eller härma oss. Det är inte yrkesvalet, föräldrapenningsuttaget eller löneutvecklingen jag vill skicka med mina barn. Det jag vill skicka med dem är övertygelsen att de kan forma sin egen framtid efter eget huvud.

3. Det handlar inte om hur många dagar som finns i föräldraförsäkringen. Självklart varierar antalet dagar från land till land. Vi i Sverige har ett av de mer generösa sytemen, något jag tycker att vi ska vara stolta över och värna om. Vi HAR större valfrihet än många andra länder-låt oss behålla den valfriheten! I många länder står valet mellan att en förälder (mamman) blir hemmaförälder eller att man tvingas lämna spädbarn på förskola. Och sedan säger du emot dig själv när du hävdar att vi i Sverige gör vad "systemet" föreskrivit-i så fall skulle vi ju dela 50/50 eftersom det faktiskt är det vårt system föreskriver. Uppenbarligen vill vi dock inte ha det så, eftersom majoriteten utnyttjar möjligheten att göra avsteg från det förskrivna! Trots jämställdhetsbonusen! En liten kommentar angående island också: Där kan båda föräldrarna vara hemma samtidigt, och i praktiken är papporna ofta hemma SAMTIDIGT som mammorna. Gärna på sommar och jul dessutom. Det är populärt att jämföra med Island och hävda att föräldrar blev mer jämställda där när reglerna ändrades. Och visst-i någon mån stämmer det-men man bör ändå veta att väldigt få pappor är föräldralediga själva där, medan mamman jobbar.

4 Okej, du har tänkt på det! Ser du det som ett problem?

Jag ber om ursäkt om du tyckte att formuleringen "du kanske inte har tänkt på..." var otrevlig. Inte min mening. Jag vill bara argumentera emot i sak, inte mot dig personligen!

Den förvånade pappan sa...

Jag brukar respektera dig för att du debatterar på ett bra sätt, men här för du faktiskt fram osanningar, precis som anonym påpekar. (Alternativt underlåter dig att skriva sanningen rakt ut för att det inte gynnar dina syften...eller också hade du bara bråttom. Jag hoppas på det sistnämnda för jag gillar ofta det du skriver; dock är vi helt oense i denna fråga...men det visste du ju redan.)

"Varför tror man att just denna ordning - med drygt 14 månaders föräldraledighet, varav 2 månader är vigda åt pappan - är den ordning där föräldrar har full frihet, och möjlighet att bestämma själva?"

Detta påstående är endra klantigt formulerat, eller medvetet skriver för att förvanska sanningen.

Vi har inte bara två pappamånader, vi har också två mammamånader. Det är något som sällan tas upp. Fyra månader är alltså redan låsta. som inte diskriminerar någon, den är helt jämställd. Respektive förälder har 240 dagar, varav 180 kan skrivas över till den andra föräldern om så önskas. Det finns inget diskriminerande i dagens försäkring.

Det du egentligen säger är att du inte gillar de val olika familjer gör. Men jag tycker att det är tämligen arrogant att tro att man vet hur alla familjer ser ut och påpeka hur de ska leva sina liv, bara för att de inte lever som man själv tycker.

Att gå in och reglera ett redan jämställd system är oerhört...ja, jag vet inte vad...besserwissrigt kanske.

Uppmuntra familjer att dela lika, japp. Men tvinga inte någon.

Och jo, det handlar visst om tvång, eller översitteri och en märklig vilja att peta i saker som varje familj vet bäst. Du förordar ett system med mindre frihetsgrader än dagens.

Själv tycker jag att det är bra att skattepengar går till en helt jämställd föräldraförsäkring (som vi har idag) även om jag skulle föredra ett system där alla familjer har 480 dagar som de får disponera helt fritt.

Här är mina åsikter i frågan om någon skulle vara intresserad.
http://denforvanadepappan.blogspot.com/2010/05/vem-ska-bestamma-over-familjerna.html

Den förvånade pappan sa...

Såhär skulle det stått...

"Vi har inte bara två pappamånader, vi har också två mammamånader. Det är något som sällan tas upp. Fyra månader är alltså redan låsta. som inte diskriminerar någon, den är helt jämställd. Respektive förälder har 240 dagar, varav 180 kan skrivas över till den andra föräldern om så önskas. Det finns inget diskriminerande i dagens försäkring."

KaosJenny sa...

Jag tycker att det är väldigt intressant att folk gör som staten säger och att vi faktiskt FÅR pengar av staten för att kunna vara med våra barn. Otroligt häftigt att man i Sverige satsar så mycket på barnen men om man ger pengar så bör man väl också kunna styra (vi har ju barnbidrag som vi får göra vad vi vill med).

När det gäller anknytning så tycker jag också att det är viktigt men det känns som om "biologisterna" underskattar bebisar. Mina barn har knytit an till sin mamma, sin pappa och sina syskon. De har dessutom väldigt snabbt sett skillnad på syskonen. Min morfar var barn nummer 6 av 11 i ett torparhem och det var 15 mellan äldsta och yngsta barnet. De ungarna anknöt nog också åt alla håll och har de klarat sig fin-fint.

Och så amning som argument. Jösses, Helammning när barnet är över 6 månader rekommenderas verkligen inte eftersom de flesta barn blir väldigt magra då. Från 6 månader kan man alltså göra precis som man vill även om man ammar...

Barbabok sa...

Hej!
Du har ett bloggpris att hämta hos www.bokbarba.blogspot.com.
Hälsningar
Barbabok

Anonym sa...

KaosJenny: Man kan INTE dra generella slusatser om barn i allmänhet utifrån sina egna barn. Våra barn är i första hand individer och inte representanter för den homogena gruppen ”barn”. Grattis till att det fungerar så bra i er familj! Det har det gjort i min familj också, men jag tror mig inte veta att det som fungerade för oss skulle fungera för alla andra barn, föräldrar och familjer.

Vilka är förresten ”biologisterna” som du hänvisar till? Jag har nog aldrig hört någon enda person i något sammanhang kalla sig ”biologist”. Däremot har jag hört väldigt många människor kalla ANDRA människor för biologister, i princip alltid i ett nedsättande eller i bästa fall bara kritiskt sammanhang. Är man biologist om man tror att människan har vissa genetiska egenskaper som kan spela in i hur man väljer att leva sitt liv? Eller är man biologist om man vill ge människor bestämda roller utifrån biologi? Vilka är det som vill det i så fall?

Min personliga iakttagelse är att människor som talar om biologi i föräldrasammanhang sällan är för inskränkning av valmöjligheter, utan tvärtom vill att det ska finnas en stor valfrihet. Medan människor som kallar andra för biologister ofta vill ha detaljstyre och mindre utrymme för individuella val.

Angående amningen så finns det (ett fåtal) barn som helammas även efter 6 månaders ålder, utan att avvika från viktkurvan. Livsmedelsverket avråder inte från det. Vidare gäller kostråden från CIRKA 6 månader, inte 6 månader exakt. Plus att om du läser råden så är det SMAKPORTIONER man börjar med. Rekommendationen är då att fortsätta med amning /ersättning precis som vanligt medan man ger smakportioner. Alltså helamning. Livsmedelsverket skriver också att man inte behöver vara orolig om barnet vill gå långsamt fram med riktig mat, eftersom amningen/ersättningen ger all näring barnet behöver. Detta är inget jag hittat på, utan de faktiska kostråden.

En sista kommentar angående amning, där jag vill dela med mig av min personliga erfarenhet-vilket INTE innebär att jag tror att denna personliga erfarenhet också är alla andra människors sanning… Jag började med smakportioner för mina egna barn redan vid 4-5 månaders ålder. Det innebar dock inte att de var redo att dra ned på amningen, de ville ha bröstmjölk/närhet genom amning/många gånger om dagen även när de hade börjat äta fem vanliga mål per dag. Jag ammade väldigt frekvent tills de var närmare 12 månader. Att skifta föräldraledighet vid 6 månader hade inte varit att se till våra individuella barns bästa. Vi skiftade däremot senare och jag kan försäkra dig om att anknytningen idag är lika nära och fungerande till oss båda föräldrar, trots att den var betydligt starkare till mig när de var bebisar. Barnen är barn i 17 år till-allt handlar inte om det första året.

Om vi skulle ha skiftat föräldraledighet vid 6 månader hade våra barn varit förtvivlade över den uteblivna amningen. Vi lyssnade på DERAS behov och inte primärt våra egna. När de var en bit över året och redo att lägga ner amningen gick det lätt! Det hade det inte gjort vid 6 månader. När vi skiftade föräldraledighet gick det också lätt! Alla sådana där övergångar har varit förhållandevis lätta för oss och jag tror att det beror på att vi har följt barnens behov. Haft ett barnperspektiv. Inte forcerat saker. Vi har haft ett jämställdhetsperspektiv också-det är enormt viktigt tycker jag-men barnperspektivet har kommit i allra första rummet. Som sagt-jag menar inte att alla ska göra som vi: har man en 6-månaders som är ointresserat av amning (jag känner sådana så jag vet att de finns) så är det väl bara att skifta på!

I ett enda avseende vågar jag säga att man bör följa vårt exempel (om man har möjlighet) och det är att sätta barnens behov först. Före ideologier och före dogmer. Vilket behov det enskilda barnet har är dock upp till varje familj att tolka!

Elisabeth sa...

Problemet skapas ju dock av att så många säger " just i vårt fall så passade det bäst att göra så här bla bla" och inte ser att det är del av ett större strukturellt problem. Det är viktigt att inse detta. Förövrigt är mäns vabbande nere på samma nivå som på 80-talet. Hepp!

Anonym sa...

Elisabeth, hur kan det vara ett problem att man gör det som passar den egna familjen och de egna barnen?

Folk kanske inte bara "säger" att det val de gjorde passar dem bäst- Det kanske ÄR så att det val de gjorde passade dem bäst?

KaosJenny sa...

Hm, anonym, jag har inga planer på att skriva någon på näsan om hur det "måste vara". Vad jag ville trycka på är att det går bra att dela i högre utsträckning än vad som görs även om man ammar en del. Amningen behöver inte vara ett stort problem eftersom de flesta precis som du skriver inte helammar efter 6 månader.

När jag säger biologister så menar jag personer som jämför oss med djur och som svänger sig med anknytningsteorierna som en anledning till att det måste vara mamman prompt och att allsköns elände drabbar en person om det inte blir så. Och nej, anknytning är inte något som jag bara drar till med utifrån mina barn utan något jag funderat mycket på via jobbet men även privat då jag har vänner som varit placerade i fosterhem /adopterade, bott med föräldrar som varit kraftigt alkoholiserade eller haft barnflickor från tidig ålder och de har ändå klarat sig bra. Och så har jag vänner som haft mamma hemma länge men där det inte har funkat. Jag tror klart att alla försöker göra det som funkar bäst för sin bebis med familj utifrån den situation man är i men jag tror att det är viktigt att föra såna här diskussioner utifrån att föräldraskapet kräver annat idag än det gjorde för si så där 50 år sedan. Jag tror att i dagens informationssamhälle är det kanske viktigare än någonsin med vuxna för barnen.

Kim sa...

Jag vill bara understryka att om man, som jag, intresserar sig för anknytningsteori och för hur jägare/samlare och även andra primater tar hand om sina barn/ungar INTE behöver vara någon slags livmodersfeminist som tror på mammans överlägsenhet som omvårdare. Att försöka förstå barns biologiska behov är inte samma sak som att hävda grundläggande biologiska skillnader mellan två motsatta kön (som jag i grunden inte ens tror på). När jag pratar om biologism i de här sammanhanger brukar det väl ändå vara könsskillnader man syftar på?

Jag tror att bebisar och små barn behöver någon form av kontinuitet i omvårdandet, eftersom det tar tid att skapa en trygg anknytning till den eller de som finns där och svarar på dess behov. Sen vem den eller de personerna är spelar väl ingen roll, det viktiga är att barnet får en chans att bygga upp stabila relationer med närvarande vuxna som finns där och inte försvinner för ofta eller för länge.

Anonym sa...

KaosJenny, Jag tror bestämt att vi tycker lika om en hel del ändå när jag läser ditt senare inlägg, som känns betydligt mer nyanserat.

Jag tror såhär (efter de personer jag har följt runt mig -gör liksom du inte anspråk på att hävda någon vetenskaplig sanning): Jag tror att en bebis kan knyta an till vilken vuxen som helst som ger tid, närhet och kärlek. Väljer man att helamma det nyfödda barnet blir det den som ammar, det vill säga mamman. Plus att barnet redan levt i och med mamman under 9 månader innan födelsen. Men ammar man inte kan barnet förstås ha pappan som primär anknytningsperson-har själv familjemedelmmar där det var så och de barnen är i allra högsta grad harmoniska och välfungerande.

Men jag tror att den lilla nyfödda bebisen har EN PRIMÄR anknytningsperson-och att barnet i takt med stigande ålder vidgar anknytningskretsen till att omfatta allt fler personer. Om denna primära anknytningsperson är mamma, pappa eller morfar har mindre betydelse-men vill mamman och barnet amma blir det sannolikt mamma. Så var det för oss, men redan innan vi skiftade föräldraledighet hade våra barn knutit an lika starkt till pappan som till mig -det kom genom deras naturliga utveckling och var inget som vi behövde ha en strategi för att påverka-annat än att vi båda fanns där med vår kvantitetstid.

Sedan är jag-precis som du-förvissad om att barn som växer upp i dysfunktionella familjer, omplaceras i fosterhem, adopteras etc kan bli lyckliga och harmoniska. MEN någon form av trauma, som man måste övervinna/bearbeta/kompenseras för, innebär det nästan alltid. Bara för att någonting går bra i slutändan, behöver det inte vara en optimal situation.

Inga jämförelser med trauman i övrigt vill jag verkligen understryka-men varför skifta en föräldraledighet vid en tidpunkt när det individuella barnet inte är redo för det? Har man haft en förälder som primär anknytningsperson bör man om man har möjlighet vänta in tidpunkten när BARNET har inkluderat den andra föräldern i den kretsen. Om man har möjlighet, vilket jag vet att alla inte har. Men jag tycker det är enormt synd om föräldraförsäkringssystemet ska hindra familjer att kunna vänta in barnet. De familjer som drabbas blir familjer med små ekonomiska marginaler. Familjer med större ekonomiskt utrymme kan göra som de vill i alla fall.

Jag känner en familj där mamman drabbades av svår depression efter förlossningen och pappan var den primäraanknytningspersonen samt tog ut merparten av föräldradagarna. Mamman kunde långsamt återhämta sig och blev så småningom en jättebra förälder. Det hade knappas varit den familjens bästa-och allra minst barnets bästa- om de skulle ha varit tvungna att byta innan hon var redo. Jag efterlyser ett barnperspektiv i hela den här debatten-tycker att det ofta blir alldeles för stort fokus på de vuxna.

Alla barn, alla föräldrar och alla familjer har sin unika historia och sina unika behov. Vi måste våga se att samma lösning inte passar alla.

Elisabeth sa...

Du missade fortfarande min poäng. När många hävdar att det just i deras fall passar bäst och tror att de gör ett individuellt val är det i själva verket så att det är del av en struktur där kvinnan tar ut den störst delen av föräldraledigheten. läs forskning inom genus och feministisk psykologi. Sen måste jag verkligen säga att detta '" jag tror att det är så" är helt ointressant, okvalificerat tyckande kommer man ingen vart med. Jag måste säga att det är lite orocäckande med de otroligt invecklade resonemangen som förs här för att rationalisera för sig själv de ojämställda val man gör. För de är ojämställda.

Anonym sa...

Elisabeth: Enda anledningen att jag tog upp "jag tror..."-resonemang samt egna erfarenheter var att en annan signatur använde personliga erfarenheter som argument. Jag utgår från att du tycker att det är lika "ointressant" när dina meningsfränder för sådana resonemang. Inte bara när de du kallar "ojämställda" gör det?

"Problemet" med en del av genusforskningen är att den utgår från väldigt många förutbestämda premisser som inte är evidensbaserade. Grundpremisser som man måste köpa för att resten ska bli relevant.

Slutligen: Självklart finns det en hel massa strukturer i vårt samhälle och vår kultur som påverkar våra val:ingen av oss står fri från det. Verkligen inte jag, och verkligen inte du. Du tror väl inte att du har format dina feministiska åsikter helt utan påverkan från omgivningen?

Men inte blir vi friare om vi ersätter en struktur med en annan? Det som händer -om vi utgår från ditt exempel-är att en massa människor kommer att motivera sitt 50/50-uttag av föräldrapenning med att "det passade just oss bäst att dela exakt lika", även om de "egentligen" hade velat dela på något annat sätt.

Det finns två sorters strukturer: de som påbjuds genom samhällelig reglering och de informella strukturer som vuxit fram ur konventioner. I dag erbjuder föräldraförsäkringssystemet formellt sett en valfrihet, medan valfriheten inskränks i varierande grad på grund av konventioner. Ändrar vi systemet försvinner den formella valfriheten, plus att den informella valfriheten också blir ännu snävare. Vad vinner samhället på det? Svara helst inte "läs på om genusteori". För att citera dig är det rätt "ointressant"- lika ointressant som om jag skulle be dig läsa på om anknytningsteori. Det här är ytterst en politisk diskussion där ingen-inte du, inte jag, inte Rebecka-sitter inne med facit. Jag tror att vi måste våga prata just om vad vi "tror" och vad vi "tycker" i denna väldigt komplicerade och viktiga fråga.

Elisabeth sa...

Jag tycker okvalificerat tyckande är problemtiskt oavsett vilket håll det kommer ifrån, skulle varit tydlig med det. Behöver dock inte läsa om anknytningsteorier och dylikt, jag jobbar inom området. Vi går ju dock bara framåt i snigelfart på det här området, och kopplat till uttag av föräldradagarna finns så mycket annat som har med jämlikhet i samället och i relationen att göra. Men hur ska vi då få till stånd en förändring på området utan att vi delar föräldradagrna lika? Kom gärna med förslag. För eftersom valmöjligheten finns så gör ju människor samma val om och om igen, och inte på grund av anknytning utan på grund av att det är jobbigt att leva jämlikt, många upprepar steretypa könsrollamönster som de själva växt upp i, många kvinnor vill sno åt sig alla dagarna, många kvinnor tycker att de förtjänar fler dagar, många män vill hellre jobba, många familjer vill åka till Thailand och det går bara om mannen jobbar eftersom han tjänar mer etcetera etcetera. Vi måste våga tala om de verkliga orsakerna /vara ärliga kring varför så många motsäger sig en delning av föräldradagarna och för många så handlar det inte om ett barnperspektiv. Även om det nu gjorde det för dig. Ursäkta stavfel, skriver på Ipad

Viola sa...

Kvoterad föräldraförsäkring handlar mer om föräldrars behov av att knyta an till sitt barn än vad det handlar om barnet. Ett spädbarn bryr sig inte om könet på sin vårdare, det vill bara ha vad det är van vid. Att först spenderat heldagar med ena föräldern i tex ett halvår och sedan plötsligt göra detsamma med den andra som den inte haft samma nära relation till kanske funkar för vissa barn men långt ifrån alla! Möjligheten att dela 50/50 finns redan idag och att folk kanske inte gör det beror sannolikt på att de inte trivs med den lösningen. Jämställdhet ska aldrig bli ett självändamål som dumförklarar och inskränker individers rätt att få känna in vad den egna familjen och det nya lilla barnet har för behov.

Anonym sa...

Ämnet känns så 2009. Fast att bestämma över andras familjeliv tycks aldrig försvinna från en del personers högst prioriterade mål. Blandning mellan suck och gäsp.

Anonym sa...

Avskaffa den statliga föräldraförsäkringen! Det är absurt att skattemedel ska bekosta att högavlönade går hemma med sina barn. Snacka om dyrt dagis!

Den förvånade pappan sa...

Anonym 14 december.

DU vet om att det är de högavlönade som betalar mest skatt va?

Och det är de barnen som föds nu som ska betala din pension om ett antal år, så jag tror att det kan vara en ganska bra investering att både ha föräldraförsäkring och underlätta för människor att skaffa barn...

Anonym sa...

Ja tack, ta gärna ta bort försäkringen överhuvudtaget. Har inte tagit ut en spänn från staten, för jag är inte beroende av allmosor från densamma för att ta ansvar för mina barn.