fredag 30 september 2011

Debattartikel i Kollega

Läs min krönika om delad föräldraförsäkring i Kollega:

Dela lika på föräldraledigheten

Om kvinnor och män ska bli jämställda krävs att föräldraförsäkringen individualiseras. Fortfarande tar kvinnorna ut 78 procent av föräldraledigheten och de flesta vabbdagar.

Män städar elva minuter mer om dagen. Halleluja! Senaste veckorna har vi läst den ena glada artikeln efter den andra om hur jämställda män och kvinnor är. Enligt SCB:s nya tidsundersökning, som presenteras vart tionde år, arbetar kvinnor och män i dag lika mycket. Enda skillnaden är att män utför mer betalt arbete, kvinnor mer obetalt.

Medan kvinnorna har minskat sitt obetalda arbete i hemmet de senaste tio åren, har männen ökat sin del. Med elva minuter.

Visst är det något att fira!

Men lite skrämd blir jag när det presenteras som att vi har nått målet. En del har till och med ifrågasatt hela jämställdhetskampen - "se, den behövs inte, vi är ju redan jämställda!" - och glömmer i samma sekund att saker och ting inte förändras av sig själva (det troliga är snarare att vi har nått hit tack vare jämställdhetskampen).

Alla siffror talar nämligen sitt tydliga språk: Kvinnor och män är inte jämställda.

Kvinnor utför fortfarande det mesta av det obetalda arbetet hemma. 45 minuter mer om dagen än män. Det kanske inte låter så mycket. Men det blir ändå drygt fem timmar mer i veckan.

Och de där timmarna syns förstås i lönekuvertet. Löneskillnaden mellan kvinnor och män har inte ändrats nämnvärt på 30 år. Kvinnor tjänar fortfarande ungefär 83 procent av männens löner. Ungefär var tredje kvinna jobbar deltid, och det är inte alltid ett fritt val, som många tror. I SCB:s tidsstudier uppger många kvinnor att de vill arbeta mer (lönearbeta mer, alltså). Två tredjedelar av den ofrivilliga deltiden står kvinnorna för.

Det privata är politiskt sade man på 70-talet. Och det gäller i allra högsta grad i dag. Vi kommer aldrig att bli jämställda på arbetsmarknaden om vi inte blir jämställda hemma.

Och det finns en åtgärd som i ett slag skulle göra stor skillnad:

Individualisera föräldraförsäkringen!

Politikerna vet det, men få törs ta i frågan. För även om de flesta i Sverige i dag skriver under på att det är viktigt att män och kvinnor är jämställda, så har man ännu inte fattat, eller inte velat se, det otroligt tydliga sambandet mellan uttaget av föräldraledigheten och jämställdheten.

Men, invänder många, staten ska väl inte lägga sig i hur vi delar på föräldraledigheten?

Det gör den ju redan! Staten och samhället har redan olika förväntningar på mammor och pappor. Och det är inte till någon av parternas fördel.

Vi har en massa försäkringar - alla är individuella utom just föräldraförsäkringen. Varje ny lag, varje försäkring, varje bidrag är en signal och en påtryckning från samhället. Dagens föräldraförsäkring kommunicerar med all tydlighet att mamma är en viktigare förälder än pappa och att det inte är ett så stort problem att kvinnor blir diskriminerade på arbetsmarknaden, får lägre lön och lägre pension.

Hur styrda vi faktisk är av dagens föräldrapolitik visar glappet mellan vad vi tycker och hur vi sedan gör. Ungefär 60 procent av alla i Sverige tycker att det är viktigt att dela föräldraledigheten, enligt en undersökning som TCO årligen gör. Bland kvinnor är siffran något högre. Fler än hälften tycker alltså att vi borde dela.

Men hur delar vi? Inte lika.

Mammorna tar fortfarande 78 procent av föräldraledigheten. Männen bara drygt 22 procent. 20 procent av papporna tar bara ut en månad eller ingenting alls. Bara var åttonde man är hemma ett halvår med sina barn, medan 90 procent av mammorna är hemma minst ett halvår.

Studier visar att som man delar från början, så förblir det ofta. Mammorna stannar hemma, går sedan ner på deltid och tar 60 procent av vabben (vård av sjukt barn). Småbarnspapporna är fortfarande den grupp i samhället som jobbar mest av alla. 92,4 procent av papporna med barn under sju år arbetar heltid. Motsvarande siffra för mammorna är 51,1 procent.

Inte ska vi tvinga någon att vara hemma mot sin vilja. Eller tvinga någon tillbaka till jobbet. Man ska förstås ha rätt att avstå från att ta ut det statliga stödet och möjligheten att sträcka ut sin ledighet genom att ta färre dagar i veckan. Och även om man inte har de möjligheterna så är det inget argument för att snylta på pappans tid med barnet.

Ett grundkrav man rimligen kan ställa på en offentligt finansierad förmån är att den åtminstone inte förstärker ojämställdheten. Och det gör dagens föräldraförsäkring.

Får vi en försäkring som visar att pappa är lika viktig förälder som mamma och att kvinnor är lika viktiga på arbetsmarknaden som män - då ropar jag halleluja.

7 kommentarer:

Johan sa...

"Får vi en försäkring som visar att pappa är lika viktig förälder som mamma och att kvinnor är lika viktiga på arbetsmarknaden som män - då ropar jag halleluja."

Amen!


Jag har varit föräldraledig 14 månader med varje barn, blandat heltidshemma och halvtidshemma.

Har svårt att tänka mig hur min relation och trygghet med barnen skulle kunna vara lika bra utan att ha hälften av föräldraledigheten.

Det tycks ju även finnas ett väldigt starkt samband mellan vinnaren i vårdnadstvister och hur mycket engagemang som pappan kan bevisa, t ex i form av föräldrapenninguttag, vab, vara synlig på förskolan, etc.

Det blir självklart även mer naturligt att göra mer hemarbete, handla och fixa om man faktiskt är hemma mer.


Håller med dig i allt du skriver Rebecca, men det jag som man tycker är tråkigt med hela tidsstudien är hur den i media gång på gång framställs som att män ska ta mer ansvar för hemarbete, men att det inte är lika självklart att kvinnor ska ta mer ansvar för förvärvsarbetet.

Åter igen tycker jag det vinkar frågan i form av att kvinnor är offer och män är egoistiska svin. Ingen tjänar på att framställas som vare sig offer eller pucko.

Du skriver att kvinnor till större del jobbar ofrivillig deltid. Du skriver också att småbarnspappor jobbar mest av alla. Hur stor del av den tiden är ofrivillig övertid? Är det någon undersökning som ens ställt den frågan?

// Johan

Susanne sa...

Jätteintressant!
Jag är helt övertygad om att det ger mer jämställdhet överlag i hemmet om man delar mer lika på föräldraledigheten. Min erfarenhet är sån iaf. Det är först när du faktiskt varit hemma en längre period som man förstår hur det är att vara hemma med barn!
Jag har dock en aspekt som aldrig nämns och det är skillnaden på ledigheten och ersättningen. Det är ersättningen man mäter, inte dagar man är hemma. Detta eftersom det inte krävs att man tar någon ersättning första 18 månaderna. Jag och maken delade exakt lika (nästan iaf) på barn nr 1 i antal dagar hemma, men på pappret ser det ut som att han varit hemma mycket mer. Detta eftersom hans del att vara hemma var till större delen efter att barnen fyllt 1 år och för att behålla SGI tog vi då ut fler dagar med ersättning.
Ser förresten många bevis i umgängeskretsen för att de pappor som varit hemma lika mycket som mammorna tar lika mycket ansvar för hem och barn som mammorna.

Jenny / Ekomamma i stan sa...

Vad bra skrivet. Vi har precis bytt så att det är min man som är föräldraledig och det känns redan som att han har en helt annan förståelse för föräldraskapet nu när han tar mer ansvar hemma.

Tycker också att det som Sus skriver med dagar/ersättning är intressant. Vi kommer att dela lika tidsmässigt, men tyvärr kommer det att se ut som att jag tagit ut lite mer eftersom jag tjänar mer och vi inte klarat oss på lika få ersättningsdagar som nu när maken i är ledig. Tråkigt, men vi vill inte ta ut fler dagar än vi behöver bara för att det bli lika "i systemet".

David sa...

Bra argumenterat, Rebecka! Lägg därtill att det finns olika maskuliniteter och femininiteter, olika sätt att visa upp och göra könstillhörighet. En man kan "förverkliga sig" även i hemmet och en kvinna utanför det, det vet vi redan, men i den offentliga debatten måste det synas fler exempel på det -- och mammorna måste våga släppa taget om barnen och inte agera så förbenat "behövda" (egentligen: fåfänga, självupptagna) att pappan inte får nåt handlinsutrymme i förhållande till sin barn ...

Den förvånade pappan sa...

"Får vi en försäkring som visar att pappa är lika viktig förälder som mamma och att kvinnor är lika viktiga på arbetsmarknaden som män - då ropar jag halleluja."

En sån försäkring har vi redan. Det finns ingenting i dagens försäkring som tvingar mammor att ta ut drygt 75 % av dagarna.

KaosJenny sa...

Tror också att det betyder otroligt mycket att förädrarna delar på ledigheter och VaB. Däremot tycker jag inte att det är så konstigt att det tar lite tid innan vi är där på riktigt. Min pappa var inte hemma många minuter utan mamma, vi tar oss en bit för varje generation så det finns ingen anledning att ge upp hoppet :-). Hela samhället tjänar på mindre mögliga könsroller.

Katarina sa...

Jag är emot det att man skulle tvingas dela 50-50. Men här hemma delar vi faktiskt 50-50. Inte för att vi MÅSTE det men för att vi vill så. Med första delade vi nästan 50-50. Först var jag hemma i mer än ett halvår och sedan min man var pappaledig.
Men nu när vår yngsta kom så valde vi en annan fördelning. Första månaden var vi hemma tillsammans och nu (barnet är 2 månader) delar vi 50-50, alltså jobbar vi halvveckor. Och planen är att vi ska göra så minst till sommaren.

Jag har inte fått många direkt negativa rektioner. Kritiken kommer oftast lite dold i form av frågan "Men då ammar du inte...?" (Ja, jag ammar. Änvänder pumpen, ammar under arbetstiden. Det löser sig.)
Jag har väldigt väldigt roligt jobb som jag älskar och med tanke på att jag hade svårt att vara hemma under en lång tid, så valde vi den här lösningen.