Varför skiljer vi oss då?

Jag får frågan om varför Sverige har så många skilsmässor fast vi är så jämställda - apropå rubriken på SvD-artikeln i går ("Undvik skilsmässa – dela lika"). Borde inte Sverige ha färre skilsmässor eftersom vi är så jämställda?

Det finns flera studier som visar att de som lever jämställt har mindre risk för skilsmässa. Bland annat har försäkringskassan gjort sådana studier och även en forskare på Stockholms universitet.

Men. Det finns ett feltänk här. För vadå? Vi lever ju inte jämställt! Det är ju det som är grejen. Tvärtom lever vi väldigt traditionellt. Fast med en tro att vi lever jämställt. När man inser det, det kan ta ett tag, att vi lever så otroligt traditionellt i världens mest jämställda land - ja, då kan nog bitterheten och besvikelsen bli stor. Tror jag. Jag tror till exempel inte att alla mammor som är hemma i några år och som sedan jobbar deltid inser hur det slår mot deras framtida pensioner... Eller möjligheter att försörja sig den dagen då det kanske blir en skilsmässa. Det kommer nog som en obehaglig överraskning för många.

Vi lever i ett land med alla möjligheter att leva jämställt. Självklart finns det orättvisor även här. Stora sådana. Men i bemärkelsen möjligheten att leva jämställt är vi det klart bästa landet i världen. Men vi utnyttjar det inte.

Den möjligheten i sin tur gör det också möjligt för kvinnor som inte vill vara kvar i äktenskapet/relationen att faktiskt skiljas. Och det i sig är väl något gott! Kvinnor i Sverige KAN skilja sig. De har råd att skilja sig. Och många blir jämställda först efter skilsmässa (tråkigt nog).

Och då menar jag bara jämställda när det gäller det delade ansvaret för barnen. Det är långt ifrån jämställt bara för att man skiljer sig. Kvinnorna blir friskare, friare (det frigörs en massa tid när kvinnor skiljer sig, mindre obetalt hushållsarbete att utföra), men betydligt fattigare. Män mår psykiskt och fysiskt sämre, får bättre kontakt med barnen (om de haft någorlunda bra kontakt innan skilsmässan, annars sämre), men rikare.

Man kan ju också som sagt se möjligheten till skilsmässa som något positivt! Kärnfamiljen ska ju inte vara något man lever i till varje pris. OM man vill leva i en vore det ju synd om det havererade bara för att man lever ojämställt. Att leva jämställt ökar alltså chanserna att lyckas med kärnfamiljen. OCH ger båda en bättre möjlighet att bryta upp och leva på ett annat sätt om man skulle vilja det. DET är väl bra! Låg skilsmässostatistik i vissa andra länder tyder ju inte alltid på lyckligare förhållanden utan ofta på att möjligheten att skiljas inte är så stor.