fredag 8 april 2011

skidsemester och könsroller


Förra helgen var vi uppe och åkte skidor i Kungsberget. Det blev ingen fjällvecka för oss, vi har ju varit borta mycket nog från jobbet. Men en liten skidhelg blev det i alla fall, även om det spöregnade i backen på söndagen och det då bara blev två åk...

Det fick mig i alla fall att fundera på det här med skidsemestrar (okej, nu varnar jag för ett oerhört medelklassigt inlägg). Jag var på ett barnkalas för ett tag sedan och eftersom det var ett väldigt litet barn som fyllde år var många mammor (och några pappor) med på kalaset. Mammorna kom in på ämnet skidsemester, då det här var strax innan sportlovet. Ingen av dem VILLE åka till fjällen. En mamma sa till och med att hon hoppades att hennes jobb skulle säga nej, så att hon slapp. De hade alla små barn, och många barn. Tre eller fler. Tätt i åldrarna. Jag satt väldigt förvånad. Jag älskar att åka skidor, både längd och slalom, och jag älskar att vara i fjällen. Frågade varför de inte ville till fjällen, och förstås varför de åkte dit om de inte gillade det.

Att välja bort fjällsemestern gick tydligen inte, även om alla mammorna längtade mer till värmen. Det var männen som verkligen ville. Och barnen tyckte att det var så kul. Alla mammorna åkte slalom och gillade det, men det visade sig att de inte fick åka så mycket. Det var de som stod i pulkabacken med de minsta, eller hängde i bebisbacken med nybörjarna. Det var de som gjorde matsäckarna och drog barnvagnen när bebisarna skulle sova. Varför delade de inte på det, undrade jag. Nej, och här svarade alla samma sak: HAN tyckte att det var roligare att åka slalom. Och HAN var bättre på slalom. Jag hävdade att det är klart att han blir bättre om han får åka mer. Men det var som att de pratade om ytterligare ett barn: "Han tycker att det är så roligt, jag låter honom få åka, jag är ändå inte lika road."

Kunde inte låta bli att känna en viss sorg efter den här diskussionen. Visst kan man tycka att det är generöst av kvinnorna att stå där och passa barnen och fixa matsäckarna och låta honom åka. Men samtidigt, till vilket pris då? Och mammorna ville inte ens vara där. Jag funderar också på vad man signalerar till barnen? Att det faktiskt för deras skull är viktigt att ta för sig. Att se till att ta vartannat pass i pulkabacken/barnbacken.

Jag har varit väldigt noga med det själv. Det var ju ändå en del tid som gick bort från skidåkningen, då jag var höggravid eller nyförlöst. Så fort det har varit möjligt att dela har jag gjort det. För mig har det varit viktigt att vi alla har haft kul när vi har varit i fjällen. Att skidåkningen är ett gemensamt intresse i familjen.

Är det någon som känner igen sig? Och varför är det så att vi tenderar att bli ännu mer ojämställda under semestern?

10 kommentarer:

cruella sa...

Det låter alldeles idiotiskt så klart. Farsan har egosemester och känner sig samtidigt som en riktigt rekorderlig pappa som ser till att ungarna får komma till fjälls.

Det här var en väldigt intressant spaning som jag aldrig själv har tänkt på eller upplevt trots många, många fjällsemestrar med både stora och små barn.

Senaste gången åkte maken själv med våra tre egna tonåringar och en extra. Marktjänst galore men också många egna timmar i längdspåret medan ungdomarna rasade runt i alla backar som fanns. och nu åker han på egohelg - precis som de där farsorna borde göra om det nu är så viktigt med kvalitativ skidåkning.

Åsa sa...

Grrr, och så sorgligt! Och så klart tycker männen som aldrig har spenderat majoriteten av fjällveckan i pulkabacken att det är "så kul" att veckan blir helig. Snacka om att skapa sitt eget moment 22.

Världen enligt J. sa...

Oj! Det skulle jag aldrig gå med på, helt enkelt för att jag tycker att det är minst lika kul och viktigt att åka skidor som maken. Sedan vi fick barn har vi varit i fjällen ganska många gånger - med den strikta uppdelningen att den ena tar förmiddagspasset och den andra eftermiddagspasset. Jag tycker att det är svintråkigt att åka pulka...och matsäck gör ingen av oss.

Däremot så händer det ganska ofta att jag bjussar maken på golfrundor, trots att vi båda spelar. För honom är det ett större intresse...men här kvittar jag det mot andra egogrejer (som att jag reser betydligt mer på egen hand).

Det är läskigt enkelt att falla in i mönster! Och generellt så gör ju män fler egogrejer och spenderar mer pengar på mer eller mindre egna intressen.

Anonym sa...

Grundproblemet är att många kvinnor inte säger ifrån. Skulle alla, kvinnor som män, säga vad de tycker och STÅ FÖR DET skulle nog extremt många problem lösas.

Anonym sa...

Vad menar du med medelklassigt inlägg? Vad var det för fel på det inlägget? Är jag för mycket ointressant/ovärdig/korkad/insnöad medelklass som inte förstår det hemska i inlägget? Eller är det för att det är medelklass att åka till fjällen på semester?

elbereth sa...

Det här är väl det klassiska semesterscenariot? Byt ut skidbacken till sommarstugan (mannen bygger bastu, kvinnan fixar mat), charter (kvinnan passar barn, mannen dricker öl) eller vad som helst egentligen. När familjen har semester verkar det vara legitimt att mannen har något eget projekt och kvinnan fixar marktjänsten och barnen.
För övrigt rekommenderar jag att skaffa häst. Har man det så får man massor av egotid!

Therese W sa...

Hos oss är det jag som driver skidsemestern, jag gillar att vara i fjällen. Men det är två saker som jag tänker på när jag läser inlägget. 1. Det är väldigt viktigt för mig att hålla familjen, inkl. maken, på gott humör. Bara alla är glada är jag nöjd, vilket gör att jag kan uppoffra ganska mycket för att maken ska gilla semestern. Värdelöst ur jämställdhetsperspektiv, gillar det absolut inte, men det har blivit såhär. Antagligen spelar det in att jag gillar resor mer öht, och för att få med honom så måste han ju var nöjd. Men det är ju kasst.

2. Min egen pappa är fysiskt stark och ganska trygg, och jag har någon sorts bild av att jag också vill vara det för mina barn, min man är dessutom inte riktigt den typen. Jag är inte alls fysiskt stark, men jag försöker vara den som kan ta ett osäkert barn mellan skidorna och lotsa ned dem, åka längd med minstingen på ryggen, eller bära en sjukling till sängen, t.ex. Det hade ju varit lättare om jag verkligen var stark, men jag tycker att det är viktigt att de får med sig att mamma gör fysiska saker med dem, som skidor, och att mamma är att lita på, även fysiskt i svåra lägen, typ läskiga backar.

För att svara på den sista frågan om ojämställda semestrar så tror jag att det är såhär: I vardagen har vi våra rutiner som vi delar upp, och som vi kanske mer aktivt har valt hur vi vill ha dem. På semestern blir det mer som det blir, och så fort det inte är genomtänkt, så går vi tillbaka till det traditionella. Sorgligt. Jag tycker att det är så generellt, att när man inte orkar, eller av andra anledningar missar att kämpa emot det gamla ojämställda, så smyger det på en :-(... men om vi orkar kämpa en del i alla fall, så blir vårt beteende det traditionella för våra barn, och då har de ett lite lättare utgångsläge i alla fall. Och kanske kan ta jämställdheten ett steg till.

KaosJenny sa...

Mycket intressant omvärldsspaning. Tror också att det handlar om även andra sorters semester i hög utsträckning. Jag tror det är viktigt att man tänker sig för om vad man gör och varför och vilka som ska ha kul annars är risken att semestern blir värre för kvinnan än vardagen...Vi försöker dela och tänka oss för eftersom jag känner att om vi skulle göra såna där traditionella semestrar skulle jag få en flip och rymma en vacker dag.

David sa...

Jo, och inte bara blir det mer ojämställt på semestern utan även...

* på helger
* på fester
* på föräldramöten
* på jul, påsk och midsommar
* på barnkalas
* vid sjukdom
* vid besök hos svärmor, mormor, farmor mfl.
* under byggprojekt
* vid flytt
* under resor

Listan kan göras lång, som det heter. Jag tror det beror på att den jämställdhetsanalys som ofta görs och som accepteras är kontextlös, dvs. abstraherad från ett slags normalvardag. Och den vardagen är mer sällsynt än vi tror.

Jes sa...

Med risk för att verka verkligen fast i fällan: han älskar att åka skidor och jag gör det inte. Han älskar det så mycket att han kan få extra barnpassning och egen smöråkning - och slippa fikapackning.

MEN. Den som älskar skidåkning får leka ostkrok när det är dags att lära barnen detta fartfyllda äventyr. = han. Då ska .:jag:. glassa i solstol/back.

OCH. Om jag älskar att ta det lugnt på solsemestern, borde vi rimligen jämna ut missförhållandena då. Ja tack till extra barnpassning och smörsoftande (eller annat -ande), och slippa fikapackning.

ERGO. Bara för att jag unnar skidälskaren skidåkning, kan vi jobba för jämställd semester. Fast det är fasen svårt.