Det är mycket snack om den gastrosexuella mannen nu. Han som gärna står i köket och lagar mat. Det nya mansidealet. Det låter nästan som att männen har tagit över köket och matlagningen...
Men. I verkligheten ser det förstås inte ut så. Visserligen har vi mest män bland de framgångsrika kockarna och i kocklandslaget. Och det är säkert så att många män lagar de där exklusiva måltiderna hemma (och får kredden för det också). Men vardagsmaten är det fortfarande kvinnorna som står för.
I vår bok Skriet från kärnfamiljen refererade vi till en undersökning från 2006 som gjordes av Coop som visade att 70 procent av vardagsmaten lagades av kvinnorna. Männen lagade 17 procent. De resterande 13 procenten lagade barnen (!).
Man tänker att det kanske har hänt något sedan dess, särskilt med tanke på alla skriverier om den gastrosexuella mannen. Men nej, inte så mycket har hänt. Enligt en alldeles färsk undersökning från Familjeliv.se står mamman vid spisen dubbelt så ofta som männen. 6 av 10 dagar är det mamma som lagar maten. Dessutom ansvarar 7 av 10 mammor för matinköpen.
7 av 10 mammor vill vara hemma mer med barnen och varannan mamma tror att fler skulle vara hemmafruar om möjligheten fanns. (Andelen är högre bland yngre mammor, precis som jag skrivit om tidigre).
Det positiva är att majoriteten, 57 procent, anser att papporna tar ett större ansvar för barnen än tidigare. Härligt att det går framåt! (Trist bara att 43 procent tydligen upplever att det inte har hänt något eller att det går bakåt...)
Rapporten bekräftar också hur tufft det är för den ensamma mammorna. Varannan oroar sig ofta eller ständigt över sin ekonomiska situation (bland gifta mammor är siffran 15 procent...).
Jag hoppas att människor förstår sambandet mellan de ensamma mammornas tuffa vardag och hur mycket eller lite jämställdhet vi har i vårt samhälle. Lever vi jämställda medan vi är ihop minimerar vi inte bara risken för skilsmässa, utan minimerar även risken för att leva fattig som ensamstående. En kvinna som tagit det mesta av ansvaret för barnen, större delen av föräldraledigheten, jobbat deltid, tagit vabben har förstås inte hunnit komma upp i lön på samma sätt som en mamma som delat.
En pappa som varit jämställd inom förhållandet har säkert dessutom större tendens att vara mer jämställd även efter skilsmässan. Även om jag vet många män som blivit jämställda först efter skilsmässan. På samma sätt som jag vet många män som totalt skitit i ansvaret efter skilsmässan, eller bara velat ha det på sina villkor - och samtidigt som jag vet fall där mamman velat ha allt under förhållandet och efter separationen försöker roffa åt sig så mycket som möjligt då också.
Jämställdhet skyddar alltså inte bara mot sämre ekonomi efter skilsmässan, det skyddar också pappan mot mammor som velat ha allt under förhållandet och som inte är beredda att dela med sig efter separationen.
Här kan man läsa mer om rapporten.
Inlägg
16 kommentarer:
Vår familj består av mamma (jag) pappa, ett barn på lite över ett år och ett syskon på väg i februari. Jag var föräldraledig ett år och kommer troligtvis vara det med nästa också, minst. Pappa får vara hemma över sommaren ( han var hemma 6 veckor i somras (jag jobbade) med sonen samt lite strödagar här och där som fungerar med hans jobb. Jag jobbar just nu 87% och han jobbar 100% med övertid och resor. MEN: hemma är det han som lagar ALL mat. Han diskar. Han städar. Jag tvättar och projektleder. Är det jämställt? Eller är det så icke-jämställt att det blir jämt? Eller är det bara dumt?
En alternativ verklighetsbeskrivning är ju att mammorna behållt de roliga hushållssysslorna som att handla och laga mat. Och de gör allt för att inte dela med sig av dessa till männen. Männen får därmed hålla till godo med annat tråkigt som att skura toaletten, putsa fönster, tvätta, osv. om de nu vill leva upp till de kulturella och relationsmässiga kraven på jämnställdhet. Än en gång är det alltså männen som är offer för kvinnorna och samhällsstrukturerna.
"Jämställdhet [...] skyddar också pappan mot mammor som velat ha allt under förhållandet och som inte är beredda att dela med sig efter separationen."
Finns det forskning som backar upp detta?
Emma, det ter sig inte särskilt jämställt, om ni nu har några sådana ambitioner. Med din långa föräldraledighet och din mans närmast totala ansvar för hemmets sysslor plus hans heltidsjobb med övertid och resor funderar jag ju lite på när han har tid att bonda med barnen... Det jämställda *föräldraskapet* är det viktigaste för mig; jag rangordnar det över hemmasysslorna om jag måste välja.
Anna - det behövs ingen forskning för att backa upp det. Domstolars riktlinjer är att ge boende och huvudansvar för vårdnaden åt den förälder som tagit huvudansvar fram till förhandlingen. En pappa har i princip ingen möjlighet att få mer än något dyngs umgänge/vecka med en ettåring som han inte varit föräldraledig med. Sedan ökar möjligheten med stigande ålder, men ett barn under tre år får i princip bara 50/50 boende om föräldrarna är överens eller om de delat ansvaret innan separationen. Pappor får i princip bara huvudansvar om mamman är direkt olämplig (eller om föräldrarna är överens om det förstås).
...din alternativa verklighetsbeskrivning finns det nog ingen forskning/undersökning som stöder. Kvinnor har generellt huvudansvar även för städning och tvätt. Ofta under förevändning att mannen i familjen inte "ser" stöket och inte är lika nogräknad som den mer pedantiska frun/sambon.
Vi är nog, ytligt sett, väldigt traditionella i min familj.
Jag lagar maten nästan jämt, jag tvättar alltid (han är färgblind och det är inte roligt med grådaskiga toppar som hamnat med jeansen) och hjälper den yngsta med läxorna.
Men han hugger och tar in ved (det fixar inte jag, det ÄR för tungt), han byter gasolflaska vid behov, han morgon- och kvällsrastar hunden.
Ungarna städar, efter varierande förmåga.
Men igår kväll var maken gastrosexuell, han bjöd på en het chili ;-)
Varför tas aldrig underhåll av huset, bilen, trädgården, diverse reparationer och sådant med i såna här undersökningar. Utan endast de sysslor som traditionellt utförts av kvinnor. Hur mycket har kvinnorna ökat sin andel av de "hårda" hushållssysslorna som t ex reparationer? Det borde väl vara lika intressant att mäta som om män lagar mer eller mindre mat.
Hej Zeb! De traditionellt "manliga" sysslor du nämner brukar faktiskt vara med i statistiken. Tyvärr dock, hur jobbigt det än är med att klippa gräset en hel sommar eller meka med bilen så blir de timmarna inte lika mycket som det vardagliga mat-tvätt-städ etc. Det räcker ofta med att man tittar på sin egen familj för att se det. Hos mig blir t.ex. städ, tvätt, stryknig, mat, disk etc ungefär ca 20 h/v (minst!). Det blir ett rejält fixande med hus, bil och trädgård om man ska komma upp i samma timtal per vecka.
...och Zeb, min familj bor i hyresrätt utan bil. Så mycket andra sysslor än hushållssysslorna finns inte att göra hos oss faktiskt. Skulle vara att skruva ihop IKEA-möbler någon gång om året då. Det brukar vi göra ihop.
Nu delar vi ganska lika även på städning och matlagning (fast inköp faller nästan alltid på mig) - men jag har gott om vänner som har en liknande situation där kvinnan står för huvuddelen av allt hemarbete. Och jag känner bara ett heterosexuellt par där mannen står för merparten av hushållsarbetet (då jobbar han också deltid och frun heltid).
Min umgängeskrets kanske inte är något att dra långtgående slutsatser ifrån - men den stämmer ganska väl in på de siffror som brukar presenteras - och som påvisats här.
jag tycker alltid det är svårt med såna här enkäter eftersom det alltid finns nyanser. hos oss delar vi på den trista matlagningen mån-tors då maten helst ska serveras för en kvart sen, fre är köpematsdag och lör-sön lagar jag oftast maten eftersom jag tycker det är kul och det då finns tid. Jag tycker själv att vår uppdelning är jämställd då vi delar på bördan (vilket jag alltså tycker är mån-tor), men på frågan vem som lagar mest mat hemma är ju det korta svaret ändå att det är jag...
Men jag tror jag blir galen! Varför presenterar alla den här undersökningen som om den vore en sannning och som svaren är en verklig spegling av vad svenska mammor tycker? Allvarligt, det är visserligen ett högt deltagande men det kanske vore bra om någon också tittade på urvalet. De som svarat är medlemmar på en föräldrasajt på nätet. Man behöver inte läsa särskilt länge på familjeliv eller kunna särskilt mycket om statistik för att ana att om SIFO hade gjort denna undersökning så hade nog resultatet blivit ett annat.
Hos oss lagar vi vardagsmaten varannan vecka. Dvs den som hämtar i skolan och på dagis lagar middag. Och så äter vi tillsammans när alla är hemma. På helgerna brukar nästan alltid min man laga middagsmaten... Och det är alltid han, med väldigt få undantag, som åker iväg en kväll i veckan för storhandling! Så ser det ut hos oss.
Hanna,
Det du berättar om svenska domstolars riktlinjer är högintressant.
Dock missar du delvis målet.
I det stycket jag citerade skrev Rebecka om jämnställdhet.
Att leva jämnställt och att dela 50/50 på barnaomhändertagandet (obs! förväxla inte detta med att umgås med barnet) är två olika saker. Jag hävdar att det går att leva fullständigt jämnställt utan att dela 50/50 på barnaomhändertagandet. I extremfallen skulle man nog kunna vara nere på 0/100 och ändå vara jämnställda.
Vidare,
Den mesta forskningen som görs är sådan forskning som utgår ifrån att den rådande verklighetsbilden stämmer. Man forskar runt och runt inom samma vetenskapsparadigm med vissa giva obestridbara antaganden om verkligheten. Min verklighetsbeskrivning avviker för mycket för att någon forskare skulle få forskningsmedel för att undersöka något sådant.
...med vissa GIVNA....
Jag och min man har valt att lita på varandra. I och med att jag som kvinna varit hemma med barnen mycket mer än han löper jag större risk att t ex få dålig pension. Omvänt löper han större risk att förlora vårdnaden om vi skulle hamna i en vårdnadstvist.
MEN vi är 100 procent övertygade om att vi skulle ställa upp för varandra- och framför allt för våra barn- ÄVEN om vår relation skulle ta slut. Visst innehåller en skilsmässa mycket upprörda känslor, bitterhet, konflikter. MEN vi har båda våra barns bästa för ögonen och är överens om vad våra barns bästa är-nämligen en nära relation till oss bägge samt att vi föräldrar behandlar varandra med respekt. Det innebär bland annat att jag ALDRIG skulle försöka få egen vårdnad om våra barn så länge det inte finns missbruk eller liknande med i bilden. Det innebär också att han skulle stötta mig ekonomiskt om jag blev fattigpensionär och han hade det bättre ställt. Nu finner jag det senare för otroligt, på grund av våra personliga omständigheter, men frågan är ändå principiellt intressant.
En inte alltför vågad gissning är att många av er tänker "NAIVT!!!!!!"
Naiv betyder barnslig. För att kunna känna sig trygg i en situation som jag beskrivit ovan krävs förstås att man inte är naiv. Det krävs att man känner varandra väldigt väl, helst sedan många år tillbaka, att man delar grundläggande värderingar, har talat igenom de här frågorna väldigt noga, helst inte är väldigt ung osv osv.
Människor som inte stöttar varandra trots en skilsmässa är de som är naiva. De sätter sina egna intressen framför sina barns. Och är man så naiv, så bör man självklart inte lita på varandra. Då rekommenderar jag också att man delar allt helt lika för att gardera sig.
Den här frågan är mer komplicerad än vad vissa av er vill göra den till.
Sist vill jag tillägga att man självklart aldrig kan gardera sig mot alla situationer som kan dyka upp i livet. Jag eller min man kanske får en psykos, blir helt otillräkneliga, och då är våra goda föresatser självklart inte värda så mycket. Men det finns inbyggda risker i det förhållningssätt som ni representerar också, bara andra sorters risker. Vilka risker man är beredd att ta och vilka man inte är beredd att ta är till syvende och sist upp till varje enskild individ anser jag.
Till Anonym närmast ovan: Applåder i massor.....
Vi turas om med kockandet. Spelar ingen roll att jag är föräldraledig just nu, då min man kommer hem slutar mitt "arbetsskift" med och vi delar upp sysslorna. Om en av oss är jättetrött eller så, får han eller hon naturligtvis chilla. Hos min mor är det hennes make som står för all matlagning och när jag nyss snackade med min bror så häll han på med middagen åt familjen. Man borde kanske göra en undersökning om jämställdhet bland oss finlandssvenskar...
Skicka en kommentar