fredag 26 juni 2009

SEMESTER!


Ja, kära trogna och tillfälliga läsare! Nu är det dags för mig att åka på semester. Eftersom jag är utomlands i drygt tre veckor vet jag inte om jag kommer att kunna koppla upp mig. Men jag ska försöka!


Hoppas att ni inte ger upp och glömmer bort den här bloggen bara för att det blir lite tystare än vanligt. I slutet av juli är jag tillbaka i full styrka och säkert med ny energi!


Om inte förr, så ses vi då!


Och så länge kan ni läsa min krönika som kommer i VLT på måndag. Men eftersom de inte längre lägger ut mina krönikor på sin hemsida så lägger jag ut den här. Nu.


Kram, kram,


Rebecka.


Ett riktigt ångestämne: Pensionen...
(Berätta gärna om ni har tankar kring pensionen eller om ni har någon kreativ lösning för pensionen!)
Här är krönikan:

När man jobbar på en tidning för 50+ (M-magasin) får man dagligen läsa brev från kvinnor med knaper ekonomi. Som har tagit huvudansvaret för barn och hem hela livet, som jobbat deltid eller varit hemma när barnen var små, som betalat för dagligvarorna medan männen köpt huset, båten och sommarstället. Som blir lämnade av sina män, som lämnar sina män eller som vill, men inte har råd att lämna sina män.
För det är vid skilsmässorna orättvisorna blir så hjärtskärande tydliga.
En kvinna skrev nyligen om hur precis hade tänkt trappa ner på jobbet och hur hon såg fram emot guldkantstillvaron som pensionär om några år tillsammans med maken. Då skulle de resa, njuta av lantstället de jobbat så mycket med, umgås och ha det bra. Men han dumpade henne för en betydligt yngre kvinna. Efter 27 år. Istället för guldkant och lugnare tempo fick hon flytta till en liten lägenhet, sälja landet och trappa upp på jobbet för att försöka hinna höja sin skrala pension.
Det gäller inte oss, säger ni 30+småbarnsmammor.
Men tyvärr, det gör det.
När jag tittar mig omkring och läser statistiken ser jag mängder av framtida kvinnliga fattigpensionärer. Bland de som inte hunnit jobba ihop så mycket pension. De lågutbildade, de lågavlönade, de med ofrivilliga deltider. Men även de välutbildade. De duktiga flickorna som pluggat på universitetet i många år. Det gäller alla mammor som får flera barn och som är hemma länge med varje (de är ju bara små nu), som går ner på deltid (de är ju bara små nu), som tar 60 procent av vabben (vi förlorar ju så mycket på att han är hemma), som förlänger sommarsemestern med garantidagar (för de är ju bara små nu), som inte pensionsparar privat utan istället unnar sig en resa till något varmt land. Som är projektanställda, vikarier eller frilans (de passar ju så bra med eget företag när barnen är små). Som ska konkurrera på arbetsmarknaden med männen som varit där på heltid sedan de var 23, utan avbrott för föräldraledighet och med få vabbdagar och vid det här laget rejält hög lön.
Lilla mamma, vågar du kika i det där oranga kuvertet? Vågar du jämföra ditt och hans pensionsbesked? Vågar du se statistiken i vitöga och tänka tanken att just ert förhållande kanske inte räcker livet ut?
Som Danmarks smartaste kvinna, Hanne-Vibeke Holst, brukar säga: ”Kvinnors frihet ligger i plånboken i bakfickan. Den som inte har några pengar har ingen makt.”
Skaffa dig makt över ditt framtida liv. Se om ditt hus, lilla mamma!

onsdag 24 juni 2009

Luft i vardagen!


Jag får då och då frågan: Hur går det med deltiden? Ni som har följt den här bloggen vet att jag gick ner till 80 procent i april.


Nja... det har väl gått så där, kan jag i ärlighetens namn säga. Jag går hem ibland vid 13.00 och tar en halv föräldradag. I början var det lite oftare. Nu senaste månaden lite mer sällan. Men jag känner ändå att jag har fått luft i livet. Jag KAN gå hem 13 ibland. Vabbar jag en dag behöver jag inte ha dåligt samvete (nej, jag vet, jag ska inte ha det i alla fall). Och när jag förut daggade och gick hem kvart över tre när jag skulle hämta barn så kan jag göra det utan att skämmas. Jag har fått lite luft i mitt liv.


Det är inte helt enkelt det här med 80 procent för mig. Det är ett beroende jag ska försöka bryta. Och även om jag går hem 13 någon eller några dagar i veckan så jobbar jag ju i mitt eget företag på kvällarna + skriver den här bloggen... Men jag jobbar på det! Jag ska bli bättre. Jag övar varje dag på att vara lat, njuta av stunden, se andra värden hos mig själv än bara arbetskapaciteten... Det går långsamt framåt. På fredag blir det hard core-övning: 4 veckors semester ligger framför mig. Och jag har bara en liten krönika att skriva under den tiden.


Men jag tar förstås med mig mitt bokmanus och filar lite ;-)


Glad sommar!

Hjärtlösa hockylag!

Läser i Metro i dag att finska hockyspelaren Esa Pirnes lämnade sitt lag mitt i brinnande slutspel för att det blev komplikationer när hans fru skulle föda barn. Fyra veckor var han tvungen att stanna hemma. Självklart, tycker jag! Men hans klubb har nu stämt honom på 2,7 miljoner för kontraktsbrott...

Snacka om hjärtlöst!

Om inte hockyspelare var så förbannat rika så skulle jag nästan ha dragit igång en insamling åt honom för att hjälpa honom att betala. Han valde i alla fall helt rätt. Klart han ska vara med nyförlösta frun och bebisen.

måndag 22 juni 2009

Amning och alla rekommendationer...


Det är jättekul när ni lämnar kommentarer. Särskilt ni som har egna hemsidor. Jag brukar alltid kika in hos er då, för att se vilka ni är. Mycket spännande!

Nu var jag precis inne på Kickens blogg. Och hon har bloggat mycket om hur svårt det är att följa rekommendationerna när man är gravid. Haha, ja, det här har jag skrivit massor om. Hur otroligt motstridiga alla råd till gravida och småbarnsmammor är.

Den här krönikan skrev jag till exempel i VLT för drygt ett och ett halvt år sedan (ett utdrag här):

"Aldrig kan man göra rätt! Jag har fött tre barn på 2000-talet och för varje barn har det kommit nya larm, eller så har rekommendationerna ändrats. Det som var okej i går är livsfarligt i dag och tvärtom. Några exempel:
2001: Väntar mitt första barn och får absolut inte äta sushi under graviditeten.
2002: Min förstfödde ska sova med kudde för att undvika platt bakhuvud, och i egen säng för att jag inte ska ligga ihjäl honom, han ska helammas i fyra månader, inte ha napp (det kan störa amningen) och få sockerfria kex med gluten i för tillvänjning från 4 månader.
2003: Mitt andra barn föds och hon ska helamma i sex månader, hon ska helst samsova med mig och bäras på hela tiden, helst i bärsjal.
2007: Väntar mitt tredje barn och får plötsligt äta sushi, larm om att gravida äter för LITE fisk kommer (barnen får koncentrationssvårigheter). När hon föds ska hon helammas i sex månader, men ha napp och absolut inte sova med kudde - för att undvika plötslig spädbarnsdöd."

Pension...

...är inget man tänker på dagligen när man är i min ålder. Men. Jag jobbar ju på en tidning för 50+ (M-magasin) och DÅ tänker man faktiskt på pension ;-)

Vi får dagligen brev från kvinnor 50-60-70 år gamla. Många, många handlar om vilken ekonomisk kris de befinner sig i. Många har blivit lämnade (eller har lämnat) sina män. De har varit hemma länge med barn, jobbat deltid och har nu usel pension. Ett brev som berörde mig särskilt som kom för någon vecka sedan var från en kvinna vars man lämnade henne efter 27 års äktenskap (för en yngre kvinna). Hon hade sett fram emot att jobba lite mindre nu de sista åren innan pensionen. Hon var trött och orkade inte så mycket. Hon hade sett fram emot guldkant-tillvaron, hur de nu skulle kunna resa, umgås, vara på landet och så vidare. Men. Istället var hon nu tvungen att gå upp till heltid. Flytta till en liten lägenhet, jobba som attan för att hinna få upp sin pension innan hon går i pension om några år - då som ensamstående. Hon skriver att hon alltid har satt familjen först. Tagit allt med barnen. Skött hemmet. Han har jobbat och tjänat pengar.

Jag tänker på det när jag läser alla mammabloggar. Många är så aningslösa. Tycker att pengar är något värdsligt och frågar sig vad som egentligen är viktigast, pengar eller barnen. Ja, det är klart att det är barnen. Men det är inte så roligt att leva på existensminimum när man är över 65... Och man behöver ju inte välja. HAN behöver ju inte välja.

Mammor därute, se om ert eget hus!

torsdag 18 juni 2009

Byta efternamn?

På utmärkta Networking-bloggen har man just nu världens diskussion om ifall man ska byta efternamn när man gifter sig eller inte. Väldigt intressant! Läs här!

Jag tyckte att det var en skitsvår fråga. Egentligen hade jag ingen alls lust att byta namn. Tycker att man är den man är och att det är fruktansvärt patriarkalt att det alltid ska vara mannens namn man byter till (99 gånger av 100...). Men så kom då dagen då jag själv skulle gifta mig. Jag var i femte månaden med vårt första barn och andra dilemman dök upp. Om vi inte heter samma, vad ska barnet då heta? Först sa vi att vi skulle behålla våra egna namn och så skulle barnen få heta som jag (för så blir det naturligt). Men då kände sig min man utanför. Då försökte jag få honom att byta till mitt namn, men det ville han inte. Sen försökte vi med att båda skulle heta dubbelnamn, men det fick man inte. Till slut bestämde vi att jag skulle behålla mitt efternamn som mellannamn och ta hans efternamn. Jag har alltså tre namn. Nu heter hela familjen, alla fem, Aldén i efternamn. Men jag har kvar mitt namn.

Jag har inte varit helt nöjd med den lösningen, ska jag villigt erkänna. Men då kändes det som den bästa kompromissen. En sak är jag i alla fall nöjd med i dag: I hela världen finns det ingen som heter som jag!

Hur har ni gjort? Hur har ni tänkt? Vore kul att höra!

onsdag 17 juni 2009

Feminist, ja visst – igen


Igen och igen och igen... Det behövs sägas massor av gånger. Belinda Olsson har så rätt. Vi är så otroligt historielösa. Förstår inte hur det kunde bli så många som avsa sig feminismen. Ett utslag av bortskämdhet, kanske?

Så här skriver Belinda i Aftonbladet i dag:

"Så jag beklagar att det i dag är helt rätt att lägga sig i nischen ickefeminist. Beklagar att folk tror att som feminist måste man ingå i ett led och per automatik hata porr eller se barn som hot mot frigörelse. Beklagar att fler inte vill hylla sitt arv eller sin framtid för den delen."

Ann Söderlund. Vill ge dig en eloge också. Ju fler som offentligt försvarar feminismen desto bättre! Jag är på din sida!

tisdag 16 juni 2009

Amning igen


Linna Johansson är en smart tjej som jag har följt sen hon var typ 19 och gjorde det utmärkta fanzinet Bleck (det var faktiskt en artikel om Bleck som gjorde att jag kom in på journalisthögskolan. Bland annat.).

Nu väntar hon sitt andra barn och bloggar. Jag gillar hennes lite bitska inlägg. Hon går verkligen sin egen väg. Något att beundra.

Läs bara hennes inlägg om amning!! Hon har bestämt att hon inte ska amma och oj, vad det provocerar folk! Jag älskar att läsa sånt här. Det gör normen och förväntningarna så tydliga. Vilken fria vilja, liksom. Nu säger jag inte att man inte får amma, jag säger bara att det förväntas att man SKA amma. Och att man ska VILJA amma. Och att många blir förvirrade om man vill eller tänker något annat.

Jag har skrivit sjukt mycket om amning och fått hela amningslobbyn på mig (blivit kallad amningshatare många, många gånger - vilket är helt sjukt med tanke på min amningshistoria). Men jag har också grävt djupt. Har läst på. Få kan så mycket om amning, rekommendationer, allergier och så vidare som jag.

Läs Linnas inlägg här!

Jämställdhet och konsumtion


Apropå att kvinnor, jämställdhet och ekotänk hänger ihop. Vår bok tar upp en del om konsumtion också. Och på det temat hittade jag en jättefin recension av vår bok. Ann-Christin Gramming har gett ut boken Köp inte den här boken om sitt år utan shopping! Hon har också en blogg och det var där jag hittade recensionen. Läs här!

måndag 15 juni 2009

Karriärmammor och camping


Hörde ni inslaget på Studio 1 idag om karriärmammorna och managemantprogrammet "Novare Management Program Parent" dit man kan ta med sig sin bebis.


Inslaget presenteras så här: "Det är ofta efter mammaledigheten som kvinnorna halkar efter i karrären. För att motverka den här tendensen satsar nu vissa företag 52.000 kr på en kurs åt sina kvinnliga anställda, som ska lära mammorna att få ihop ekvationen, kvinna, småbarn och toppjobb. "


Väldigt intressant. Några citat:


"Ibland fantiserar karriärmamman Katarina om att bara hoppa av allting och flytta ut på landet". "Jag får konstiga funderingar på att kanske bli hemmafru". "Var inte så jäkla duktiga". "Du ska ha välstädat, ha koll på viner, vara vältränad", "Man har sett lite för många inredningsprogram". "När jag var liten renoverade vi aldrig. En gång köpte vi en ny matta". "De flesta kvinnor försvinner". "Kvinnorna går ner i tid, männen fortsätter att jobba till klockan åtta". "På kursen får de lära sig att de riskerar att bränna ut sig om de inte köper hushållsnära tjänster".


Och det bästa:

En coach som säger: "Det är okej att gå från jobbet klockan tre, så länge man gör sitt jobb och gör det bra."

Ha ha ha. Eller hur?
Jag ska inte raljera. Det är nog bra att såna här managementprogram finns. Om inte annat så förstår jag alla dessa kursdeltagarkvinnor dilemma så himla väl.


Lyssna här (en bit ner på sidan).


Och när ni ändå är i farten kan ni lyssna på inslaget om Josefin Oleviks bok Campingland - som liksom är raka motsatsen till Novares program. Vill ni göra ingenting i sommar så hyr en husvagn och ta sikte på närmaste campingplats. Där händer det inte mycket, enligt Josefin. Befriande på något vis.

Den renoveringstid nu kommer...

När jag och Tinni skrev boken var jag ibland rädd för att vi överdrev. Visst, vi hade många siffror och mycket statistik som backade upp oss, men ändå... Kunde det vara så drastiskt som vi skrev?

Så får man ett pressmeddelanden och känner ett lugn sprida sig. Jo, det är som vi skrev.

Eller vad sägs om detta pressmeddelande från SBAB (och kom då ihåg att detta är nu, under lågkonjunkturen och värsta krisen, vi skrev vår bok när det fortfarande var högkonjunktur)...

"Svenska folket renoverar för 85 miljoner i sommar
– kvinnor planerar, män genomför"

Det fortsätter så här:

"Sex av tio villa- och bostadsrättsägare, cirka en miljon hushåll, kommer att renovera bostaden i sommar."

Min man har byggt en altan i helgen i hällande regn tillsammans med sin pappa. Jag har tagit hand om barnen precis hela tiden. Inser att jag aldrig skulle palla en renoveringssommar, jag som knappt pallar en renoveringshelg...

Har ni erfarenheter av renovering? Och hur gör man för att undvika att det blir könsstereotypt när man renoverar? Det känns som att det är extra svårt att leva jämställt när man renoverar...

söndag 14 juni 2009

Kvinnor är gröna


Ann-Charlotte Marteus är ofta bra. Så också i den här ledaren där hon konstaterar att kvinnor är mer jämställda och gröna.

Ett litet smakprov:

"Som ni ser, jämställdhet och klimatmedvetenhet hör ihop. Sambandet är ingalunda hundraprocentigt, och allt är inte vad det ser ut att vara. Irland har exempelvis inga gröna i EU, men de sitter i regeringen på hemmaplan.Ganska tydliga mönster kan dock skönjas. Norr är mer jämställt och grönt än syd. Väst är mer jämställt och grönt än öst. Protestantiska länder är mer jämställda och gröna än katolska och ortodoxa.Och länder med liberala abortlagar och gayrättigheter är grönare än homofoba anti-abortländer.Patriarkala, konservativa fästen är inte bra för miljön, helt enkelt."

torsdag 11 juni 2009

Hanne-Vibeke Holst!


I dag var jag (och Tinni och en massa andra härliga roliga människor) och lyssnade på Hanne-Vibeke Holst. Det var Carina Nunstedt som ordnade en Bookyourlife-lunch med intervju med den smarta danska författaren på Operaterassen i Stockholm.


Jag tror ärligt att Hanne-Vibeke Holst är en av Danmarks smartaste personer!


Hon pratade om sin nya bok, om jämställdhet, om hat mot kvinnor (och ja, hon har också varit utsatt), om hur det var att förlora sin mamma (som dog nyligen), hur det är att vara 50, ha barn som flyttat hemifrån, hur det är att skriva böcker som handlar om sånt som snudd på händer i verkligheten (hon släppte första delen i Kronprissan-triologin på svenska 11 september 2003, samma dag Anna Lindh blev mördad...). Det var mycket intressant, även om jag inte förstod alla danska ord (förbannar mig själv för att jag är så dålig på att förstå nordiska språk... fy, fy på mig).


En sak hon sa lever kvar i mig nu i kväll: "Jag älskar att jobba, jag älskar mitt jobb! Jag älskar att jobba så mycket mer än till exempel baka bullar." Det var så skönt att höra. Jag känner igen mig.


Tycker att det har varit mycket på sistone om att jobbet ses som ett nödvändigt ont. Som att vi bara jobbar för att vi måste. Som att vi sätter våra barn på dagis bara för att vi måste. Att vi helst skulle vilja vara med familjen, och främst med barnen, dygnet runt.


Men. För mig är det inte sant. Jag VILL jobba. Jag älskar att jobba. Jag älskar mitt jobb! Jag skulle heller inte stå ut med att vara med mina barn och min man dygnet runt. Och jag tror heller inte att det är det bästa för varken dem eller mig. Jag tycker tvärtom att det här är livet. Att vuxna ska jobba (det är något fint med att jobba för samhället, tjäna egna pengar, bidra till skatt) och att barn ska gå på dagis (nej, jag vill inte tvinga alla föräldrar att sätta sina barn på dagis). Att det är så livet är. Att det alltid har varit så. Att vuxna, mammor och pappor, jobbar och man tar hand om barnen kollektivt. Och att det är det som är, bland annat, att vara barn. Att det gör de självständiga. Att det ger dem en förberedelse för vuxenlivet. Att de får social träning. Att det är något bra!


Dagis är inget nödvändigt ont. Vi jobbar inte bara för att vi måste försörja oss. Att jobba är livet. Och det är inte meningen att vi ska vara med våra barn hela tiden. Det är vad jag tror.


Oj, vad spretigt detta inlägg blev! Och det kanske inte alls var detta Hanne-Vibeke menade... men hon och jag har i alla fall något gemensamt. Vi älskar att jobba. Och det kanske inte är så dumt.


Vad tycker ni?

Att göra en bitterfitta


Blev precis intervjuad av VLT om varför det är sånt stigma för småbarnsmammor att resa från sina barn. De har intervjuat en mamma med tre små barn (i samma ålder ungefär som mina), som reste på solsemester en vecka alldeles ensam. Så klart fick hon en hel del kommentarer, typ, hur kunde du lämna barnen så länge och frågor: längtade du inte hem hela tiden?

Hon gjorde helt enkelt som karaktären i Bitterfittan, stack iväg från familjen en vecka.

(Artikeln publiceras i VLT den 22 juni.)

Nu vill jag höra: Har ni lämnat era barn en längre tid? Hur länge? Hur små var barnen? Har ni fått några reaktioner? Upplever ni att det blir negativa reaktioner om en mamma åker iväg på semester utan sina barn?

tisdag 9 juni 2009

Folkhemmet!


"Hemmets grundval är gemensamheten och samkänslan. Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage. I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet."


Så skrev Per-Albin Hansson 1928, när han lanserade idén om folkhemmet.

Jag säger: Eller hur.

måndag 8 juni 2009

Feminist, ja visst!

Visst var det tråkigt att vi inte fick skicka en feminist till Bryssel, men positivt att F! fick så många röster. Ändå! Det har varit några svåra år på sistone då få vågat kalla sig feminister. Det känns som att den tiden är över. Tack och lov! För mig är det superviktigt att bevara begreppet feminist och fortsätta kalla mig det. Med tanke på historien och allt det så många gjort i feminismens namn. Vi skulle aldrig vara där vi är i dag om det inte vore för feminister. Anser jag.

Vad säger ni? Oavsett vem eller vad ni röstade på, kallar ni er feminister? Varför, varför inte?

lördag 6 juni 2009

På Gudrun

Mamma Mia!

Tack, Benny Andersson! För din donation. För ditt bidrag till demokratin. Och för att du öppet stöder Gudrun Schyman!

I kväll hejar jag på Sverige. I morgon röstar jag på Gudrun.

fredag 5 juni 2009

En händelserik dag!

Det hände så mycket i går att jag inte hann blogga. Först träffade jag franska jämställdhetsministern Valérie Létard (solidaritetsminister med ansvar för jämställdhet, äldrevård och funktionshindrade). Sen var jag och Tinni på författarmiddag med hela Albert Bonnier förlag (alla författare var där).

Franska jämställdhetsministern var en ångvält som stormade in i rummet och höll låda. Meningen var att hon och jag skulle samtala om svensk jämställdhet i en halvtimme, men hon snöade totalt in på det svenska ombudsmannaskapet. Det var nästan en utomjordisk upplevelse. Hon hade missat det mesta. Och gått på hela myten om den svenska jämställdheten. Trist. Babblade om att Sverige är så fantastiskt därför att här behövs inga lagar eller regler, här är folk jämställda av naturen... Men i Frankrike måste man kvotera.... De skissade på ett förslag till kvotering till styrelser nu. Jag sa att jag tyckte det var bra och att det skulle behövas här också. Men det förstod inte hon alls.

På kvällen träffade vi massor av trevliga människor och det slutade väldigt sent (kom hem tre i natt)... På slutet satt vi med bland andra Fredrik Lindström, Hanna Hellqvist, David Lagercrantz, Carin Hjulström, Sigge Eklund, Louise Boije af Gennäs.

Ja, det var en fantastiskt rolig kväll!

torsdag 4 juni 2009

Ny serietidning för barn


Dagens kulturtips: nya serietidningen Tivoli (för 4-8 åringar, ungefär).

Roliga serier med genustänk och suveränt bra pyssel. Finns i en Ica-butik nära dig.
Stötta stötta.

onsdag 3 juni 2009

A real queen!


Åh, vad underbart! Sånt här ger mig hopp om framtiden. Den här underbara killen, Sergio Garcia, 18, som blev vald till prom queen på en skola i Kalifornien. Lika härligt som när den där killen i Sverige blev vald till skolans Lucia!

Mer sånt!

tisdag 2 juni 2009

Var finns ni - terapeuter med genuskunskap?

Populärterapetuers råd i självhjälpsböcker och tv-program leder till att de traditionella könsrollerna förstärks, menar sociologen Sara Eldén, som nyligen lade fram sin avhandling "Konsten att lyckas som par" vid Lunds universitet. Hon har undersökt hur man talar om par i både amerikanska och svenska teveprogram och i självhjälpsböcker. Läs mer här.

Det här håller jag verkligen med om. Jag tänkte på det senast när jag var med i tv-programmet Kattis&Co för att prata om Skriet, och i inslaget innan hade poeten Bob Hansson och prästen Annika Borg givit råd till ett par vars kärlek svalnat. Han låg bara på soffan, och hon gnällde - så såg problematiken ut. Bobs och Annikas råd var riktigt klassiska. "Gå ut och dejta, se varandra som första gången ... yada yada yada".

Ingenting om att hon säkert är okär och sur därför att han ligger på soffan och gör INGENTING. Ingenting om att kärleken kanske kunde återvända om han reste sig ur soffan och gjorde någonting vettigt (som att vika lite tvätt, plocka ur diskmaskinen, plocka undan leksaker - ja de hade två barn -, prata lite med henne om hur dagen varit ).

Sverige behöver terapeuter och familjerådgivare med genuskunskap - det är inget snack om saken.